Handelsavtalet TTIP, Transatlantic Trade and Investment Partnership, är ett avtal som just nu förhandlas mellan EU och USA.TTIP är ett hot mot demokratin, fackliga rättigheter, miljölagar, konsumenters rättigheter och mycket mer. Stora delar av de sociala rörelserna är mycket kritiska till avtalet.

Över hela Europa och i USA arrangerades aktiviteter i närmare 450 städer för att protestera mot TTIP. I Malmö arrangerade Nätverket för Gemensam Välfärd och Jordens Vänner en manifestation på Gustav Adolfs Torg. På manifestationen talade Vänsterpartiets riksdagsledamot Daniel Sestrajcic och riktade hård kritik mot avtalet och Sveriges regering.

– Det är chockerande att den svenska regeringen inte agerar mot TTIP utan att näringslivsministern Mikael Damberg istället skriver brev till EU-kommissionen och kräver att den hårt kritiserade ISDS-klausulen måste inkluderas i ett kommande avtal, säger Daniel Sestrajcic.

ISDS-kalusulen gör det möjligt för storföretag att stämma stater för förväntade uteblivna vinster i framtiden om stater exempelvis stiftar nya lagar som skyddar miljön eller folkhälsan. Exemplen är redan många i de avtal där ISDS-klausulen finns. Public Citizen har sammanställ en lista med case studier på några av de 568 kända fall där företag stämt länder. På Skiftets kampanjsida kring TTIP kan du läsa om några av dessa fall på svenska.

– Det finns många anledningar att vara emot TTIP som är ett avregleringsavtal som skyddar storföretagens vinster på bekostnad av välfärden, folkstyret och människors hälsa, säger Daniel, men en av de värsta delarna av avtalet är den långtgående ISDS-klausulen som kommer sätta demokratin ur spel och ge företagen ett enormt inflytande, fortsätter Daniel.

Vänsterpartiet är det enda partiet i Sveriges riksdag som är motståndare till TTIP-avtalet. Regeringen är trots Miljöpartiets deltagande anhängare av avtalet och arbetar aktivt för dess genomförande. Efter att ha sett att frågan väcker starka känslor också i Sverige och flera fackföreningar och organisationer närstående SAP så har även den socialdemokratiska partiledningen konstaterat i sina motionssvar att att man är emot den nuvarande ISDS-klausulen i TTIP.

– Den socialdemokratiska partistyrelsens motionssvar under galgen är välkommet, men räcker inte. Det krävs ingen reviderad klausul utan den behöver skrotas helt och hållet liksom flera andra delar av avtalet. Frågan är om det nuvarande avtalet kan räddas med tanke på att det i huvudsak arbetat fram i nära kontakt med storföretagen och dess lobbyister, avslutar Daniel Sestrajcic.

Arbetet mot TTIP fortsätter och i Europaparlemnetet är vänstergruppen de hårdaste kritikerna. Läs Vänsterpartiets broschyr om TTIP för en sammanfattning av kritiken mot TTIP.

Läs mer:

Vänsterpartiet är nu överens med regeringen om en reform som ger bidrag till alla barn i behov av glasögon. Reformen ligger i regeringens vårproposition och träder i kraft 2016. Den beräknas kosta 120 miljoner kronor per år.

– Glasögon bör ses som ett nödvändigt hjälpmedel och som en rättighet för barn. Föräldrarnas ekonomi – eller i vilket landsting man bor – ska inte avgöra om man får glasögon, säger Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Glasögonbidraget som finns idag gäller för barn t.o.m. sju års ålder. Nu ser vi till att även barn och unga i åldern 8-19 år omfattas. Det finns flera rapporter bl.a. från Majblomman och Socialstyrelsen som visar på att behovet av reformen är stort. Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö, i folkmun kallad Malmökommissionen, lade i sin slutrapport fram ett antal förslag och rekomendationer för att minska fattigdom och ekonomisk utsatthet bland barn,

Andelen barn som lever i ekonomiskt utsatta hushåll i Malmö är 32 procent, det visar Rädda Barnens årsrapport för 2014.

Landstingens bidrag för glasögon till barn skiljer sig stort i olika delar av landet. Det gäller såväl bidragsbelopp som vilka åldersgrupper som omfattas.

Beskedet välkomnas av Malmös folkhälsokommunalråd Martina Skrak (V)  som menar att det ligger väl i linje med Malmös arbete för att minska skillnaderna i hälsa.

– Jag är glad att vi nu ser en nationell politik för rättvisa och omfördelning, det kommer att få konkret betydelse för många av Malmös barn. Dagens besked innebär en politik för att minska klasskillnader i Sverige och i Malmö, säger Martina Skrak (V), folkhälsokommunalråd.

Läs mer:

Vänsterpartiet: “Glasögonbidrag till alla barn

Pressmeddelande från Malmö Stad: “Malmö välkomnar glasögonbidrag för barn

Stora bilden:

Photo Credit: KzAkabueze – ONEin12 via Compfight cc

s10_ElinRutqvistDe senaste åren har sjukvården varit i kris och det har gjorts stora nedskärningar. I valet förlorade den borgerliga femklövern (Alliansen+MP) makten och efterträddes av ett styre bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Märker du någon skillnad nu när S/MP styr i Region Skåne?

– Det är viss skillnad. Man har beslutat att ingen skall jobba var annan helg. Man har också gjort satsning för lönetillägg till sjuksköterskor inom vissa verksamheter där det saknas folk. Men jag tycker det borde vara en satsning på högre lön åt alla – både sjuksköterskor och undersköterskor. Då kanske fler väljer att jobba inom vården i framtiden.

Vilken är den viktigaste frågan just nu?

– De som sagts upp under borgerliga åren borde återanställts. Det är fortsatt tufft vad de gäller överbeläggningar och bristen på vårdplatser. Det krävs mer resurser och det är nödvändigt att höja regionskatten för att kunna satsa på sjukvården. Ett ökat personalinflytande tror jag är rätt väg att gå för att komma tillrätta med många problem.

På vilket sätt är kampen för en bra sjukvård en del av den feministiska kampen?

– För att sjukvården är en kvinnodominerad verksamhet. Och det är kvinnor som får betala med sina kroppar när man skär ner på vården och arbetsmiljön blir tyngre för oss som arbetar.  Det är dessutom oftast kvinnliga anhöriga som får ta hand om de patienterna i hemmet när sjukvården rustas ner. Underfinansieringen av förlossningsvården och svårigheten att få specialistvård för vissa kvinnosjukdomar är två exempel på hur nedskärningar som har slagit hårt mot kvinnors hälsa.

 

Läs mer:

 

Välfärd handlar om att göra saker gemensamt som tidigare har traditionellt varit kvinnors uppgifter. Exempel på det är omsorgen om äldre och barn som i alla tider varit kvinnans uppgift men som genom välfärdsstaten gjorts till ett gemensamt ansvar. Att bygga ut välfärden är därför en viktig del av Vänsterpartiets feministiska politik. Under de senaste åren har 30 000 platser skurits bort inom äldrevården och de som istället får stå för omvårdnaden av anhöriga är oftast kvinnor.

– Nedskärningar innebär att det vi tidigare gjort tillsammans ska nu lösas individuellt. När välfärden brister vet vi att det är kvinnorna som får ta smällen, säger Martina Skrak.

Det som händer i praktiken är att kvinnor tvingas går ner i tid på sitt jobb för att ta hand om anhöriga. För de som tvingas arbeta deltid kommer det på sikt att innebära lägre pension och sämre ekonomiska villkor. Vänsterpartiets förhandlingar med regeringen om en nationell budget hösten 2014 skulle ha inneburit 60 miljoner kronor extra för Malmö Stads del – om det hade röstats igenom. De borgerliga och Sverigedemokraternas beslut att fällde budgeten innebar också stopp för denna nödvändiga investering.

Välfärdssektorn har också en nyckelposition som arbetsgivare. Ungefär 80 % av de som arbetar inom kommuner och landsting är kvinnor och undersökningar visar att kvinnor har sämre arbetsvillkor och i högre grad har osäkra arbetsvillkor. Martina Skrak berättar att Vänsterpartiet har prioriterat arbetsgivarperspektivet och har drivit igenom en målsättning som säger att Malmö Stad ska vara jämställt till 2020. Och arbetet är i full gång:

– Ett exempel på vad vi gjort som arbetsgivare är att höja lönen med 1000 kr i månaden för kvinnodominerade yrkesgrupper. Vi såg att kvinnodominerade yrken som socialsekreterare och vårdbitråden hade en lönesättning som var lägre än motsvarande yrken med likvärdiga krav på utbildning och ansvar som var manligt dominerade. Ett annat exempel är att vi nu sett till de som arbetar inom vård och omsorg ska få tillgång till arbetskläder. Inom de tekniska yrkena anses det som självklart att få arbetskläder. Varför är det inte det inom till exempel hemtjänsten? frågar sig Martina Skrak.

Förändring möter motstånd

Fortfarande år 2015 finns det en stor ojämlikhet mellan kvinnor och män. Även om alla partier i teorin ställer upp på målsättningarna om jämställdhet möter feminister hårt motstånd. Martina Skrak menar att det finns en skillnad på vad man säger och vad man gör och att feministiska reformer kräver hårda strider – både i parlamenten och utanför:

– Självklart möter vi motstånd, hade vi inte gjort det hade vi redan haft ett jämställt samhälle. Det är när vi lägger konkreta förslag som protesterna kommer. Välfärdsfeminism handlar om omfördelning av makt och resurser vilket hotar de som sitter på makten idag. När vi höjer kvinnors löner protesterar man. När vi lägger förslag om fortsatt genuspedagogik vill Folkpartiet ställa sig på bromsen.

Vänsterpartiet är Sveriges första feministiska parti och Martina Skrak menar att vänstern ”har visat att vi går från ord till handling”. Vänsterpartiet är också ett socialistiskt parti som menar att frågor om klass och ekonomi måste kopplas till frågan om kön och jämställdhet. Fördelningen av det obetalda hemarbetet är ett exempel på när det blir viktigt. Regeringen Reinfeldt gav de rika skattelättnader i form av RUT-avdrag för att låta en annan kvinna sköta hemarbetet, istället för att dela på det jämställt. Martina Skrak menar att det är nödvändigt med en klassmedveten feminism som tar plats och utmanar.

– Jag brukar säga att det är viktigt med feminister vid makten. Förändring betyder att vi som kämpar för kvinnors rättigheter behöver finnas där makten finns och fortsätta driva det feministiska arbetet. Jag som jämställdhetskommunalråd i Malmö sitter här på grund av att det finns en stark feministisk rörelse i Malmö och Sverige som har drivit dessa frågor.

Tid att leva

Kravet om 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön har funnits länge men har fått förnyad kraft. Många menar att nästa stora feministiska reform innebär att ta striden om arbetstiden. Flera kommuner och landsting har börjat med försöksverksamhet kring 6 timmars arbetsdag och flera har fått stor uppmärksamhet. Bättre arbetsmiljö, nöjdare personal och större arbetsglädje är några effekter av en förkortad arbetstid. Då förslitningsskador och sjukskrivningar är vanligare hos kvinnor vore en arbetstidsförkortning en efterlängtad feministisk reform.

– Kvinnor tvingas idag betala själva för sin arbetstidsförkortning genom att man tvingas går ner på deltid för att orka med. Vi har diskuterat möjligheten att starta en försöksverksamhet i Malmö men vi behöver också en nationell lagstiftning. Kostnaden skulle bli ungefär samma som dagens ROT- och RUT-avdrag. Sextimmarsdagen är en feministisk frihetsreform.

Öppen för diskussioner

Vänsterpartiet har startat en feministisk linje. Tanken är att vem som helst ska kunna ringa och ställa frågor om feminismen och vad Vänsterpartiet gör i Malmö. I andra änden svarar jämställdhetskommunalrådet Martina Skrak. Det är alltså en direktlinje till Malmös mäktigaste feministiska politiker.

– Jag tror att det är oerhört viktigt att vara tillgänglig och vara öppen för diskussioner och förslag om hur vi kan fortsätta framåt i det viktiga arbete vi gör. Jag är övertygad om att vi tillsammans har både kraft och kunskap att bygga jämställd stad, avslutar Martina Skrak.

 

Läs mer:

Jag minns när och var jag blev feminist. Det var på en stadsbuss i Lund någonstans i närheten av Lundagård. Jag var fjorton år och insåg plötsligt att busshållplatser, gator och torg var uppkallade efter män och att jag och mitt kön knappt fanns representerat i den offentliga miljön. Det var min uppenbarelse och i min kropp formades en fråga:

Vad gör det med en människa att vara osynlig?

Genom feminismen fick jag ett verktyg att se och förklara orättvisor. Varför jag som sprallig åttaåring inte fick spela match med mitt fotbollslag trots att jag var målspottaren. Det var ju ett pojklag och jag var uppenbarligen tjej. Varför tjejlaget, som jag senare gick med i, fick träna på en sunkig, lutande plan utan belysning och på usla tider. Varför skoltiden gick åt till att behaga och försköna, banta och förgöra. Varför jag uppmanades undvika män och mörka gränder. Varför jag idag behöver uppmärksamma ojämställdheten med denna text.

Vi skolas tidigt in i våra könsroller. Rosa och blått, söt och stark, mjuk och hård, känslosam och intelligent. Könsrollerna ger oss olika förutsättningar i livet. Med könet följer förväntningar.

Eftersom kvinnor tar ut 75 % av föräldraledigheten så påverkas arbetsgivarens förväntningar på alla män och kvinnor. Det är en av anledningarna till att kvinnors arbete nedvärderas – att vi går miste om en lön motsvarande 3 miljoner kronor per livstid och livsöde. Kvinnor jobbar också i större utsträckning deltid och i låglöneyrken. Saker som naturligtvis påverkar pensionen och hela våra liv. Att hälften av alla kvinnor som går i pension blir fattigpensionärer och lever på mellan 5000 och 8000 kronor i månaden efter skatt är upprörande men också logiskt.

Vi växer upp i ett patriarkat där män som grupp har mer makt att påverka samhället och sina livsöden än kvinnor som grupp.

Men patriarkatet är ingen naturlag. Genom att organisera mig för kvinnors rätt till makt och inflytande har jag också sett att en förändring är möjlig. Det är en kamp som inte har några gränser. Förtrycket tar sig olika uttryck men i grund och botten, oavsett var, så kokar det ner till en och samma sak. Män som grupp har högre status och mer makt än kvinnor som grupp.

Det handlar alltså om makt. Att våra möjligheter till ett gott liv inte ska avgöras av vad en har mellan benen. Det handlar om människors lika värde. Därför är jag feminist.

Hanna Gedin

Kommunfullmäktigeledamot (V)

Läs mer:

Idag är det fyra år sedan de blodiga striderna började i Syrien. Idag skulle flera tusen barn ha varit på väg till skolan med ett leende. Men idag är det istället tusentals mammor som sörjer sina döda barn. Föräldrar som mist sina döttrar och söner, systrar som sålts av terrorgrupper som slavar på torgen. Oskyldiga män och kvinnor som förlorat sina liv i konflikterna, som tvingats fly från sitt ursprung och sina rötter.

Idag står världen på läktaren och tittar på dessa människor. som den har gjort i fyra långa år. Vi känner skam över dagens samhälle och omvärld som inte agerar utan tvärtom varit bidragande till den akuta situation Syrien idag befinner sig i. I Sverige och i många andra länder firas FN-dagen och vi lovar varandra att aldrig drabbas av det världskrig Europa led av för över 70 år sedan. Samtidigt blunder vi för ett pågående folkmord och kallar det för intern konflikt.

Men ännu är vi inte förlorade. Ännu finns det hopp för oss att agera mänskligt och börja se ansiktena som flimrar förbi på TV som riktiga människor. Människor som lever kvar gömda efter kameran stängs av och reportern åker hem. Efter mycket långt och hårt arbete från solidaritetsrörelserna i Sverige så har den nya regeringen tagit de första viktiga stegen: i erkännandet av Palestina och genom att under press avsluta det militära samarbetsavtalet med den medeltida diktaturen Saudiarabien. Vi hyllar dessa två beslut men understryker att det inte räcker. Genom dessa beslut har vi börjat och vi kan bli ett föredöme. Det kan bara vara de första stegen. Låt oss omedelbart ta flera steg och visa vår solidaritet. Låt oss bidra till att stoppa förtryck och inte minst folkmordet som pågått i Syrien i fyra långa år.

Sverige kan och måste agera mänskligt i relation till alla de flyktingar som tvingas fly och som kommit till Sverige. Vi ska ge alla syriska flyktingar ett bra mottagande och se till att det finns möjlighet till snabb SFI-undervisning, skola till barnen och arbete att gå till. Sverige måste ordna bra boenden och korta alla asyltider.

Omvärlden kan bidra till ett stopp på konflikten genom att omedelbart stoppa vapentillförseln till området, genom att isolera diktaturen politiskt och ekonomiskt. Sätta press på de länder som tjänar på att Syrien fortsätter sönderfallet och att det sekteristiska våldet eskalerar. Utrota de baser och det ekonomiska flödet som gör terrorgruppen IS starkt.

Vill Sverige vara en röst för fred och frihet i världen kan vi inte exportera vapen till diktaturer eller länder som stödjer diktaturer. Den dubbelmoralen måste omedelbart upphöra. Vi ska alltid stå på den sidan som arbetar för fred, frihet och rättvisa för folken.

Lina Al-Nahar & Daniel Sestrajcic

Vänsterpartiet Malmö

Photo Credit: FreedomHouse via Compfight cc

Tisdag den 24 mars ordnar Vänsterpartiet Malmös feministiska utskott ett öppet möte. Emma- Lina Johansson som  är sammankallande i utskottet, berättar mer.

1) Varför ordnar ni ett öppet möte?

Vi ordnar ett öppet möte med Feministiska utskottet för att vi vill att fler ska organisera sig i kampen. Det är en möjlighet för alla som tänkt “jag borde göra något”, alla som är nyfikna och intresserade, att komma på ett första möte, träffa andra feminister och höra vad en som intresserad av en antirasistisk och klassmedveten feminism faktiskt kan göra i organiserad form.

2) Berätta lite mer om utskottet, vad har ni gjort?

Under 2014 har vi bland annat ordnat feministiska kampanjer, arrangerat en förskoledag i parken för att prata politik med småbarnsföräldrar, hållit feministisk studiecirkel, och inlett kunskapsutbyte med kvinnoföreningar i Malmö.

3) Vad händer mer för feministiskt i år?

I år har vi pratat politik på gator och torg, vi kommer att arrangera gatufesten B**** Slap returns och fortsätta samarbetet med kvinnoföreningar samt det internfeministiska arbetet. Vill en vara med och påverka vilka feministiska arrangemang som vi borde göra tycker jag att en ska komma på mötet den 24 mars.

Läs mer:

 

 

 

Det var ett strålande vårväder som mötte 8 marsdemonstranterna i år. Årets demonstration på den internationella kvinnodagen var på speciell på många sätt – inte minst för att det är exakt ett år sedan det nazistiska knivdådet som har präglat den feministiska rörelsen i Malmö. När den utsatta samlingsstiden kl 13 hade slagit var Gustav Adolfs Torg fullt och konferenciern Busi Dimitriu hälsade alla välkomna.

Först ut att tala var Amela Hodzic (S), Katerin Mendez (FI) och Nils Karlsson (MP) innan tåget ställde upp inför marchen uppför gågatan och mot Folkets Park. När räknarna hade gjort sitt jobb visade det sig att förra årets rekorddeltagande på 1800 personer hade överträffats; 2300 människor hade i år gått med i tåget. Av dessa gick ungefär 1000 personer i Vänsterpartiet och Ung Vänsters block. 

Väl framme i Folkets Park talade Rossana Dinamarca och fokus låg på en jämställd föräldraförsäkring:

– Det finns dom som tycker att det är en fråga som är upp till familjerna att avgöra hur de vill göra med uppdelningen. Men de val som enskilda familjer gör påverka alla kvinnor – också de som inte vill ha barn eller de som tänkt dela jämställt. Den rådande föreställningen om vem som har huvudansvaret för barnen, och som backas upp av hur det ser ut med fördelningen av uttaget av föräldradagarna, påverkar kvinnors hela livssituation.

– En regering som gör anspråk på att vara feministisk måste våga mer än att bara införa ytterligare EN så kallad pappamånad. Det är inte kvotering i bolagsstyrelserna som kommer att skaka om strukturerna.

Övriga talare i Folkets Park var Sara Khatemi, SSU, Nicole Voigt, Ung Vänster, Sally Wahlstedt, Unga feminister och Ikhlas Ramadan, Internationella arabiska kvinnoföreningen. 

Sammantaget en dag som gav styrka och pepp i det fortsatta feministiska arbetet som en feministisk omfördelningspolitik.

Läs mer:

 

 

 

Rossana Dinamarcas tal på 8 marsdemonstrationen i Malmö 2015. OBS! Det talade ordet gäller!

Systrar, feminister, antirasister!

I dag firar vi vår gemenskap och frihet. Vi firar de segrar som vi vunnit och fattar mod för de strider som återstår att ta. Vi är kvinnor, flickor, tanter, tjejer som står här tillsammans med en längtan efter en värld där vårt kön inte längre spelar roll för våra möjligheter i livet.

8 mars 2015 är en dag då vi minns nazisternas våld mot oss feminister och antirasister. Mot Showan och hela vårt öppna samhälle.

Vi måste höja våra röster mot hat och hot, mot våldet mot våra kroppar och mot att kvinnors arbete och liv nedvärderas. Utan den feministiska och antirasistiska rörelsen hade Sverigedemokraterna och andra rasister normaliserats. Malmös starka feministiska och antirasistiska engagemang inger hopp.

Det sägs att det inte är makten som korrumperar, utan rädslan.

När jag står här är jag inte rädd. För jag står med här med er, mina systrar. Vi bär med oss olika erfarenheter. Vi är födda i olika länder. Vi är lärare och servitriser. Vi är från Trollhättan och Malmö. Vi är hetero, homo, bi, queer, trans och cis-personer. Vi är kvinnor och vi skyddar varandra.

När jag är ensam kan jag vara rädd. Det är tyvärr rationellt att vara det som kvinna.  Rädd att utsättas för allt det som makten bär med sig: våld, hat och förtryck. Varje offentligt framträdande kan fylla morgondagens mejlbox med hot om våld. Hot och hat som är rasistiskt och sexistiskt. Varje krogkväll kan leda till att behöva se sig över axeln hela vägen hem genom natten. Varje sexuellt möte för med sig risken för ett övergrepp.

Det är den rädslan som gör makten möjlig. Varje gång något INTE händer, men vi ändå är tvungna att leva våra liv som OM det kunde hända. Det finns bara ett sätt att hitta vägen ur det: och det är tillsammans. Var och en av oss kan knäckas och förnedras, men tillsammans kan vi stå emot, förändra och vinna. Tillsammans är vi inte rädda!

Idag, på den internationella kvinnodagen, väljer vi i Vänsterpartiet att lyfta föräldraförsäkringen.

Det finns dom som tycker att det är en fråga som är upp till familjerna att avgöra hur de vill göra med uppdelningen. Men de val som enskilda familjer gör påverka alla kvinnor – också de som inte vill ha barn eller de som tänkt dela jämställt.

Den rådande föreställningen om vem som har huvudansvaret för barnen, och som backas upp av hur det ser ut med fördelningen av uttaget av föräldradagarna, påverkar kvinnors hela livssituation.

Bland fattigpensionärer är en stor majoritet kvinnor. Mellan män och kvinnors pensioner skiljer flera tusenlappar i månaden. Det finns kvinnor som uppger att de stannar kvar i relationer, inte av kärlek utan för att kunna överleva ekonomiskt. Att det ser ut så här beror på att det är kvinnorna som haft huvudansvaret för hem och barn.

Sjukskrivningarna är dubbelt så höga bland kvinnor som män. Och det är när det första barnet kommer som skillnaderna mellan kvinnor och män sticker iväg. Att det ser ut så här beror på att kvinnor är de som fortfarande bär huvudansvaret för hem och barn.

Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 13,4 procent. Det innebär att kvinnor arbetar gratis en timme och fyra minuter varje dag. Bara för att vi är kvinnor. Det här är resultatet att kvinnor förutsätts ha huvudansvaret för hem och barn.

I den takt som löneskillnaderna har minskat hittills så kommer de tjejer som idag går ut på arbetsmarknaden hinna bli pensionärer innan vi får jämställda löner i Sverige.

Och i den takt som män tar ut föräldradagar så kan jag hinna bli gammelmormor innan uttaget är jämställt.

Vi har inte tid att vänta. Våra döttrar har inte tid att vänta. Politiken måste agera. En regering som gör anspråk på att vara feministisk måste våga mer än att bara införa ytterligare EN så kallad pappamånad. Det är inte kvotering i bolagsstyrelserna som kommer att skaka om strukturerna.

En månad till kan innebära att män tar ut ett fåtal dagar till, men för oss och våra döttrars livssituation och möjligheter kommer inte mycket förändras. Därför måste det tas större kliv än så. Individualisera nu!

Jag är övertygad om att vi kan förändra. Vi har gjort det genom historien då vi vunnit vår rösträtt, rätten till abort, rätten att arbeta och barnomsorg. Och vi förändrar idag. Där vänsterpartiet är med och styr höjer vi kvinnors löner, inför rätt till heltid, sex timmars arbetsdag och barnomsorg på ob-tid.

Jag är också övertygad om att samhället kan förändras på fler sätt. Vi kan få en individualiserad föräldraförsäkring, bättre förlossningsvård och lika lön för likvärdigt arbete. Det borde vara självklarheter, men det politiska motståndet är hårt.

Men tillsammans kan vi förändra det. Det gäller allt det som ligger framför oss. Alla de saker vi ska förändra. Tillsammans är vi oslagbara!

Kära systrar!

Den feministiska rörelsen är stark idag. Samtidigt är vi många som får känna på det sexistiska och rasistiska hatet. Vi ska backa varandra, vi ska hålla varandras händer och hjälpas åt att stå i fronten, men vi ska aldrig, aldrig tystna.

Vi är halva mänskligheten och tänker se till att ta halva makten, och hela lönen. Vi har flyttat fram våra positioner steg för steg under hundratals år. Vi har vunnit mycket. Vi ska inte glömma det. Men det återstår en väldigt lång väg att gå innan vi är framme.

Idag firar vi de segrar som vi vunnit och fattar mod för de strider som återstår att ta.

Vi kommer inte att ge oss – Björn Söder är inte vår talman, freda gatorna från våldsamma nazister och fortsätt kämpa Malmö! Fortsätt kämpa Sverige! Tillsammans är vi inte rädda! Tillsammans är vi starka!

 

Huvudtalare på 8 marsdemonstrationen i Malmö är Rossana Dinamarca.

Rossana Dinamarca är Vänsterpartiets talesperson i feministiska frågor och har den senaste tiden blivit uppmärksammad för sitt stenhårda motstånd mot normaliseringen av SD. Jag får tag på henne på telefon när hon står utanför riksdagskammaren och väntar på att gå in i en interpellationsdebatt om det statliga stöd som SDU nyligen beviljats.

– Antirasism är att mota rasismen var den än visar sig, förklarar hon. Riksdagen är en av de arenor där Rossana tagit striden. När Björn Söder (SD) valdes som talman protesterade hon genom att bära en t-shirt med budskapet “SD = Rasister”. Första gången hon stod i talarstolen med Björn Söder som talman vägrade hon tilltala honom och blev något av en samtida antirasistisk ikon med kommentaren “Du är inte min talman”.

Hur långt i förväg hade du förberett den kommentaren?

– Redan när Björn Söder fick talmansposten kände jag att jag aldrig skulle kunna kalla honom ’Herr Talman’. När det blev dags för mig att gå upp den dagen bestämde jag mig för att vägra. Efteråt skakade jag och fick hålla mig hårt i talarstolen för att inte tappa bort mig.

Protesten har uppskattats av många och tillsammans med Rossanas ansikte pryder hennes ord idag kläder och graffitiväggar.

– Klart jag märkt att någonting hänt. Jag blir igenkänd på ett annat sätt. Folk knyter näven i luften och ropar “inte min talman”.

Rossana skrattar på frågan om hon är politiker, aktivist eller kändis.

– Jag har varit politiskt aktiv sedan jag var nio år. Det var aldrig min plan att ha det som yrke och jag har fortsatt vara aktiv i sociala rörelser såsom Fatta-rörelsen. Jag är i första hand aktivist och politiker.

Rossana blev politiskt aktiv i unga år och blev feminist genom de insikter hon fick under sin tid i Ung Vänster. Som feministisk talesperson är det ofta hon som möter feminister från andra partier i debatter. Men att kalla sig feminist räcker inte, menar hon.

– Den här regeringen har gått ut med ambitionen att vara feministisk. Men deras budget saknade till en början helt förslag som skulle utjämna klyftorna mellan män och kvinnor. Allt som till slut kom med berodde på att vi krävt det.

Vad är det då som utmärker Vänsterpartiets feministiska politik?

– Klassperspektivet, som andra partier antingen saknar helt, eller behandlar som en diskrimineringsgrund ungefär som funktionshinder, snarare än den samhällsstruktur det är.

Innan Rossana måste lägga på frågar jag hur hon hanterar all kritik hon får för sina hårdföra metoder.

– Jag är så här som person. Det är viktigt för mig att behålla känslorna i politiken. Jag har sett så många med genuint engagemang bli helt avtrubbade. Jag kan bli extremt frustrerad när jag får blajiga politikersvar, ungefär som jag fått på den här interpellationen.

Säger Rossana Dinamarca, och går in och läxar upp en demokratiminister som vägrar kalla SDU för rasister.

Ur Vänstern i Malmö nr 1/2015. Text Richard Olsson, foto Anton Z Risan

Läs mer: