Rossana Dinamarcas tal på 8 marsdemonstrationen i Malmö 2015. OBS! Det talade ordet gäller!

Systrar, feminister, antirasister!

I dag firar vi vår gemenskap och frihet. Vi firar de segrar som vi vunnit och fattar mod för de strider som återstår att ta. Vi är kvinnor, flickor, tanter, tjejer som står här tillsammans med en längtan efter en värld där vårt kön inte längre spelar roll för våra möjligheter i livet.

8 mars 2015 är en dag då vi minns nazisternas våld mot oss feminister och antirasister. Mot Showan och hela vårt öppna samhälle.

Vi måste höja våra röster mot hat och hot, mot våldet mot våra kroppar och mot att kvinnors arbete och liv nedvärderas. Utan den feministiska och antirasistiska rörelsen hade Sverigedemokraterna och andra rasister normaliserats. Malmös starka feministiska och antirasistiska engagemang inger hopp.

Det sägs att det inte är makten som korrumperar, utan rädslan.

När jag står här är jag inte rädd. För jag står med här med er, mina systrar. Vi bär med oss olika erfarenheter. Vi är födda i olika länder. Vi är lärare och servitriser. Vi är från Trollhättan och Malmö. Vi är hetero, homo, bi, queer, trans och cis-personer. Vi är kvinnor och vi skyddar varandra.

När jag är ensam kan jag vara rädd. Det är tyvärr rationellt att vara det som kvinna.  Rädd att utsättas för allt det som makten bär med sig: våld, hat och förtryck. Varje offentligt framträdande kan fylla morgondagens mejlbox med hot om våld. Hot och hat som är rasistiskt och sexistiskt. Varje krogkväll kan leda till att behöva se sig över axeln hela vägen hem genom natten. Varje sexuellt möte för med sig risken för ett övergrepp.

Det är den rädslan som gör makten möjlig. Varje gång något INTE händer, men vi ändå är tvungna att leva våra liv som OM det kunde hända. Det finns bara ett sätt att hitta vägen ur det: och det är tillsammans. Var och en av oss kan knäckas och förnedras, men tillsammans kan vi stå emot, förändra och vinna. Tillsammans är vi inte rädda!

Idag, på den internationella kvinnodagen, väljer vi i Vänsterpartiet att lyfta föräldraförsäkringen.

Det finns dom som tycker att det är en fråga som är upp till familjerna att avgöra hur de vill göra med uppdelningen. Men de val som enskilda familjer gör påverka alla kvinnor – också de som inte vill ha barn eller de som tänkt dela jämställt.

Den rådande föreställningen om vem som har huvudansvaret för barnen, och som backas upp av hur det ser ut med fördelningen av uttaget av föräldradagarna, påverkar kvinnors hela livssituation.

Bland fattigpensionärer är en stor majoritet kvinnor. Mellan män och kvinnors pensioner skiljer flera tusenlappar i månaden. Det finns kvinnor som uppger att de stannar kvar i relationer, inte av kärlek utan för att kunna överleva ekonomiskt. Att det ser ut så här beror på att det är kvinnorna som haft huvudansvaret för hem och barn.

Sjukskrivningarna är dubbelt så höga bland kvinnor som män. Och det är när det första barnet kommer som skillnaderna mellan kvinnor och män sticker iväg. Att det ser ut så här beror på att kvinnor är de som fortfarande bär huvudansvaret för hem och barn.

Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 13,4 procent. Det innebär att kvinnor arbetar gratis en timme och fyra minuter varje dag. Bara för att vi är kvinnor. Det här är resultatet att kvinnor förutsätts ha huvudansvaret för hem och barn.

I den takt som löneskillnaderna har minskat hittills så kommer de tjejer som idag går ut på arbetsmarknaden hinna bli pensionärer innan vi får jämställda löner i Sverige.

Och i den takt som män tar ut föräldradagar så kan jag hinna bli gammelmormor innan uttaget är jämställt.

