Det stora problemet för den kommunala välfärden är att staten under många år valt en skattesänkarpolitik istället för att räkna upp statsbidragen till kommunerna. Detta innebär nedskärningar varje år och att kostnader förs över från stat till kommun. Vi har nu ett nytt minoritetsstyre i Malmö bestående av S och Mp, som har valt att fortsätta en borgerlig nedskärningspolitik för 2016. Denna politik har bidragit till den höga arbetslösheten, fattigdom och ökade klyftor.

Givet de stora skillnaderna mellan människors levnadsvillkor, är det viktigare än någonsin att satsa på kultur och göra den tillgänglig för alla. Kultur enligt Malmö kommissionen, fungera som en sammanbindande tråd som väver ihop staden, skapar mening och påverkar människors hälsa, delaktighet och känsla av sammanhållning.

Politik handlar alltid om att göra val och att ta ansvar. Vänsterpartiet till skillnad från S och Mp har valt att ta ansvar genom att fatta långsiktigt hållbara ekonomiska beslut. Vartenda beslut måste formuleras utifrån Malmöbornas behov. Allt annat vore ett svek och kan inte betraktas som ansvarstagande. Istället för att satsa på skrytbygge och kultur för överklassen har vi valt att förstärka kulturnämndens budget med 15 miljoner kronor. Tillskottet av kulturpengar ska användas för att ytterligare stärka Malmö som kulturstad. Vi har sett hur kulturlivet i Malmö har berikats och utvecklats sedan Vänsterpartiet har varit med och styrt. Vi har skapat ett Malmö som är känt för sitt rika kulturliv och som är viktig för Malmöborna. Vi vill fortsätta arbetet med att göra kulturen tillgänglig överallt i staden, här är Kulturskolan och El Sistema en viktig del.

Vi vill stärka Malmöbornas deltagande i kulturaktiviteter. Vi ser kultur som en del av vår gemensamma välfärd som har ett egenvärde. Kultur skapar mening och kultur kan vara ett kraftfullt verktyg för motstånd mot förtryck. Vi ser att antalet barn och ungdomar i Malmö ökar, för detta behövs ett tillskott till kulturbudgeten för att kunna erbjuda samma utbud som tidigare.

S och MP hamnade i ett politiskt vägval, att göra nedskärningar eller att göra långsiktiga och hållbara satsningar på ett solidariskt samhälle. Ni valde nedskärningar istället för att satsa för att minska klassklyftorna i samhället.

Ni valde att höja era löner istället för att satsa för att minska sjukskrivningarna som vi har sett öka mer och mer på grund av hög arbetsbelastning.

Vi måste bedriva en politik med ambitionen att förbättra människors liv och inte försämra det. Det är därför vänsterpartiet arbetar för att bygga en jämställd, grön stad fri från diskriminering. Det är dags att förverkliga Malmökommissionens mål om en jämlik hälsa för alla malmöbor. Då krävs att de ekonomiska resurserna används på rätt sätt. Ute i välfärden nära malmöborna.

Enligt Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö är det viktigt med tidiga satsningar för att minska ojämlikheter i hälsa.

Det är viktigt att vi fortsätter att arbeta utifrån Malmökommissionens rekommendationer. Vi behöver inte utreda mer. Vi vet att barns livsvillkor hänger mycket på föräldrarnas livsvillkor. Att satsa på en social investeringspolitik handlar om att arbeta förebyggande med barn som annars riskerar fysisk, psykisk och social ohälsa. Vi vet att vi behöver satsa på fritidsverksamheter, göra den mer tillgänglig. Vi vet att vi behöver ge goda ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningar för barn och unga. Vi vet att genom att satsa på barn och unga kan vi påverka hela samhället i rätt riktning och detta görs genom att satsa på välfärden i Malmö.

Vi måste tala om social investeringspolitik. Vi måste satsa pengar tidigt för att förebygga ojämlikhet och göra samhällets olika strukturer som utbildning, arbete, inkomst och hälso-sjukvård mer jämlika. Om vi satsar på förskola, skola, på kultur och fritid kan vi förbättra folkhälsan för de mest utsatta Malmöborna.

Som politiker har vi alltid ett val. Vänsterpartiet väljer att bygga ett Malmö för alla. Vi väljer att göra sociala och långsiktiga investeringar för att minska klassklyftorna. Vi kan välja att satsa på ett jämlikt Malmö, men för detta krävs det en budget som utmanar den rådande nedskärningstrenden som drabbar människor genom hela landet.

Valet mellan nedskärningar eller satsningar i välfärden är för oss mycket enkelt.

Det är därför vårt budgetförslag genomsyras av ett socialt investeringsperspektiv i enlighet med Malmökommissionens rekommendationer.

Men idag står vi inför ett dystert vägval. Kultursatsningar lyser med sin frånvaro i Socialdemokraterna och Miljöpartiets budget. Vi kommer att känna av detta under 2016.

Socialdemokraternas och Miljöpartiets ambition är att utveckla en samverkan mellan staden och den ideella sektorn för at jobba kring kommissionens rekommendationer. Detta mina kära åhörare! Är att inte ta ansvar för malmöbornas utveckling och hälsa. Detta är att lämna över ansvaret till en hårt belastad ideell sektor.

