Malmö stad måste förbättra personalens arbetsförhållanden och ta tillvara personalens kompetens att göra ett bra jobb. Det behövs inte bara bättre bemanning och högre löner, utan också tillit till personalen och en organisation där personalen är med och styr verksamheten.

Det har funnits en ambition om att kommunen ska vara en attraktiv arbetsgivare med en ökad tillit till sin personal. Det finns dock mycket som pekar på att det inte blivit så, detaljstyrning och kontroll av personalen fortsätter. Det som gjorts har inte haft någon avgörande betydelse, utan tycks mer handla om ökad tillit till chefen än till personalen.  (more…)

Jag hade lyxen av att växa upp med en trädgård. Om vårarna sådde och planterade vi, på somrarna sprang jag barfota ut och plockade hallon, vinbär, jordgubbar, morötter och sallad. Ärtskidorna åts som godis. På sensommaren gav träden körsbär, plommon och äpplen, på höstarna plockade vi svamp, lingon och blåbär i skogen inpå knuten. Jag har fått lära mig att sylta och safta, konservera och frysa in – men också hur frön gror och var mat kommer ifrån. När jag flyttade till Skåne upptäckte jag snabbt flädern och björnbären, men det är inte alltid helt lätt att veta var man får plocka dem, eller vilken fläder som är god och vilken som är giftig.  (more…)

2020 är året ingen av oss kommer att glömma. Trots att allt ställts på ända måste välfärdens verksamheter fungera, kanske till och med bättre än någonsin. Årsredovisningen för 2020 innehåller mycket beskrivningar om vilken påverkan covid-19 haft på Malmö stads verksamheter. Många delar har staden klarat bra, men mycket av det som inte skett skedde inte året innan heller – det som fattas är nämligen långsiktiga och tillräckliga resurser för att till exempel säkerställa god arbetsmiljö och adekvat kompetensutveckling för stadens medarbetare, att miljö- och klimatmålen kan uppfyllas eller att våra barn och unga får en bra start i livet. Vi behöver skolor och förskolor som ger alla ungar samma möjligheter att göra vad de vill med sina liv, våra barn måste få kosta pengar, måste få möta trygga vuxna med tid att se och stötta dem.  (more…)

Vänsterpartiet har lämnat in en motion eftersom Malmös lekplatser inte är tillgängliga för alla Malmöbor, barn och föräldrar. De är inte tillgängliga för särskilt många av de som har särskilda behov av anpassning och kommunens riktlinjer följs inte heller alltid. Det behövs därför tas fram ett genomgripande program för att göra Malmös lekplatser tillgängliga.  (more…)

Hur länge ska detta pågå? Den offentliga verksamheten privatiseras och en enorm kontrollapparat byggs upp. Kontrollerna är nödvändiga för det är så lönsamt att blåsa det offentliga på pengar, politikens naiva tilltro till privata lösningar har visat att det enda som uppnås är att vissa skrupelfria privatpersoner tjänar storkovan. Kvaliteten blir sämre och arbetsvillkoren blir sämre.  (more…)

Vi har nu att ta ställning till en ny markanvisningspolicy, den är bättre än den tidigare men vi är inte nöjda. Det är viktigt med gemensamt ägda tillgångar i samhället. Genom ett gemensamt ägande ökar demokratin och möjligheten att bygga ett mer solidariskt och rättvist samhälle ökar. Genom att sälja av gemensamma tillgångar, som vår gemensamma mark, ökar istället ojämlikheten och orättvisorna. Privatisering av ägandet är högerpolitik, gemensamt ägande är vänsterpolitik. (more…)

Vänsterpartiet ser med glädje att Malmö nu ska anta ett nytt miljöprogram. Programmet har ambitiösa mål, visar tydligt vad som behöver uppnås inom tidsramen, vad våra medborgare måste göra och det naturen kräver. Målen är kopplade till Parisavtalet, Agenda 2030, de 17 nationella målen och även EU:s Gröna Giv. Vi ser framemot att genom detta program förverkliga den omställning som klimatet och miljön kräver.

Vänsterpartiet har inga problem med målen eller dess indikatorer. Men vi ser problem med att det inte ingår en tydligare handlingsplan, det vill säga programmet går inte in på det praktiska genomförandet. (more…)

Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) försöker försvara sitt beslut om en tillväxtkommission. Försvaret är enligt oss klent. Till skillnad från socialdemokrater vet vi vänsterpartister att arbetares intressen tas tillvara genom att formulera en politik för fler jobb och en utökad välfärd – just det som Socialdemokraterna så kapitalt misslyckats med de senaste årtiondena. S-märkt “jobbskapande politik”- har stavats nedskärningar i välfärden, privatiseringar av alltifrån vård, omsorg och skola till arbetsmarknadsinsatser – och nu en tillväxtkommission för att ytterligare ta tillvara näringslivets intressen.  

När kapitalets intressen går före alla andras, där miljoner på miljoner kastas över privata företag som driver mässor eller inkubatorer som “skapar möten” för entreprenörer trots att resultaten visar att de reella resurserna de facto går nästan uteslutande till män – så pratar Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) om att hon driver en politik för arbetares intressen. 

Vi undrar om hon tror på det själv? 

(more…)

 

Argentina är internationellt känt för Mödrarna och Mormödrarna av Plaza de Mayos kamp mot kränkningarna av mänskliga rättigheter som ägde rum under militärdiktaturåren 1976–1983.  Symbolen för denna kamp är, och har alltid varit, Mödrarnas och Mormödrarnas vita huvudduk. Några bär huvudduken med namnet på deras barn som dödades. Andra bär huvudduken med numret 30 000 för att vittna om de trettiotusen ”försvunna”, vänstersympatisörer, fackliga aktiva och medlemmar i väpnade motståndsrörelser. Samtliga, varenda en som kidnappats, torterats och dödats, alla, oavsett politisk hemvist, är Mödrarnas och Mormödrarnas barn.

 

Men denna artikel handlar om en annan huvudduk, nämligen en grön. Den som den feministiska rörelsen burit i alla demonstrationer på senare år, den som det i vitt står ”rätten till fri, säker och grattis abort”. Sedan 2003 och Kvinnors nationella konferens då paraplyorganisationen Nationella nätverket för rätten till fri, grattis och säkert abort skapades har ”La Campaña”, som mobiliseringsprojektet i folkmun benämnts, varit lyckosam i sitt arbete. 2018 var det omöjligt att gå ut på gatorna i Argentinas större städer utan att unga kvinnor och män frågade hur man kunde få ta i den gröna huvudduken.

 

Två sociala rörelser, den första centrerad kring mänskliga rättigheter, den andra feministiskt fokuserad på politisering av kvinnors kroppar, vävdes genom huvudduken symboliskt ihop. Detta var historiskt och la grunden för framtiden. Till och med liberala tidningar i Sverige informerade om den argentinska feministiska rörelsen framgång med abortlagen (https://www.dn.se/varlden/strid-pa-kniven-om-ratt-till-abort-i-argentina/). I dessa tidningar som systematisk desinformerar om utvecklingen i Latinamerika fick man se bilder på Buenos Aires gator i samma stund som senaten röstade för center-vänster regeringens lagförslag om rätten till abort. De eurocentriska och neoliberala medierna gjorde vad de alltid gör när det gäller den Globala syd:  skapar en berättelse där en sympatisk (avpolitiserad) kvinnorörelse konfronterar den konservativa katolska kyrkan, i ett land där abort är tabu. Men den feministiska rörelse som ledde kampen för aborträtten i Argentina var högst politiskt, och marscherar ofta under parollen ”desde abajo y a la izquierda” (från gräsrötterna och till vänster) för att åskådliggöra analysen som ligger till grund för förståelsen av kön och sexualitet. Och lagen gick igenom inom ramen för en center-vänster regeringen.

 

Missförstå mig inte. Argumentet här är inte att feminismen i Argentina är underordnat ett vänsterprojekt. Argument är att feminismen är en av de mest originella former genom vilken ett vänsterprojekt förkroppsligas idag.

 

Bara lite bakgrundsfakta. Abortfråga i Argentina är en fråga om ojämlikhet. Det har varit hur enkelt som helst att få tillgång till utmärkta gynekologer som utför aborter, det bara kostar pengar. Aborträtten handlade inte heller om kvinnors rätt till den egna kroppen, även om detta liberala feministiskt argument också varit närvarande under kampanjen. Det har handlat om folkhälsa.

 

Ytterligare lite bakgrundsfakta. En rad feministisk inspirerade socialpolitiska beslut ägde rum under Cristina Kirchners regeringstid (DN tyckte inte heller om henne). Bland de viktigaste: sexualkunskap infördes i skolundervisning (2006), samkönade par fick rätt att ingå äktenskap (2010); en lag om genusidentitet infördes (2012); och en lag om fackliga rättigheter för arbetare i andras hem stiftades (2013). Som sagt, Dagens Nyheter gillade inte Cristina Kirchner. Den nya Fernandez regeringen fortsätter på den inslagna vägen med fokus på samtal, dialog (kooptering?) med sociala rörelser, bland annat den feministiska.