Vi har inte tid att vänta. Våra döttrar har inte tid att vänta. Politiken måste agera. En regering som gör anspråk på att vara feministisk måste våga mer än att bara införa ytterligare EN så kallad pappamånad. Det är inte kvotering i bolagsstyrelserna som kommer att skaka om strukturerna.

En månad till kan innebära att män tar ut ett fåtal dagar till, men för oss och våra döttrars livssituation och möjligheter kommer inte mycket förändras. Därför måste det tas större kliv än så. Individualisera nu!

Jag är övertygad om att vi kan förändra. Vi har gjort det genom historien då vi vunnit vår rösträtt, rätten till abort, rätten att arbeta och barnomsorg. Och vi förändrar idag. Där vänsterpartiet är med och styr höjer vi kvinnors löner, inför rätt till heltid, sex timmars arbetsdag och barnomsorg på ob-tid.

Jag är också övertygad om att samhället kan förändras på fler sätt. Vi kan få en individualiserad föräldraförsäkring, bättre förlossningsvård och lika lön för likvärdigt arbete. Det borde vara självklarheter, men det politiska motståndet är hårt.

Men tillsammans kan vi förändra det. Det gäller allt det som ligger framför oss. Alla de saker vi ska förändra. Tillsammans är vi oslagbara!

Kära systrar!

Den feministiska rörelsen är stark idag. Samtidigt är vi många som får känna på det sexistiska och rasistiska hatet. Vi ska backa varandra, vi ska hålla varandras händer och hjälpas åt att stå i fronten, men vi ska aldrig, aldrig tystna.

Vi är halva mänskligheten och tänker se till att ta halva makten, och hela lönen. Vi har flyttat fram våra positioner steg för steg under hundratals år. Vi har vunnit mycket. Vi ska inte glömma det. Men det återstår en väldigt lång väg att gå innan vi är framme.

Idag firar vi de segrar som vi vunnit och fattar mod för de strider som återstår att ta.

Vi kommer inte att ge oss – Björn Söder är inte vår talman, freda gatorna från våldsamma nazister och fortsätt kämpa Malmö! Fortsätt kämpa Sverige! Tillsammans är vi inte rädda! Tillsammans är vi starka!

 

Huvudtalare på 8 marsdemonstrationen i Malmö är Rossana Dinamarca.

Rossana Dinamarca är Vänsterpartiets talesperson i feministiska frågor och har den senaste tiden blivit uppmärksammad för sitt stenhårda motstånd mot normaliseringen av SD. Jag får tag på henne på telefon när hon står utanför riksdagskammaren och väntar på att gå in i en interpellationsdebatt om det statliga stöd som SDU nyligen beviljats.

– Antirasism är att mota rasismen var den än visar sig, förklarar hon. Riksdagen är en av de arenor där Rossana tagit striden. När Björn Söder (SD) valdes som talman protesterade hon genom att bära en t-shirt med budskapet “SD = Rasister”. Första gången hon stod i talarstolen med Björn Söder som talman vägrade hon tilltala honom och blev något av en samtida antirasistisk ikon med kommentaren “Du är inte min talman”.

Hur långt i förväg hade du förberett den kommentaren?

– Redan när Björn Söder fick talmansposten kände jag att jag aldrig skulle kunna kalla honom ’Herr Talman’. När det blev dags för mig att gå upp den dagen bestämde jag mig för att vägra. Efteråt skakade jag och fick hålla mig hårt i talarstolen för att inte tappa bort mig.

Protesten har uppskattats av många och tillsammans med Rossanas ansikte pryder hennes ord idag kläder och graffitiväggar.

– Klart jag märkt att någonting hänt. Jag blir igenkänd på ett annat sätt. Folk knyter näven i luften och ropar “inte min talman”.

Rossana skrattar på frågan om hon är politiker, aktivist eller kändis.