Momodou Jallow, är styrelseledamot och ersättare i kommunstyrelsen och ersättare i kommunfullmäktige.

Det finns ett politiskt val, idag står det mellan att utveckla välfärden eller göra nedskärningar. Det handlar om att se de ökade vårdbehoven, eller att vara rädd för kostnadsutvecklingen. För oss Vänsterpartister är valet enkelt. Vi står upp för en bra och trygg välfärd.

I denna minoritetsbudget som den nya kommunledningsminoriteten har lagt fram, trixas det friskt med siffror. Socialdemokraterna och Miljöpartiet försöker dölja sina nedskärningar, men det går inte. Den sänkta pris- och lönekompensationen innebär 24 miljoner i nedskärningar inom stadsområdena och 7 miljoner inom Sociala resursnämnden. Dessa dryga 30 miljoner innebär att socialtjänst, vård och omsorg inte kommer att kunna upprätthålla 2015 års nivå 2016, det vill säga direkta nedskärningar som drabbar Malmöborna.

Är då dessa verksamheter för stora idag, finns det gott om luft i systemet? Nej det gör det verkligen inte. Jag träffade en hemtjänstgrupp för några veckor sedan, en kvinna kallade där organisationen anorektisk, och det stämmer verkligen. Ett exempel på arbetssituationen från den hemtjänstgruppen är att en anställd berättade om att hon under en arbetsdag ska besöka 22 olika adresser. Är det en bra och trygg vård för våra gamla?

Vilket val gör då Socialdemokraterna och Miljöpartiet, jo att skära ner verksamheten till en svältnivå?

Sjukskrivningarna hos socialsekreterare och vårdpersonal ökar dramatiskt i kommunen, att i det läget låta dem springa fortare och ha färre kollegor tror ni det gör de anställda friskare?

Vi måste istället ta politiskt ansvar och tillföra nya resurser. Vänsterpartiet tillför 50 miljoner till stadsområdena i kvalitetshöjning, samt kompensera för pris och lön så det inte blir nedskärningar på 24 miljoner. Vänsterpartiet tillför också de 17 miljoner som Sociala resursnämnden behöver för den ökade vårdtyngden inom LSS och gör inte nedskärningarna på 9 miljoner för den nämnden. Vi lägger in pengar för att bygga ett nytt bibliotek och kulturhus i Lindängen samt behålla trygghetsboendena. Det är att ta politiskt ansvar för välfärden.

De anställda måste i större utsträckning ges makten över arbetstiden och arbetsmiljön. Alla former av New Public Management måste bort från de kommunala verksamheterna, den styrningsformen kommer från tillverkningsindustrin och bygger på en minutiös kontroll av de anställda. På de ställen där vårdpersonalen fått mer makt över arbetstiden har det gett nöjdare anställda och brukare, och det har dessutom blivit billigare.

Hemlösheten är ett stort problem i vår stad, ett problem som idag bekostas av stadsområdena. Trots att de har minimala möjligheter att påverka hur mycket som byggs. Underskott inom hemlöshetsbudgeten bekostas av 75 procent kommuncentralt och 25 procent av stadsområdena. Vi i Vänsterpartiet vill att hela den kostnaden ska tas kommuncentralt på samma sätt som för ekonomiskt bistånd. Det är orimligt att socialsekreterarna ska bli färre i stadsområdena om hemlösheten ökar, då drabbas det förebyggande arbetet och vi är fast i en nedåtgående spiral.

Anders Skans, gruppledare för Vänsterpartiet i kommunfullmäktige.

Jag tänker prata om ett stort problem som många Malmöborna drabbas av, nämligen bostadsbristen.

Vårt fina Malmö växer för varje dag. Och en del av staden är Malmös högskola som lockar unga studenter till staden.

Men vi har ett problem. Studenterna väljer bort Malmö just på grund av bostadsbristen.

Det byggs i Malmö.…Det byggs stort, fint och dyrt.

Vi bygger Malmö Live som drar fler miljoner än det var tänkt. Och det byggs gärna flashiga bostadsrätter som varken studenterna eller arbetarklassen ha råd att bo i. Det byggs för eliten!

Och samtidigt kväver vi Malmös enda kommunal bostadsbolaget, MKB, när det tas ut 30 miljoner i vinst.

Detta är en dubbelbeskattning av MKBs hyresgäster som betalar kommunalskatt först och en till via sin hyra till vinstuttaget.

Vi är inte ensamma om att tycka det här. Det tycker många Malmöbor och även Hyresgästföreningen.

Jag citerar Hyresrättsföreningen:

”Skatten gäller för alla invånare, oavsett om vi bor i villa, bostadsrätt eller hyresrätt. Därför blir det helt orimligt att just MKBs hyresgäster utöver skatten förväntas betala ytterligare en gång till.” Och problemet stannar inte där. Vi har också Folkpartiet som vill sälja delar av MKB på de mest trångbodda och utsatta områden.  Där det bor redan mellan fem till sex personer på en trea. För att de inte har råd till annat. 

Det pratas mycket om en jämlik och rättvis stad.

Hur ska Malmö kunna uppnå det? När klasskillnaderna ökar och vanligt folk tvingas till att bo på utsatta områden för de inte ha råd med annat?!

Hur ska den vara, den attraktiva staden ni pratar om?