 

Den feministiska framgången som utmynnade i lagstiftandet av rätten till abort behöver alltså ses i ljuset av ett politiskt projekt i rörelse. Några av de imponerande, vackra, modiga och framgångsrika strategierna bakom detta är följande:

 

1) Transgenerationella genealogier. Även om det bland Mödrarna och Mormödrarna funnits uttalat feministiska medlemmar (som den fantastiska Laura Bonaparte), har en feministisk agenda etablerats i Argentina efter diktaturens fall. Mödrarna och Mormödrarna har på olika sätt stöttat denna utveckling och kamp. När den feministiska rörelsen använder huvudduken som symbol för sitt projekt, skapas en historisk kontinuitet som länkar samman politiska rörelser och dess erfarenheter, men också praktiker. En aspekt här är: det är värt att kämpa. ”Vale la pena luchar”. Mödrarna och Mormödrarna stod i många, många år ensamma i vått och torrt. Feministerna i ”La Campaña” kallades initialt inom vänstern ”småtjejerna med listor”. Styrkta av historiska erfarenheter av att det ofta är ensamt och svårt för dem som kämpar, inte minst för dem som ifrågasätter vad som av de flesta uppfattas som normal, naturlig och rätt, har den feministiska rörelsen i Argentina fortsatt med insikten av att det är värt det.

 

2) Intersektionella dialoger. När mer än en halv miljon människor mobiliserade sig i Buenos Aires den 8 mars 2018 var de smyckade i regnbågens alla färger. Grönt överallt, förstås. Den äldre generationen knöt huvudduken runt halsen eller runt handleden medan de unga hade fäst den på sina ryggsäckar och målat kroppen med glitter. Den gröna färgen var emellertid aldrig ensam. Många bar huvudduken tillsammans med hbtq eller trans*-flaggor, andra med whipalan och ytterligare några tillsammans med röda fanor. Och vissa grupper hade alla, i ett njutbart och revolutionärt kaos.

 

Havet av färger grundas i årtal, årtal, av tråkiga möten, ledsna och besvikna aktivister, ännu fler tråkiga möten, och ännu fler ledsna och besvikna aktivister; tråkiga möte med syfte att skapa en inkluderande och intersektionell feministisk plattform. Detta imponerande skapande av en feministisk koalition har skett i en kontext där högern och de konservativa krafterna argumenterat för att de fattiga vill ha barn, och att feminister bara är priviligierade från storstaden. Dessa har konfronterats med stora och vackra (och ofta) röda banderoller med budskap som ”Slumfeminism. Villa 31. Vi gör också abort”. Den inkluderande och intersektionella feministisk plattformen har inneburit att den nya lagen talar om kvinnor och gravida kroppar, det vill säga utifrån ett erkännande av en trans*feministisk agenda. Och det kära, modiga, lesbiska nätverket ”Socorristas” som hjälpte kvinnor att få tillgång till mitroposol under alla dessa år kramades när beslutet fattades med feministiska aktivister inom hälso- och sjukvården som arbetar för att förändra vårdinstitutionerna inifrån.

 

3) Ett feministiskt politiskt ekonomiskt projekt. ”Desde abajo y a la izquierda”. Den argentinska feministiska rörelse placerar sig mitt i en brokigt vänster där queera anarkister lever sida vid sida med aktivister som förkroppsligar en mer traditionellt vänsterprojekt, och med andra som stark stödjer den center-vänster kirchneristiska agenda. Trots att det rör sig om en brokig skara av människor och grupper står den feministiska rörelsen i opposition mot det nyliberala projektet; för försvaret av land och vatten mot transnationella företag; i solidaritet med urbefolkning; mobiliserad i försvaret av socialpolitiska åtgärder som syftar till att minska ojämlikhet. Med andra ord: Det handlar inte enbart om rätten till abort, det handlar om en feministisk vision grundat i en kritik mot kapitalismen.

 

4) ”Siempre con las putas, nunca con la yuta”. Parollen, som feminister marscherat under går att översätta till något i stil med ”alltid med hororna, aldrig med polisen”. Den tydliggör på vem sida den feministisk rörelsen stått, och premisserna på vilket alliansbyggandet vilat. Parollen sjöngs ofta under de stora mobilisering tillsammans med krav på ”ni una menos”, inte en enda mindre. Kampen mot våldet mot kvinnor har för den breda argentinska feministiska rörelsen tydligt stått i opposition till högerpopulistiska agendor med krav på lag och ordning förstått som strängare straff och fler poliser.

 

Text skriven av Diana Mulinari