– Jag har varit politiskt aktiv sedan jag var nio år. Det var aldrig min plan att ha det som yrke och jag har fortsatt vara aktiv i sociala rörelser såsom Fatta-rörelsen. Jag är i första hand aktivist och politiker.

Rossana blev politiskt aktiv i unga år och blev feminist genom de insikter hon fick under sin tid i Ung Vänster. Som feministisk talesperson är det ofta hon som möter feminister från andra partier i debatter. Men att kalla sig feminist räcker inte, menar hon.

– Den här regeringen har gått ut med ambitionen att vara feministisk. Men deras budget saknade till en början helt förslag som skulle utjämna klyftorna mellan män och kvinnor. Allt som till slut kom med berodde på att vi krävt det.

Vad är det då som utmärker Vänsterpartiets feministiska politik?

– Klassperspektivet, som andra partier antingen saknar helt, eller behandlar som en diskrimineringsgrund ungefär som funktionshinder, snarare än den samhällsstruktur det är.

Innan Rossana måste lägga på frågar jag hur hon hanterar all kritik hon får för sina hårdföra metoder.

– Jag är så här som person. Det är viktigt för mig att behålla känslorna i politiken. Jag har sett så många med genuint engagemang bli helt avtrubbade. Jag kan bli extremt frustrerad när jag får blajiga politikersvar, ungefär som jag fått på den här interpellationen.

Säger Rossana Dinamarca, och går in och läxar upp en demokratiminister som vägrar kalla SDU för rasister.

Ur Vänstern i Malmö nr 1/2015. Text Richard Olsson, foto Anton Z Risan

Läs mer:

 

Daniel Sestrajcic

Daniel Sestrajcic

I en artikel i dagens Sydsvenskan påstås att det rödgröna styret i Malmö skulle vara överens om att skatten ska vara oförändrad för 2016. Någon sådan överenskommelse finns inte. Det är ett felaktigt påstående som bygger på att tidningen felciterar kommunstyrelsens ordförande, som inte heller anser att det finns en sådan överenskommelse. Budgeten för 2016 har inte börjat förhandlas ännu och i en budgetförhandling ser vi en helhet av inkomster och utgifter. Utgångspunkten för oss vänsterpartister är att se vilka behov som finns i kommunen och lägga en budget för att möta dessa.

Daniel Sestrajcic är ordförande för Vänsterpartiet Malmö:

–  Vår utgångspunkt är att se vilka behov som finns i kommunen och lägga en budget som möter dessa. Det är ingen hemlighet att vi mycket väl kan tänka oss en skattehöjning. 

En handlingens man

Det är svårt att överdriva vilken betydelse Kurt Sjöström haft för Vänsterpartiet inte minst i Malmö. Han satt i många år i kommunfullmäktige, arbetade som socialchef i kommunen och var också en flitig författare och ideologisk debattör. Kurt var aktiv in i det sista och bidrog till att skapa en stadsdelsgrupp på Limhamn dit han flyttade på äldre dagar och att de marxistiska studierna återupptogs i partiföreningen. Kurt kommer lämna ett stort tomrum efter sig men hans idéer och den rörelse han varit med att bygga kommer leva vidare och växa sig allt starkare.

Vision och verklighet

Kurt var alltid en gräsrotsaktivist, en praktiker och en ideolog kring många områden. På ett sätt som få klarar av lyckades han förena dessa många delar i en och samma person och på det sättet inspirera många generationer av aktivister och partiarbetare i såväl SKP, VPK som senare Vänsterpartiet. Många var de kamper som Kurt deltog i alltifrån socialpolitiken och bostadspolitiken till arbetet för ekonomisk demokrati och en socialistisk utveckling av samhället.

Kurt var en av de ledande kommunisterna i Malmö under många årtionden som drev på i kommunalpolitiken som ledamot i fullmäktige i nästan tre decennier men som också deltog och ledde många av de utomparlamentariska kamperna som partiet var en viktig del av. Han var exempelvis en av dem som tillsammans med fackföreningsrörelsen tog initiativ till ”Folkkampanjen för ett solidariskt Malmö” för att protestera mot den privatisering och utförsäljning av den offentliga sektorn som inleddes under 1980-talet.  För Kurt gick teori och praktik alltid hand i hand. Han var tillsammans med hustrun Doris initiativtagare till att HSB bostadsrättföreningarna  i Fosie  bildade Söderkulla Fritids- och kulturförening 1993. Ett gemensamt kooperativt ägt bibliotek, fritidsgård, restaurang och allaktivitetshus byggdes upp på Hagalundsgården tillsammans med föreningslivet.

Han tog initiativ till att såväl Kvarnby Folkhögskolas lokaler i byn Kvarnby i Malmös utkant köptes in och renoverades, som Vänsterpartiets egen fastighet Vänsterns hus på Nobelvägen. Han startade ett tryckeri för vänsterrörelsen och hade även planer på starta en arbetarrörelse bank. Inte sällan var han själv med och ledde renoveringsprojekten, handlade in det som behövdes och bidrog med sin praktiska arbetskraft liksom planering och organisering.

Kurt var inte bara en viktig person i vänsterrörelsen utan också en av dem som utvecklade Malmö som tjänsteman. Han verkade under den största delen av sitt yrkesliv inom socialtjänsten i Malmö och var såväl avdelningsschef för stadens socialbyråer liksom chef för stadens förskoleverksamhet.

Som författare och debattör skrev han flera viktiga skrifter kring socialpolitiken och socialarbetarnas roll för en utveckling av ett människorvärdigt samhälle men han skrev också böcker kring politisk strategi och frågan kring deltagande demokrati och ekonomisk demokrati i vårt samhälle. Kurt berättade hur han på de marxistiska folkuniversiteten i början av 80-talet fyllde seminarier med närmare 500 i publiken samtidigt som C-H Hermansson hade lite mer blygsamma några hundra.

Den strategi som Kurt förespråkade var att lyfta fram arbetarrörelsens visioner. Han framhöll till exempel hur visionen om folkhemmet på 1930-40-talet fick en samlande och mobiliserande effekt på arbetarklassen och bröt passiviteten i en annars svår tid. Det resulterade sedan i att krav lyftes på ekonomisk demokrati i arbetarrörelsens efterkrigsprogram. Han brukade säga att han gick med i partiet medgångsåret 1944. Partiet växte efter segern mot nazismen och framtid tron var stark för bygga ett nytt och bättre samhälle.

Kurt menade att idag behövs nya visioner som utmanar den nyliberala hegemonin och dogmer om den otyglade marknadens förträfflighet. Socialismen är fortfarande den långsiktiga visionen men Kurt lyfte fram att det krävs mer nära liggande mål också. Försvaret av den offentliga sektorn och de landvinningar som arbetarrörelsen gjort är naturligtvis ett sådant; försvaret av nationalstaten mot EU, stormaktspolitik och imperialism ett annat. För att utmana de borgerliga sanningarna menar Kurt att vi själva måste använda ett grävande, undersökande arbetssätt. Vänsterns parlamentariker måste dras med i medborgarnas intressekamp och delta offensivt i det verkliga livets pågående klasskamp på arbetsplatser, skolor och bostadsområden.

För oss som kom med i partiet i olika omgångar under hans ledarskap och även därefter har Kurt varit en viktig inspirationskälla för sitt sätt att vara, sitt sätt att arbeta och sitt sätt att inspirera. Den rörelse som Vänsterpartiet Malmö växer och utvecklas till att vara idag är på många sätt resultatet – inte bara genom alla de institutioner han lämnar efter sig – av Kurts envetna arbete och exempel för oss alla.

Vi kommer att bära din kamp och ditt exempel vidare. Vi kommer att slåss för dina ideal. Vi kommer att fortsätta utveckla Vänsterpartiet Malmö till en kraft som gör betydande insatser för att skapa ett mänskligare samhälle. Ett socialistiskt samhälle.

Daniel Sestrajcic

Ordförande Vänsterpartiet Malmö

Som en följd av såväl fattigdom som diskriminering och hot, har många människor tvingats söka sig runt i Europa för att kunna försörja sig själva och sina familjer. Ett fåtal av dessa människor kommer till Sverige och Malmö och försörjer sig genom att tigga. Vänsterpartiet Malmös styrelse välkomnar att så många Malmöbor engagerar sig i konkret solidaritetsarbete för att förbättra EU-migranternas liv men ser att kommunens åtgärder hittills varit otillräckliga.

Vänsterpartiet Malmös politik för EU-migranter tar utgångspunkt i solidaritet som främsta princip. Även om det på längre sikt krävs en internationell lösning, har kommunerna en avgörande roll i att hantera den akuta situationen.

– Genom att anta detta dokument så slår Vänsterpartiet Malmö fast inte bara att kommunen måste göra mer utan också vad kommunen bör göra. Vänsterpartiet är ett socialistiskt, feministiskt och antirasistiskt parti, det betyder att vi aldrig tullar på människovärdet. Vi kräver att staten bidrar ekonomiskt men kommunen måste ta det praktiska ansvaret för att människor som vistas inom kommunens gränser kan leva under värdiga och humana förhållanden, säger Daniel Sestrajcic, ordförande för Vänsterpartiet Malmö.

– Detta är ett viktigt dokument. När moderaterna i Stockholm kräver fler och mer godtyckliga avhysningar så kommer vi istället med förslag på åtgärder för att förbättra människors situation. Vårt mål är EU-migranternas självförsörjning och egenmakt, men i det akuta skedet måste vi ordna boende, containers, toaletter och vatten, något annat vore ovärdigt. Jag kommer att göra allt som jag kan för att våra förslag ska få genomslag i praktiken, säger Martina Skrak (V).

Vänsterpartiet Malmö lyfter bland annat följande åtgärder i dokumentet:

  • Boplatser för EU-migranter ska utrustas med tillgång till toalett, rinnande vatten och containers.
  • Malmö stad bör inte avhysa människor från boplatser om inte en alternativ boplats kan erbjudas.
  • Att skapa övernattningsmöjligheter för EU-migranterna under vintertid med ordentliga sovplatser, säkerhetsutbildad personal och tillgång till mat och dricka. Boendet bör utformas i dialog med bland annat EU-migranterna själva.
  • Kommunens samordningstjänst bör göras permanent.
  • Stöd till fortsatt verksamhet på kontaktcentret med bland annat utbildad personal, information och tillgång till dusch- och tvättmöjligheter
  • Kommunen bör verka för att polisen tar ett större ansvar för att garantera säkerheten kring boplatserna.
  • Arbetet med att bekämpa antiziganism bör intensifieras, med särskilt fokus på skolorna.
  • En handlingsplan ska tas fram i samråd med EU-migranterna och intresseorganisationer och nätverk och beslutas politiskt senast innan sommaren 2015. Handlingsplanen ska bland annat behandla frågor om kontaktcenter, avhysningar, övernattningsmöjligheter, tvätt, dusch, tillgång till toaletter och containers, rätten till skolgång, rätten till sjukvård och akuttandvård, rätten att inte bli utsatt för trakasserier, information om svensk arbetsrätt. Handlingsplanen ska även handla om förebyggande arbete mot fattigdom och ta upp åtgärder för möjlighet till självförsörjning och egenmakt. Ett syfte med kommunens långsiktiga arbete bör vara att möjliggöra och stödja EU-migranternas egenorganisering.

Här kan du läsa hela underlaget: “EU-migranter – Vänsterpartiet Malmös parlamentariska arbete

 

För mer info, kontakta:

Daniel Sestrajcic, 0768-51 91 10

Martina Skrak, 0708-16 17 09

 

MinnaSkansHallå där Minna Skans (V), en av arrangörerna för demonstrationen på internationella kvinnodagen 8 mars.

1) Vad händer på 8 mars?

Det kommer bli en stor demonstration,  med tal från bland annat Rossana Dinamarca, som börjar på Gustav Adolfs torg klockan 13.00. Efter det kommer vi ha ett späckat program på Inkonst från klockan 15.00, med musik, samtal och poesi. Där kommer det också finnas möjlighet att prova på feministiskt självförsvar.

2) Vilka paroller och krav finns det?

I år är temat att det är dags för en feministisk omfördelningspolitik. Där lyfter vi krav kring arbetsmarknaden som vi menar är viktiga för att kunna få ett mer feministiskt och rättvist samhälle. Det handlar om att satsa på offentlig sektor, införa sex timmars arbetsdag, kräva rätt till heltid och stoppa de delade arbetsturerna.

3) Varför ska man demonstrera?

Jag hoppas alla som är trötta på den ojämställda arbetsmarknaden, att kvinnor tvingas slita ut sina kroppar och fortfarande tjänar mindre än män kommer och demonstrerar! Vi är många som vill se en förändring och det visar vi tillsammans på 8 mars. Det är en dag för kamp men också för att samla kraft och pepp inför resten av året!

Hallå där Gunnel Suneson, 28 år, ny vice ordförande för Vänsterpartiet Malmö. Vice ordförande-posten är ny för i år och är tillsätts med ambitionen att bredda ansvar och arbetet i styrelsen.

Vad kommer du att göra i rollen som vice ordförande?

Exakt vad rollen kommer att innebära är inte klarlagt ännu. Det kommer vi att arbeta fram tillsammans i styrelsen. Planen är att jag till viss del ska ta över arbetsuppgifter som annars hade hamnat på ordförande, som t ex viss representation, planering och förberedelser av möten mm, men också att jag ska få nya arbetsuppgifter som vi inte har haft möjlighet att arbeta med tidigare.

Vad är dina styrkor?

Jag är en lugn och trygg person. Jag är bra på att samarbeta samtidigt som jag är stark i mina åsikter. Jag kommer att kämpa för det jag tycker är viktigt, samtidigt som jag inte brusar upp mig. Jag har tidigare arbetat med ledarskap och är genom min utbildning och erfarenhet van att arbeta i och med grupper. Jag har haft min praktik som sjukhuskurator är bra på att lyssna och arbeta lösningsfokuserat. Jag är strukturerad och har, som partiarbetet kräver, hjärtat på det rätta stället.

Kan du berätta lite mer om dig själv?

Jag fyller 28 år den 19 mars och läser termin 6 på Socionomprogrammet vid Malmö högskola. Under valrörelsen 2006 föll bitarna på plats under en partidebatt och jag förstod var jag har min partilojalitet. Jag blev medlem i Vänsterpartiet i Stockholm som ett nyårslöfte 2011 och flyttade till Malmö 2012. Jag kände då ingen som var politiskt aktiv och gick på en helgkurs det första jag gjorde. På kursen kände jag mig oerhört välkommen och bestämde mig tidigt för att kurserna för nya medlemmar var en sak som jag skulle arbeta med i partiet. När jag sedan flyttade till Malmö för att studera, gick jag in på Vänsterns hus och berättade att jag ville arbeta med kurser och hanteringen av nya medlemmar. Så blev det! Utöver arbetet i medlemsgruppen är jag sammankallande för HBTQ-vänstern och sitter som ersättare i Stadsområdesnämnden Norr.

I livet utanför Vänsterpartiet Malmö är jag en social person som träffar många vänner, älskar film och virkar ett lapptäcke. Jag har en mamma och en pappa i Stockholm, en lillasyster i Uppsala och en storasyster och svåger i Bhimavaram, Indien.

Hur ser du på partiföreningen och verksamhetsåret?

Jag tycker att Vänsterpartiet Malmö är en väldigt spännande förening. Vi är tusen medlemmar och årsmötet visade att vi är en visionär och stark förening. Jag ser mycket fram emot arbetet med studier och utvecklingen av fler ideologiska och fördjupande studier. Sedan brinner jag för arbetet med nya medlemmar och ser fram emot ett år med mycket rundringning, aktivering och studier. Jag tror att det är viktigt är att hålla ihop föreningen och alla våra starka utskott och grupper. Det är väldigt viktigt att vi tar tillvara medlemmarnas kompetenser och intressen. Det tycker jag är viktigast och roligast.

Den 19 februari arrangerade Vänsterpartiet Malmö ett seminarium med anledning av de islamofoba attackerna mot moskéer runt om i Sverige den senaste tiden. Seminariet, som arrangerades tillsammans med ABF Malmö och Ibn Rushd Studieförbund, drog fullt hus på Inkonst när cirka 150 personer kom för att lyssna och diskutera. I panelen deltog Sarah Delshad, frilansskribent och debattör inriktat på muslimsk identitet och feminism, Mattias Gardell, religionshistoriker, Uppsala universitet, Hanna Thomé (V), antidiskrimineringskommunalråd, Othman Tawalbeh, muslimsk teolog verksam i Ibn Rushd Södraoch Salahuddin Barakat, imam och teolog på Islamakademin. Modererade gjorde Momodou Jallow, antirasistisk aktivist och en av Vänsterpartiet Malmös representanter i kommunstyrelsen.

Samtalet spände över många områden: om de många hatbrott som drabbar muslimer, både i form av attacker på gator och torg, såväl som mot moskéer och andra bönelokaler. Vidare diskuterades medias roll som upprätthållare och islamofobiska stereotyper och Europas historia av brott mot muslimer som man aldrig har gjort upp med.

 

Hallå där Daniel Sestrajcic, riksdagsledamot i skatteutskottet och ordförande för Vänsterpartiet Malmö, som har kallat finansministern till ett möte med anledning av de nya reglerna för ideell second handverksamhet.

Du har i skatteutskottet tagit ett initiativ för att ändra momskraven för second hand-branschen. Varför?

– De nya momskraven på 25 procent hotar den ideella secondhand-branschen. Vi vill att Myrorna, Stadsmissionen, Emmaus med fleras viktiga arbete för utsatta grupper ska kunna fortsätta bedrivas under rimliga villkor. I Malmö gör dessa organisationer ett viktigt arbete och verkar för social rättvisa och stöd till utsatta samtidigt som man gör en stor klimatinsats genom sin återanvändningstanke. För Malmös del skulle det vara en katastrof om dessa organisationer tvingas i konkurs.

Vad händer nu?

– På dagens möte i skatteutskottet tog Vänsterpartiet upp förslaget till ett utskottsinitiativ för att pressa regeringen att snabbutreda frågan Efter diskussion och förslag från utskottets ordförande Per Åsling (C), som utskottet ställde sig bakom, att kalla finansministern till skatteutskottet, väljer Vänsterpartiet att avvakta med utskottsinitiativet.

– Jag är mycket glad för att utskottet enades om att kalla finansminister Magdalena Andersson till utskottet. Det krävs snabbare och tydligare agerande från regeringens sida och en viljeinriktning att lösa denna fråga.

Hur ser du på villkoren för second handverksamheten?

– Det brådskar att ta fram såväl en akut lösning som en långsiktig lösning på problematiken där utgångspunkten bör vara att dessa organisationers möjligheter att verka inte kraftigt försvåras. För alla organisationer är det uppenbart att det redan nu drabbar deras verksamhet och de allra minsta har svårast att klara sig.

– Jag kommer att bevaka denna fråga noggrant och hoppas att finansministerns besök innebär att hon presenterar konkreta förslag eller alternativ och en färdplan för hur frågan ska lösas Vänsterpartiet är fortsatt  beredda att komma med  förslag till utskottsinitiativ, avslutar Daniel Sestrajcic

Läs mer:

 

För mer information:

  • Daniel Sestrajcic, ledamot i skatteutskottet (V), 0768-51910

 

Tal av Martina Skrak (V) vid manifestation mot väktarvåld, Stortorget i Malmö den 10 februari 2015. Obs! Det talade ordet gäller!

Varenda nerv i kroppen skriker när jag ser videon på hur en vuxen man sätter sig på en liten pojke. Ett barn på nio år, ett litet barn som är rädd, gråter och kippar efter luft medan en stor hand hålls för hans mun. Barnet skakas och huvudet slås i golvet. Ett barn på nio år.

”Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.” Detta är ur lagen.

Och varje nerv i min kropp kommer fortsätta skrika – för det slutar inte här – det slutar inte med att enskilda vuxna beter sig bortom rimlighetens gräns.

För det som hände är så mycket värre. Vi har en väktare, en uniformerad man som ska vara utbildad för att skydda och ingripa, som gör såhär mot ett barn.

Det blir ännu värre när ansvarig säkerhetschef refererar till barnet som ”kriminell” och att de har  rättigheter som vakter när de ska omhänderta brottslingar.

Nej, du har inte rätt att bruka våld mot ett barn ens om det spottas, sparkar och rivs. Det finns inga undantag.

Det blir värre när barnet inte ens ses som ett barn utan blir ett ”hot”, “en kriminell”, ”den andre”.  Hade det låtit likadant om pojken talat ett språk väktarna förstod, om han varit blåögd med blonda lockar? Det är ännu värre när det legitimerar rasism, när ett barn inte är ett barn utan ”något annat”.

Det blir värre när polisen först lägger ner utredningen och verkar undvika att höra vittnen. Med förklaringen att det inte var övervåld. “Pojken behövde hållas kvar.” Den som tror att ett barn som är rädd ska hållas kvar genom att man dunkar det i golvet, lägger handen för munnen och sätter sig på det, har uppenbarligen missat något i vad det innebär att vara vuxen. Att ta ansvar. Och att se till barns bästa.

”Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”

Polisen har öppnat utredningen igen, och ja, det är det enda rimliga.

Ta inte i med övertoner hälsar Jernhusen, de som anlitat vaktbolaget,  oss som protesterar på Twitter – jo vi ska höja våra röster och ta i så att det skakar.

För vi ska ställa krav.

Krav om en rättvis behandling av den utsatta pojken.

Krav om en ordentlig utredning av vaktens agerande.

Men vi ska också ställa krav på polisen.

För polisen är de som utbildar, förordnar och sköter tillsynen av ordningsvakter.

Och gårdagens händelse vittnar om att det är uppenbart att det krävs utbildning inom både polisen och bland ordningsvakter.

Det krävs en fristående myndighet för att utreda den här typen av övergrepp. Dagens system där poliser utreder sig själva och dem de förordnar är inte hållbart.

För det blir värre om vi inte reagerar, om vi inte höjer våra röster och skriker med varje nerv för att Malmö ska vara en stad där barn är trygga. En stad där vi vet att hur vi behandlas som barn påverkar oss hela livet. Att varje unge förtjänar en bra start i livet. En stad byggd på solidaritet och gemenskap. En stad där vi, liksom flera tusen igår, tar tydlig ställning mot rasism. En stad där varje barn ska mötas med kärlek och respekt.

Ett barn är ett barn och vi vuxna har ett ansvar, som vuxna, som samhälle och som människor som ska sätta standarden för vilket samhälle vi vill ha. Barnaga och övervåld ingår inte här.

”Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”

Om detta kompromissar vi aldrig.