Hur ska ni göra för att försöka få de fantastiska Malmöborna, som gör staden till den härliga staden den är, att stanna kvar? Och även locka nya till den?

Inte är det genom försäljning, inte är det genom vinstuttag och definitivt inte genom nedskärningar i välfärden och försämra Malmöbornas tillvaro.

Vi i Vänsterpartiet vill satsa på ett kommunalt byggbolag som kan bygga båda miljövänliga och billiga bostäder och på så sätt kan vi pressa ner priserna.

Och när det gäller MKB så vill vi stoppa vinstuttag. Pengarna ska gå till renovering av befintliga bostäder och även bygga nytt. Vi vill att MKB ska bygga 1 000 enheter per år istället för 500.

Vill också att Malmös stadsbyggnad ska avspegla staden, därför stödjer vi medborgarförslaget om att rondellen vid Folkets park ska heta kämpa Malmö rondellen. Vi tycker att ger en positiv och bra bild om Malmö och det antirasistiska arbetet i staden.

Lina Al-Nahar, politisk sekreterare, ersättare i kommunfullmäktige

Det är annorlunda att stå här idag. Att inte längre ha varit med och förhandlat fram den budget som med all säkerhet kommer att röstas igenom imorgon. Det är med sorg jag står här för jag vet att det hade blivit en bättre budget för Malmöborna om Vänsterpartiet hade varit med. Men det är också med stolthet jag står här. Vänsterpartiet gick fram 3,5 procent i valet, Fi som de flesta kategoriserar som vänster kom in i kommunfullmäktige. Det borgerliga blocket gick tillbaka, SPI åkte ut. Malmöbornas röst var tydlig, de ville ha en vänsterpolitik.

Och då ska vi föra en vänsterpolitik. Vi vill vara med och styra men bara så länge som vi faktiskt kan påverka. Poster och positioner överskuggar aldrig vårt politiska mål. När vi ställs inför ultimatum om nedskärningar går det inte längre. Då blir Vänsterpartiets roll istället att granska makten att berätta för Malmöbor om vilka prioriteringar som egentligen gör. Och vår roll är också att lägga fram ett budgetalternativ som visar att det faktiska går att välja välfärd och att de faktiskt i längden också är bättre för den kommunala ekonomin.

Vi har sett det så många gånger, ofta borgleriga politiker men tyvärr också Socialdemokrater som tror att de tar ansvar för ekonomin genom att dra in på en redan slimmad välfärd. Det fungerar inte så i kommunerna att dra ner på välfärden gör de anställda sjukare befolkningen mer utsatt och förutom det enskildas lidande så resulterar det bara i ökade kostande framöver och en otryggare stad.

Vänsterpartiet väljer välfärd framför nedskärningar. Vi ser behoven i Malmös välfärd. Vi ser hur de anställda redan idag går på knäna. Sjukskrivningarna ökar i nästan hela staden. Kommunal gjorde nyligen ett utspel där de kräver 30 000 fler undersköterskor. Arbetsskadorna och stressen ökar lavinartat. Det måste göras något. Lärarförbundet larmar om hur grupperna på fritid ökar och hur personal flyr eller blir utbränd. Något måste göras.

Och tyvärr går majoritetens budget åt fel håll. Att inte kompensera för pris och lön är en nedskärning som främst drabbar de personalintensiva verksamheterna, det vill säga skola, vård och omsorg. Facken ser det, vi ser det till och med Moderaterna ser det och lägger förslag om att verksamheterna ska kompenseras fullt ut.

Lite siffror på hur det slår:

Stadsområdena. 24 miljoner minus. I dag har de redan ett prognostiserat under skott på 50 miljoner. Äldreomsorgpengarna från staten täcker bara hål. Och socialtjänsten kommer att se framemot stora besparingar 2016. En socialtjänst som alldeles nyligen visat på att de kan vända bidragsberoendet om de får resurser. Korthuset faller.

Förskolan minus 14 miljoner. Endast en liten del av ökade lokalkostander kompenseras. S och Mp tror att det ska lösa kostnaderna för att fler andel barn går i förskolan med statliga pengar. Men det är tyvärr oerhört vanskligt. Statliga pengar till mindre barngrupper får vi inte om vi inte faktiskt minskar barngrupperna och det kommer inte att hända med denna budget. Stora nedskärningar i förskolan.

Grundskolan minus 20 miljoner. Ökade lokalkostnader. Och det mest allvarliga. I en stad med Sveriges högsta barnfattigdom och där vi redan har 10 barn mer i snitt i fritidsgrupperna fyller de inte de ekonomiska hål som uppstår när större andel barn går på fritids. Här finns inga statliga pengar att hoppas på, gruppstorlekarna kommer att öka

Jag hinner inte gå igenom alla områden men så här ser det tyvärr ut. Därför väljer vi att lägga fram en egen budget. En budget som visar att det går.

Vi gör inga smygbesparingar och vi lägger till pengar för de ökade behoven. En budget som stärker den viktiga personalens villkor. För en utbränd underbemannad personal ger ingen bra välfärd.

Vi satsar på ökad lön till de lägst avlönade, försök på sex timmars arbetsdag. Vi lägger en budget nedifrån och upp. Där vi ser till att golvet är bemannat.

Vi ser Malmös stora arbetslöshet. Då går det inte att nonchalera större behov inom SFI. Vi lägger också tillbaka större delen av de nedskärningar som S och Mp gör i vuxenutbildningen.

Vi lägger in pengar i välfärdsverksamheterna för att Malmöborna ska få den välfärd de har rätt till. Vi följer Malmökommissionens rekommendation om att satsa tidigt. För oss är det självklart att fritidshemmen får kompensation för sina ökade kostnader.

Vi ser socialtjänstens oerhört viktiga arbete. För att stötta människor, en hjälp ut i arbetslivet och den frihet det innebär för den enskilda. Därför lägger vi 30 miljoner på fler socialsekreterare. En välutbildad underbetald och oerhört skicklig yrkesgrupp som gör ett hästjobb för välfärden men sällan premieras eller synliggörs. En satsning här betalar sig trippelt. Vi får behålla erfaren personal, folk kommer ut i arbetslivet och kostnaderna för kommunen minskar på sikt.

Malmökommissionen visar också på kulturlivets oerhörda betydelse för Malmö. De skriver att om det inte vore för Malmös rika och tillgängliga kulturliv skulle den ekonomiska utsatten får än mer ödesdigra konskevenser. Därför har vi de fyra senaste åren satsat på kultur och framförallt barnkultur. Vi ser att kulturen är en del av välfärden en rättighet alla ska ha rätt till. 2016 kommer vi för första gången se en nedskärning på kulturen. De kompenseras inte för att de blir fler barn i Malmö och de drabbas som alla andra verksamheter av pris och lön nedskärningen. Vi lägger 15 miljoner på kultur för vi vet att det är ett sammanhållande kitt för Malmö. Att folk väljer Malmö på grund av kulturen, att barnkultur öppnar så många möjligheter, att kultur innebär mening och mobilisering. Den av samhället betalda kulturen ska nå alla, målet måste vara öka tillgänglighet och delaktighet då behövs kultur i hela staden.

Vi behöver fler som arbetar i välfärden i Malmö. Vänsterpartiets budget innebär nästan 1 000 nya välfärdsarbetare i Malmö. Det ger arbetstillfällen, det ger bättre välfärd, det ger bättre ekonomi på sikt och framförallt tryggare mer välmående Malmöbor och en stad där klassklyftor minskar.

Och vad kostar detta?

4 kr om dagen för en som tjänar 20 000 i månaden.

 

Hanna Gedin, kommunalråd

250 nya månadsgivare

Vi startar nu en kampanj för att få in 250 nya månadsgivare som kan tänka sig att ge större eller mindre bidrag månadsvis till den politiska kampen. Alla är välkomna att bidra – du behöver alltså inte vara medlem men tycka att det arbetet vi bedriver är viktigt.

För att donera varje månad med autogiro fyller du i och skickar in ett autogiromedgivande. Maila malmo@vansterpartiet.se för att få en medgivandeblankett hemskickad eller ladda ner och skriv ut den själv: Autogiromedgivande. Du kan också med ett Bank-ID gå in här och bli månadsgivare direkt: Autogiromedgivande med Bank-ID.

 

Därför är autogirot viktigt

Vi har de stora idéerna och drömmarna. Vi har aktivisterna och viljan. Vi är partiet som växer för varje dag som går. Och vi förändrar här och nu. I vardagen gör vi Malmö lite, lite bättre hela tiden genom våra förslag och vår politiska kamp. Vänsterpartiet och våra medlemmar finns med där det händer och vi kan vara stolta över vår rörelse.

Högern saknar allt det här men har både kapitalstarka lobbygrupper och stora finansiella resurser bakom sig. Och det är ju inte så konstigt om man sänker skatter för de rikaste, försvarar välfärdsindustrins miljardvinster och bankernas kontroll så blir man belönad med stöd av deras think-thanks.

Genom att ta ut partiskatt på uppdrag, dela på anställningarna och att låta kommunalråd och riksdagsledamöter betala partiskatt stärker vi partiets ekonomi. Men vi vill göra ännu mer! Vi vill nå ut ännu längre med vänsterpolitiken. Vi vill kunna ha närvaro inte bara i våra starka områden utan även ha möten, studier och utåtriktad aktiviteter i andra delar av Malmö. Vi vill inte bara ha vårt vänsterns hus på Nobelvägen utan kunna hyra stora lokaler och samla hundratals vänsteraktivister när det är läge för det. Vi vill inte bara ordna första maj och andra egna event utan även vara en naturlig samarbetspartner för den breda vänstern i Malmö.  

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Avgörande för att kunna flytta fram våra positioner är att alla bidrar efter egen förmåga. Du kan bidra till socialistiska stödfonden med allt från några tior varje månad till en större summa pengar som genom ditt medgivande automatiskt dras från ditt konto. Självklart kan du avsluta ditt autogiro precis när du vill. 

Vi lovar att använda dina kronor på bästa sätt och se till att de gör nytta i det politiska arbetet för ett solidariskt och rättvist Malmö.

För att donera varje månad med autogiro fyller du i och skickar in ett autogiromedgivande. Maila malmo@vansterpartiet.se för att få en medgivandeblankett hemskickad eller ladda ner och skriv ut den själv: autogiromedgivande.

 

Vad går pengarna till?

Vänsterpartiet Malmö är en sparsam partiförening, våra lokaler är billiga och vi har inga dyra representationsmiddagar. Men vi vill bjuda på fika på alla våra möten, så att ingen ska behöva sitta med kurrande mage. Alla våra kurser och utbildningar är gratis oavsett om de sker i ett av våra egna studierum eller på internat.

Politik kan vara på blodigt allvar, men det kan också vara helt underbart! Vi ordnar stans största största maj-tåg, ett fantastisk åttonde mars-firande och mängder av kulturkvällar och vänstercaféer året om. Vi sprider våra politiska idéer genom debatter, samtal, kultur och aktioner.

Vi har lådcyklar, kopiator, ljudutrustning och annan infrastruktur för att underlätta aktivism. Vi sprider vår tidning Vänstern i Malmö genom större utskick eller genom att springa i trappor och dela ut i brevlådor. Det är inte dyrt, men ju mer pengar vi har ju fler kan vi nå.

Vi är ett av Malmös fattigaste partier men bidrar med pengar och aktivister till viktig utomparlamentarisk aktivitet för att  Malmö ska fortsätta att vara en öppen stad. Vi tar strid mot rasismen och kämpar för jämlikhet.

Under valtider behöver vi extra resurser för valstugor, material och ringkampanjer.

Låt inte kapitalet och högern vinna nästa val med sina miljoner!

Stöd socialistiska stödfonden!

 

 

 

Ursprungligen publicerad i Vänsterpartiet Malmös interntidning Folkviljan 2015 nr 3.

Branschen ser sig som en resurs för företag där personal annars inte funnits att tillgå och som en buffert på en arbetsmarknad för företag som kräver allt större flexibilitet över arbetstoppar och konjunkturcykler. Företag i ständigt behov av arbetskraft som slipper arbetsgivaransvaret gnuggar händerna.

Eva Domanders är styrelseledamot i arbetsgivarorganisationen Bemanningsföretagen och vd för Dedicare Doctor som är verksamt inom sjukvården. Hon säger till tidskriften Karriär Läkare att bemanningsföretagen ”fyller en viktig roll genom att optimera situationer där det råder permanent brist på personal”.

– På så vis kommer specialiserade läkare och sjuksköterskor till glesbygder där vård annars inte skulle finnas tillgänglig, och det till ett moderat pris som är upphandlat av landstingen själva.

Omkring 1 000 läkare arbetar som hyrdoktorer i Sverige. Det är enligt Eva Domanders ett attraktivt alternativ för läkare som inte vill arbeta som landstingsanställda.

Fackförbunden ser en annan verklighet. Region Skånes bemanningsnota för vården 2013 var 164 miljoner kronor och redan i augusti i fjol var den uppe i dryga 85 miljoner kronor, enligt uppgifter som Sydsvenskan tagit fram.

Enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL, var kostnaderna i hela landet cirka tre miljarder kronor vid 2013 års slut. En fördubbling på några få år.

Medan landstingen administrerar återkommande sparkrav stängs vårdplatser i brist på personal och kostnaderna för stafettläkare och vårdpersonal skjuter i höjden. Fastanställda varnar för att patienternas säkerhet undermineras i brist på kontinuerliga vårdkontakter.

Byggarbetare skadas och dör på arbetsplatserna i brist på säkerhetsutbildning.

Nutida daglönare i alla sektorer väntar varje morgon med mobiltelefonen i handen för att hinna säga ja till en dags arbete under de trettio sekunder som ställs till förfogande för att besvara sms:et.

Uthyrda ungdomar tvingas sätta själva livet på paus i väntan på en fast anställning.

– Jag har jobbat i flera år, men har fortfarande inte haft en enda semesterdag, säger ”Johan” som är journalist i Skåne.

Hela yrkeslivet har han varit visstids timanställd i Sydsvenskans helägda bemanningsföretag Kompetens i Skåne, KiS, bildat 2008. Som sådan ska han kapa arbetstoppar och hoppa in som sjuk- och semestervikarie.

Rebecka_Sjöberg_foto_Amadeus_Sepúlveda2

– Man investerar sitt liv och sin hälsa i ett företag som har ett företag för att kunna göra sig av med en när det passar, säger Rebecka Sjöberg, facklig klubbordförande på KiS.

Den längsta period han varit på samma arbetsplats är ett år. Han kunde förmodligen lasats in då. Till ingen nytta. Det saknas tjänster trots att arbetsköparna ständigt har behov av personal.

– Jag har slutat tänka på om jag är in- eller utlasad, säger ”Johan”.

Som journalist borde hans uppgift ha varit att granska och beskriva förhållandena på arbetsmarknaden. Men det finns ingen tid till grävande journalistik när ett normalt uppdrag varar ett par dagar till några veckor.

– Jag inte vad jag ska göra om två veckor, säger ”Johan” till Folkviljan, nästa månad är blank.

Hittills har han alltid fått nya uppdrag men han kan aldrig känna sig säker.

Han har fastanställda kollegor med garantilön. Det är tveksamt om det är bättre. Får en inte ihop till sin garantilön blir det avdrag.

– Det finns inte bara ett B-lag i bemanningsbranschen, vi upplever att det finns ett C-lag också, säger Rebecka Sjöberg, ordförande i den fackliga klubben på KiS om skillnaden mellan visstidaren och den fastanställde i uthyrningsföretagen.

”Johan” känner sig trots allt inte illa behandlad, han känner stöd från både KiS och fack. Han har bara inte samma villkor som en fast anställd, även om utvecklingen pekar i rätt riktning, enligt Rebecka Sjöberg, som menar att varken företagen eller människorna i dem är särskilt onda.

– Men om man nu ska ha ett bemanningsföretag ska vi se till att göra det bästa av det. Man måste inte ha golvet till tak, säger hon.

Uthyrd arbetskraft och fastanställda ska ha samma arbetsvillkor på kundföretagen. Förhållandena regleras i bemanningslagen från 2013 efter en modell från bemanningsdirektivet (EU 2008). Men eftersom svensk arbetsmarknad styrs av kollektivavtalen har lagen mindre betydelse.

Förutom lönen står striden om vem som ska ha rätt till utbildning och om komptid och varsel om schemaomläggningar. Det delade arbetsgivaransvaret mellan uthyrnings- och kundföretag grumlar fördelningen.

Efter flera år närmar sig ”Johan” ingångslönen för en fast anställd journalist. Han har fått lära sig att lägga undan pengar för att ha att ta av en dålig månad eftersom det skiftar mycket med tiden.

Enligt Journalistförbundet kan lönen för en fast- och en bemanningsanställd med samma arbetsuppgifter skilja upp till 6 000 kronor i månaden.

Det står i stark kontrast till ”Johans” och hans sambos behov av en trygg och stadig inkomst.

– Trygghet är viktigast. Vi pratar om hur vi har det varje dag. Även om vi inte har diskuterat särskilt ingående så visst avstår vi från tankar på flytt och barn så länge vi har det så här.

Fotnot: ”Johan” heter egentligen något annat.

Vänsterpartiet satsar 410 miljoner kronor på välfärden, en satsning som bygger på ansvar för stadens ekonomi och lyhördhet inför medborgarnas behov. I dag lämnar Vänsterpartiet in sin skuggbudget som innehåller stora satsningar på välfärden istället för nedskärningar.

– Genom vår budget vi kan utveckla en välfärd som går att lita på istället för nedskärningar. I vår budget omfördelar vi makt och resurser för ett mer jämlikt Malmö där alla är välkomna, säger Hanna Thomé, kommunalråd.

Vänsterpartiet lägger fokus på de personalintensiva verksamheterna som förskola, skola, vård och omsorg. Det är verksamheter där det jobbar mesta dels kvinnor och arbetsplatser som kantas av höga sjukskrivningstal.

– Att satsa på välfärden lönar sig i form av mindre sjukskrivningar, bättre arbetsvillkor för arbetstagare och bättre välfärd för Malmöborna. Det vi satsar idag vinner vi gemensamt imorgon, säger Hanna Gedin, kommunalråd.

 

Läs mer:

Jag hoppas och tror att alla delar en längtan efter ett annat samhälle. Ett samhälle där kön inte längre avgör vilka möjligheter vi har i livet.

Men en hel del säger ju: jämställdhet – vad ska det vara bra för? Ja vissa säger till och med att Sverige är ett jämställt land.

Mitt svar är makt. Så länge kvinnor och män inte har samma makt att forma samhället och sina liv så är jämställdhetsarbetet relevant, ja till och med livsnödvändigt.

Så låt oss då titta på hur det ser ut.

29 procent av alla unga kvinnor men bara 5 procent av alla unga män väljer en annan väg eller ett annat färdsätt på grund av rädsla för att utsättas för brott. Maktlösheten visar sig alltså i fysiska begränsningar till tillgången till vårt gemensamma.

87 procent av de som arbetar deltid på grund av vård av anhörig släkting är kvinnor. Nästan 100 000 kvinnor har gått ner i arbetstid eller slutat arbeta på grund av att den kollektivt finansierade välfärden är otillräcklig. För dessa kvinnor får maktlösheten ekonomiska konsekvenser.

Av sammanboende småbarnsföräldrar använder kvinnorna ungefär 10 arbetsveckor mer per år än männen åt obetalt hem- och hushållsarbete.

80 procent av Sveriges fattigpensionärer är kvinnor.

Det går liksom inte att med hedern i behåll påstå att Sverige är ett jämställt land.

Det är känsligt att prata makt, vissa upplever att frågan blir laddad av konflikt. Jag tycker att det är bra att prata makt. Därför att makt är något föränderligt och påverkbart. Och om jämställdhetsarbetet ses utifrån ett maktperspektiv så är också jämställdhet något som är möjligt att uppnå.

Jämställdhet är inget som en kommun kan välja att som strunta i.

En kommun har att förhålla sig till bland annat FN:s kvinnokonvention, regeringsformens skrivning om alla människors lika värde samt kommunallagens skrivning om att kommuner och landsting ska behandla sina medlemmar lika. Redan utifrån dessa grunder borde det alltså vara en självklarhet för kommuner att jobba med jämställdhet.

Malmöborna har rätt att kräva jämställdhet. Inte bara utifrån juridiken utan också för att vi gemensamt finanserar denna välfärd.

Malmö har ungefär 23 000 anställda och nästan 80 procent av de som jobbar inom den kommunala välfärden är kvinnor. Malmö stad är inte vilken arbetsgivare som helst – utan en politisk sådan med klara och tydliga jämställdhetsambitioner. Därför är det självklart att Malmö ska vara en jämställd arbetsgivare.

Det är utifrån dessa principer som vi jobbat sedan 2011 – utifrån ett medborgarperspektiv men också utifrån ett arbetsgivarperspektiv.

Det får aldrig stanna vid vackra ord eller dokument som blir hyllvärmare. Jämställdhet måste göras och det har vi som medborgare rätt att ställa krav på. Jag är övertygad om att arbetet med jämställdhet kräver kompetens, därför att det är ett kunskapsområde, men också driv. Först då kommer resultaten.

Förändring uppstår sällan i ett vakuum, det krävs ett tryck utanför parlamentens väggar. Och där är vi alla så viktiga. Vi måste driva på, organisera oss, och kräva vår rätt!

Men jämställdhetsarbetet kräver också att vi politiskt prioriterar välfärden. Det går inte att prata jämställdhet och samtidigt göra nedskärningar i kvinnors livsvillkor. För att ta ett exempel – att säkerställa en jämställd biståndsbedömning men minska antalet socialsekreterare kan aldrig vara en feministisk politik.

Jag vill att Malmö ska vara en stad där kvinnors arbete värdesätts. Därför är jag glad att vi i Malmö visat att det går att ta politiskt ansvar och minska löneskillnaderna. Vi har bland annat gjort det genom en låglönesatsning på kvinnodominerade yrken. 1 150 anställda har fått ett lönepåslag om 1 000 kr i månaden för att löneskillnaderna ska minska.

Jag vill att Malmö ska vara en stad där personer oavsett kön eller könsuttryck har samma möjligheter. Därför värnar jag genuspedagogiken för att barn i våra förskolor och skolor ska få hundra möjligheter istället för bara två.

Jag vill att Malmö ska vara en stad där rasifierade kvinnor deltar på lika villkor. Det fristadsförfattaren Parvin Ardalan tillsammans med bland annat Malmö Muséer gjort är en bra början. Nu synliggörs immigrantkvinnornas historia i Malmö.

Jag vill att Malmö ska vara en stad där välfärd fördelas efter behov. Där tycker jag att vi kan snegla på fritidsförvaltningen som fördelar träningstider på de kommunala idrottsanläggningarna utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

Jag vill att Malmö ska vara en stad där kvinnor har ett frirum från våld. Jag är stolt över att det finns en stor bredd i kvinnofridsarbetet i Malmö. Vi har lyckats öka det kommunala stödet till kvinnojourerna och att vi varit föregångare på att ge även papperslösa kvinnor rätt till skydd och stöd.

Inget av detta är naturligtvis tillräckligt. Vi har bara börjat. Men det är konkreta exempel på hur jämställdhet handlar om att omfördela makt och resurser på kommunal nivå. Det pågår jämställdhetsarbete inom varje verksamhet i Malmö, från smått till stort.

Bland annat vill vi synliggöra det obetalda omsorgsarbetet och det finns ett politiskt beslut om att ta fram åtgärder som leder till ökad jämställdhet i denna fråga.

 

Hanna Gedin

Hanna Gedin

Malmö har också i samband med Nordiskt Forum förra året förbundit sig att fortsätta att stötta och uppmuntra kvinnorörelsens organisationer och se dem som en viktig och aktiv part för en mer jämställd stad. En stad är dess invånare och att tillsammans är vi en otrolig kraft för förändring mot ett mer jämställt samhälle.

Nu släpps en bok om Malmös jämställdhetsarbete. Den innehåller exempel och intervjuer med kända Malmöprofiler och syftar till att inspirera och få oss alla att vilja ha mer, kräva mer, se att makt och inflytande går att omfördela.

Det där med att synliggöra är en viktig del av Malmös jämställdhetsarbete. Synliggöra ojämställdhet, analysera, åtgärda. Det är så förvaltningarna arbetar. Denna kväll är ett sätt att sprida de goda exemplen och håll utkik på Facebook och malmo.se för vi kommer troligen kommer att ordna en afterwork i höst också.

De politiska ambitionerna har varit mycket tydliga i Malmö. Malmö ska vara en jämställd stad. Punkt. I dag är vi faktiskt en föregångare i kommunsverige. Igår träffade jag jämställdhetsministerns statssekreterare Pernilla Beralt. Hon nämnde just att regeringen sneglar på Malmö och sex andra kommuner när man nu ska jämställdhetsintegrera sin verksamhet. Det tycker jag är glädjande.

Jag är stolt över det arbete som åstadkommits hittills, över all den kunskap och vilja som finns i organisationen men också bland medborgarna. Men jag vill mer.

Malmö är en fantastisk stad och här finns enorm kraft. Här finns solidariteten när vi gemensamt mobiliserar och protesterar mot rasism. När vi drar ut 10 000 på gatorna för att försvara människovärdet. Här finns den feministiska rörelsen som gör skillnad. Och det är vi, alla malmöbor, som måste se till att hålla trycket uppe i frågan.

 

Arbetet mot diskriminering är en ödesfråga. För vår stad och för hela samhället. Står vi för människor lika värde eller inte? Diskriminering är förödande både för den individ som drabbas och för hela samhället. Diskriminering innebär att mänskliga rättigheter kränks.

Det går inte att skilja arbete mot diskriminering från övriga politikerområden. Det är omöjligt att fullt ut kompensera misslyckad ekonomisk politik med en kraftfull antidiskrimineringspolitik. Arbetet mot diskriminering handlar om makt och resurser om vilka som får vara med och vilka som inte får vara med att forma vårt gemensamma samhälle.

År 2014 antog kommunfullmäktige planen Strategisk utvecklingsplan mot diskriminering. Det är ett  ramverk för denna församling kanske allra viktigaste arbete. Att se till att de mänskliga rättigheterna inte på något sätt kränks.

Utvecklingsplanen innebär att alla våra verksamheter ska granska sig själva och göra åtgärder mot diskriminering. Stadskontoret genomför nu ett stort arbete för att stötta alla nämnder i detta arbete. Ett nätverk från alla förvaltningar har bildats. Detta arbete måste ske strategiskt och i hela staden, det räcker inte med punktinsatser.

Jag vill nämna ett par konkreta saker som vi gjort under 2014:

Malmö mot diskriminering (MMD) fick ett höjt bidrag av kommunen. Hos MMD kan den enskilde få juridisk hjälp och deras kunskap är oerhört viktig för Malmö, för att vi ska bli bättre. Vi vill att fel påtalas för att kunna göra det bättre.

Den förra regeringen släppte en rapport mot afrofobi, en bra rapport vars förslag tyvärr inte har blivit verklighet förutom i Malmö. Under 2014 har en studie med afrosvenskar i Malmö gjorts och nu har vi anslagit medel för att genomföra åtgärder. Bl a ska vi ta fram jämlikhetsdata. Vi måste visa på rasismen för att kunna göra något åt den.

Arbetet med jämlikhetsdata gör vi tillsammans med andra kommuner. Den 9 maj 2014 invigdes norra Europas första UNESCO center. Ett samarbete mot rasism och för interkulturell förståelse. Här har och är Malmö drivande. Jämlikhetsdata är ett av arbetsområdena.

2014 var också året då HaBiTat-Q öppnade i sin nya form. En tryggmötesplats för unga hbtq-personer. Till detta kopplas utbildning till våra egna mötesplatser. Vi vill förändra heteronomen men tills det är gjort behövs trygga oaser.

Arbetet mot rasism i våra skolor har intensifierats. Inte utifrån perspektivet att vi ska lära eleverna att inte vara rasister utan utifrån elevernas egna upplevelser att bli utsatta för rasism. I arbete ingår många organsationer, särskilt bör ungdom mot rasism nämnas som har gjort ett stort jobb med det antirasistiska lärarnätverket och elevnärverket.

Efter valet tillsatte vi ett speciellt kommunalråd med ansvar för tillgänglighetsfrågor för att sätta fokus på funktionshindrades situation. Till sin hjälp har rådet ett funktionshinderråd.

Malmö är en fantastisk stad med människor från hela världen och med olika livserfarenheter. Det är Malmös styrka. Rasism och diskriminering är ett stort hot. Vi ser det vi vill göra något åt det. Därför lyfts frågan kring diskriminering än tydligare i de nya mål som kommunfullmäktige  antog 2014.

Jag tror att de flesta av oss är överens om detta att diskriminering och rasism ska bekämpas. Jag vet att vi är överens med de flesta malmöbor om detta också.

Den 16 mars 2014 upplevde vi det så starkt. Över 10 000 människor på Malmös gator mot rasism och för människovärdet.

Så låt oss fortsätta detta arbete. Malmö ska vara en öppen stad där alla är välkomna och ingen diskrimeras: Det handlar om människovärde och om vår gemensamma framtid.

Läs mer:

Antidiskrimineringsrapporten Malmö Stad 2014

 

I denna vecka beslutade kommunstyrelsen i Malmö att höja kommunalrådens arvoden till 66 801 kronor i månaden.

Kommunalråden går från att tjäna 65 038 kr per månad till 66 801, en ökning med 1 763 kr. Det enda partiet som reserverade sig mot beslutet var Vänsterpartiet. På samma kommunstyrelsemöte antogs S och Mp:s budget för 2016. Det är en budget som kritiserats för att innehålla 100 miljoner kronor i nedskärningar då pris- och lönekompensationen inte räknas upp fullt ut.

–  Jag förstår inte hur samma politiker som pratar om det tuffa ekonomiska läget och lägger en nedskärningsbudget kan försvara en sådan hög lön. Jag tycker faktiskt att det är ett hån mot alla som jobbar i välfärden i vår stad där vissa till och med tjänar under 20 000 kronor i månaden, säger Jeanette Stojic (V), kommunstyrelseledamot och svetsare.

Vänsterpartiet har länge drivit förslaget om att sänka politikerlönerna men det finns ingen majoritet för förslaget, varken på lokal eller riksnivå. Vänsterpartiet tillämpar dessutom en intern partiskatt, som innebär att alla förtroendevalda betalar en del av sitt arvode till partiet, ned till en mindre extrem lönenivå.

Läs mer om politikerlönerna:

Läs mer om budgeten 2016: