s30 Lönesänkarna_boken– Bra gjort, tänkte jag. Bra gjort att dramatisera och popularisera något ekonomer känt till i många år.

Mats Olsson, professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet och Vänsterpartist, berättar om när han såg dokumentären Lönesänkarna när den sändes i SVT. Dokumentären sändes våren 2013 och handlar om hur politiker håller tillbaka lönebildningen i Sverige. Löneandelen minskar. Det är lönernas andel i praktisk omsättning, det samlade värdet av produktionen, som går till löntagarna. Detta till förmån för näringslivet, som kan plocka ut större vinst. Men det görs väl av en god anledning? I slutändan kommer alla ändå att tjäna på att lönebildningen hålls tillbaka. Ju mer näringslivet tjänar, desto mer kan de investera och anställa ny personal. Med hög arbetslöshet i Sverige låter det som en ganska bra idé, och även solidariskt. Bör man inte avstå högre lön för att fler människor ska få arbeta? Men det är inte riktigt så enkelt. Ekonomen Lars Calmfors, som har förespråkat detta, förklarar det som om det vore det mest självklara alternativet. Tidningen ETC har i en granskning kommit fram till att Calmfors i snitt en gång per år i 25 år har förespråkat lägre löner.

– Ekonomerna som intervjuas i Lönesänkarna framstår som medskurkar, förutom institutionens egen Lennart Schön, det är jag stolt över, säger Mats Olsson.

– Sedan 1980-talet har det skett en kraftig förskjutning av fördelningen av värdet av det som produceras, från löner till vinster, säger Lennart Schön, professor i ekonomisk historia, i dokumentären.

Men det är inga konstigheter, tanken har sedan 1980-talet varit att om löneandelen minskar kan näringslivet gå med vinst och kan investera mer. När Alliansen kom till makten var det uppenbart att de tänkte fortsätta på samma spår.

– Det har varit en medveten regeringspolitik, det formulerades redan i första budgetpropositionen, säger Mats Olsson.

– Den populära förklaringen till jobbskatteavdragen är att det får fart på hjulen, det får igång konsumtion. Men det drar samtidigt in konsumtionen. Man drar in på offentlig konsumtion genom omfördelning med hjälp av jobbskatteavdraget. Det har kostat cirka 100 miljarder per år. Inte ens Anders Borg kan hävda att det stimulerar konsumtion.

Mats Olsson berättar om “läckaget”. De som redan har pengar, får mer pengar. Men de spenderar inte. Istället sparar de vad de får eller spenderar pengarna utomlands. Men det stämmer inte överens med teorin som säger att sänkt löneandel ska ge mer utrymme för investeringar, och då skapa mer jobb. Nils Gottfries, som gjorde en utredning åt alliansregeringen, säger i sin rapport att företagen inte tar ut så mycket i vinst om man jämför med löneandelen. Men han får mothugg från både Lennart Schön och Engelbert Stockhammer, professor i nationalekenomi.

– Påståendet är fel, han har använt förlegade data. Löneandelen har förändrats väsentligt, säger Stockhammer i dokumentären.

Eftersom det inte stämmer överens med den teoretiska modell Gottfries använde, har han inte räknat med möjligheten att företag väljer att ta ut större vinster istället för att anställa personal.

– Det är ett exempel på att man antar att världen är som teorin säger snarare än att man undersöker den, säger Lennart Schön.

I dokumentären framhålls det som nyttigt att löneandelen är lägre. Rune Andersson, företagare, påstår att “man kan inte få ett samhälle att fungera med för små inkomstklyftor”.

– Det finns ingen empirisk forskning som styrker det. Farhågan är att samhället inte utvecklas, att det inte lönar sig att utbilda sig och jobba hårt. Det kan vara så att det måste finnas något incitament för att utbilda sig, men det kan också finnas andra incitament, som att man vill ha ett friare och roligare jobb, säger Mats Olsson.

Det finns ett samband mellan ekonomiskt jämlika länder som utvecklas snabbt. I historiska samhällen har man sett att stora löneskillnader har bidragit till att samhället fungerat dåligt. Stora klyftor ger minskad tillit mellan medborgarna.

– Det finns ett klart samband mellan tillit och ekonomisk tillväxt, säger Mats Olsson.

MAts Olsson

Mats Olsson

Det finns en anledning till att det var just England som var först ut i industrialiseringen i slutet på 1700-talet. Eftersom det var ett höglöneland med mer ekonomiskt jämlika löner tjänade många på industrialiseringen. Jämför man med Kina vid samma tid, som länge varit ledande i innovationer, var arbetskraften så billig att man inte behövde gå över till industriell produktion för att det var så få människor som hade inkomster nog att kunna efterfråga det.

Trots vad historien visar, så väljer man ändå att tro på en lägre löneandel som botemedel. I början av 1980-talet fick näringslivet råd att investera till följd av sänkt löneandel, men de gjorde det inte. Och trots sänkta löner försvann jobb i lågkonjunkturen i början av 1990-talet.

Men teorin finns där, och har hållits fast vid ändå. Annie Lööf har propagerat för sänkt lön och säger i dokumentären:

– Det är bättre att människor har ett jobb att gå till, med lite lägre lön, än att inte ha ett jobb alls.

Men facit säger annorlunda. I USA sänktes minimilönerna på 1980-talet. Det skapade en tjänstesektor med mycket låga löner. De kallas för “junk jobs” och kan vara att städa i privata hem eller packa matkassar i butiker. Det är heltidsjobb som inte går att försörja sig på. Det gör att folk blir mer beroende av lån för att överleva. Skuldsättningarna ökar och skapar den bubbla som vi såg brista i USA 2008.

 

Så till den stora frågan: Fungerar det verkligen med sänkt löneandel?

– Nej, svarar Mats Olsson.

Det går inte att svälta sig ur en lågkonjunktur. Enligt keynesianismen, ett begrepp som kommer från ekonomen John Maynard Keynes, är teorin tvärtom mot vad lönesänkarna propagerar. Man ska öka lönerna, stimulera de som är arbetslösa, öka den offentliga konsumtionen. Hans teorier uppkom på 1930-talet under den stora depressionen. Genom räntesänkning och statliga investeringar i infrastruktur skulle man stimulera ekonomin. I en lågkonjunktur ska staten gå minus för att i en högkonjunktur vara mer återhållsam. Keynesianismen var länge ledande inom ekonomisk teori, men på 1980-talet drogs det åt i en mer liberal riktning. Och det gav oss målet om sänkt löneandel.

– Man kan tänka sig att Sverige deltar i ett race mot botten. Man kan vinna kvar industri som annars skulle hamna i låglöneländer, men det är en illusion att Sverige skulle kunna ligga på en så låg lönenivå. Kapitalet kommer alltid hitta ett billigare land att producera i, ingen ekonom med självaktning kan säga att detta är ett race Sverige bör delta i. Man kan inte konkurrera med industrin som går till låglöneländer, säger Mats Olsson.

Sedan 1980-talet har näringslivet och regeringar medvetet sänkt löneandelen. I svensk industri gick löneandelen uppåt under 1900-talet, men sedan 1980-talet har den sjunkit. Runt 2000–2010 låg löneandelen på samma nivå som under första världskriget. Löneandelen har sjunkit, löftet om ökade investeringar och mer jobb infriades inte. Näringslivet har istället plockat ut mer vinst. Så var är vi nu? Vad kan man göra?

– Det krävs facklig kamp och politiska beslut. Istället för skattesänkningar för de som redan har, istället för att dra in pengar från offentliga sektorn ska man satsa pengar i den offentliga sektorn, det ger direkt högre sysselsättning. Hittills med den nya regeringen fortsätter lönesänkarpolitiken, eftersom vi fick en borgerlig budget. Men tack vare att Socialdemokraterna och Miljöpartiet måste förhandla med Vänsterpartiet, kan vi komma en bra bit på vägen. Det finns hopp, avslutar Mats Olsson.

Text: Malin Håård

Läs mer:

“Bara arbetsgivarna tjänar på låglönekonkurrensen”

Med ena benet i facket och den andra i vänstern

Skattekrisen för den ideella secondhandbranschen som orsakades av Högsta Förvaltningsdomstolens beslut och Skatteverkets nya tolkning av EU:s momsdirektiv är över. Genom en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet som idag presenterades i riksdagens finansutskott kommer den ideella secondhand-verksamheten att kompenseras med 200 miljoner för den moms som de tvingats betala in under 2015. Därmed räddas den sociala hjälpverksamheten för utsatta människor i Sverige som dessa organisationer bedriver. Från 2016 förtydligas lagstiftning som innebär att verksamheten återigen inte behöver betala moms och att branchen och den sociala stödverksamheten som överskottet finansierar kan leva vidare.

Vänsterpartiet Malmös riksdagsledamot Daniel Sestrajcic sitter i skatteutskottet är en av nyckelpersonerna i överenskommelsen. Genom ett kraftfullt agerande i skatteutskottet och en ideell second hand rörelse som har satt press på regeringen har frågan nu nått en lösning:

– Jag är nöjd med att Vänsterpartiet varit den drivande kraften att skapat regler som gör att den ideella secondhand-branschen och de verksamheter som överskottet finansierar kan leva vidare och utvecklas istället för att avvecklas. Det har tagit för lång tid för regeringen att kliva ner från åskådarläktaren – men jag är glad att regeringen bytt fot och nu tillsammans med oss nått fram till såväl en kortsiktig som en långsiktig hållbar lösning.

Allra viktigast är att den ideella second handrörelsen kan andas ut och från nu kan känna sig säkra på att de kostnader som uppstår under 2015 kompenseras löpande och inte som tanken var från början i december samt att det från 1 januari finns en långsiktig lösning som återställer ordningen.

– Det är många som berörs av detta inte minst de 2 000 anställda och de 7 000 personer som på olika sätt finns i verksamheterna för att inte tala om alla idéella som lägger ner tiotusentals timmar årligen.  Vårt fokus har varit att se till att lösa situationen för alla dessa människor.

Finansutskottets eniga beslut att ta ett utskottsinitiativ som kompenserar organisationerna med 200 miljoner i vårändringsbudgeten kommer nu att beredas och beslut fattas i kammaren den 16 juni.

– För Malmös del att detta en viktig överenskommelse. Vi ser att de organisationer som är verksamma inom ideell second hand i vår stad gör en viktig insats, både genom sitt sociala arbete och genom den klimatbesparande insats som återanvändning av kläder och prylar innebär.

Läs mer:

“Malmövänsterns riksdagsledamot tar initiativ för att rädda ideell second hand”

Alexia Leske arbetar som nattreceptionist i Malmö och är aktiv inom Hotell- och restaurangfacket (HRF). Hon har varit med att starta upp Hotell- och restaurangvänstern Syd för vänsterpartister som är aktiva inom HRF.

Varför har Hotell- och restaurangvänstern startat?

– Vi vill att det ska finnas en plats för Vänsterpartiet. Vi hoppas på mycket aktivism och att det blir ett forum för oss. Vi har också chansen att driva igenom de frågor som vi anser är viktiga. Vi ska försöka vara med på Feministisk festival, vi ska ha kampanj på Möllan, där få restauranger tecknar kollektivavtal, och informera om vilka restauranger som är schyssta. Det finns en app som heter Schyssta villkor, där man ser vilka restauranger som har kollektivavtal. En viktig del är att sätta press på restauranger, att man väljer de med kollektivavtal. Det finns ingen anledning att inte ha kollektivavtal.

Alexia Leske har alltid arbetat inom hotell- och restaurangbranschen och är utbildad inom hospitality management. Hon är nybliven medlem i Vänsterpartiet, men har länge varit engagerad i facket.

På kongressen i november beslutades det att HRF numera är feministiskt. Varför är det viktigt?

– Det finns en sexistisk kultur. Kockarna klappar en på rumpan, gäster som fäller kommentar. Det anses som en del av jobbet. Det anmäls sällan som sexuella trakasserier. “Bit ihop, vänj dig” låter det. Stundtals är en obehaglig arbetsmiljö.

– Hela förbundet ska jobba med en feministisk grundsyn, verksamheten ska genomsyras av den och vi ska se till att den genomförs.

Hur ser anställningsvillkoren ut inom hotell- och restaurangbranschen ut?

– Den är fylld av otrygga anställningar. Det är svårt med fasta anställningar. Arbetsgivaren kan stapla visstid och timmar i många år utan att behöva ge dig något mer.

Fakta: Schysstavillkor.se

Schysta villkor är Hotell- och restaurangfackets sätt att hjälpa dig att hitta bland annat restauranger, hotell och nöjesanläggningar som har tecknat kollektivavtal för sina anställda. Genom att välja företag med kollektivavtal stödjer du arbetet för att de anställda ska ha bättre villkor. Schyssta villkor finns också som app för Iphone och Android.

Åtta år med en borgerlig regering och en antifacklig politik från EU-kommissionen har förändrat svensk arbetsmarknad. Linda Svensson står mitt i denna förändring. Som ombudsman för Transportarbetarförbundet tar hon plusen på den svenska arbetsmarknaden varje dag.

Ombudsmannajobbet innebär att Linda Svensson ofta träffar såväl arbetsgivare som de egna medlemmarna. Förhandlingar är en viktig del av arbetet. Det handlar om att företräda medlemmarna i olika tvister mot arbetsgivaren, som att fel lön har betalats ut. Hon berättar att det finns anställda som har blivit uppsagt för att ha försovit sig, något som såklart inte är tillåtet.

– Många arbetsgivare är tyvärr väldigt okunniga och ovilliga att förhandla trots att man har skrivit på ett kollektivavtal och att det finns lagstiftning. Samtidigt vill de visa upp en god sida och behandlar nog många gånger mig som förhandlare bättre än arbetaren som jag företräder.

Lika intressant som det är för arbetsgivarna att inte teckna kollektivavtal, är det för arbetarna att faktiskt göra det. Linda Svensson menar att det finns en anledning till att de inte vill och oftast handlar det om pengar, att man inte vill betala för försäkringar eller den lön som de anställda har rätt till.

Linda Svensson har alltid haft en fot i politiken och arbetarrörelsen. Hon växte upp i ett rött arbetarhem i Kalmar och som barn sålde hon ”rör inte min kompis”-knappar på skolgården. Hon verkar ha haft en fallenhet för att övertyga klasskompisarna och knapparna blev poppis. Förmågan att övertyga och organisera verkar hon ha haft med sig i livet. Det politiska engagemanget förde henne till Malmö där hon bland annat arbetade som brevbärare. Efter att ha varit kampanjsamordnare för ”Nej till EMU”-kampanjen 2003 började hon arbeta på Transportarbetarförbundet.

Arbetet för bättre villkor har sin bas ute på arbetsplatserna, samtidigt som beslut fattas både i EU och i riksdagen. Linda Svensson menar att Vänsterpartiet driver krav som är viktiga för hela den fackliga rörelsen, bland annat inför EU- och riksdagsvalet. Fler partier borde ta efter:

– Jag märkte en förändring i samband med valet 2006 när de borgerliga kom till makten. Det var som att arbetsgivarna över en natt fick en annan självsäkerhet och kaxighet. Det blev mycket av ”take it or leave it”. Nu har vi bytt regering igen men inte fått tillbaka det kollektiva tänkandet. I mångt och mycket styr man vidare enligt en borgerlig agenda.

 

Transport organiserar arbetare inom tranportbranschen som till exempel lastbilsförare och bussförare. Linda Svensson menar att det fackliga arbetet i Transport skiljer sig från andra branscher:

– I en affär kan det vara 10 anställda som alla befinner på sig på arbetsplatsen samtidigt. När vi kommer ut till ett åkeri med 40 anställda kan det vara så att alla är ute och kör. Eller ta exemplet med taxiförare eller arbetare på bensinstationer som man ofta träffar en och en. Det är tuffare villkor för den fackliga organiseringen under de omständigheterna.

Transportbranschen är en av de branscher som har drabbats av låglönekonkurrensen allra tydligast. Laval-domen har öppnat upp för lönedumpning och arbetsgivare tjänar pengar på att ställa arbetare från olika länder emot varandra. Det kan till exempel handla om ett åkeri i ett annat land med lägre löner och sämre villkor som trots att det är förbjudet kör inrikestransporter i Sverige. Linda Svensson menar att Lex Laval måste rivas upp:

– Vi menar att alla som arbetar i Sverige ska göra det till samma löner och villkor. Det är bara arbetsgivarna som tjänar på låglönekonkurrensen och om den får fortsätta har vi snart ingen transportbransch kvar i landet.

 

Fakta

  • Linda Svensson
  • 40 år
  • Bor i Södra Innerstaden
  • Ombudsman på Transportarbetarförbundet

 

Transportarbetareförbundet

Svenska Transportarbetareförbundet är ett fackförbund inom LO. Förbundet bildades 1897 och har cirka 63 000 medlemmar. Lastbilsförare är den största medlemsgruppen, man organiserar också taxi-, färdtjänst och bussförare, lager- och terminalarbetare, väktare, hamnarbetare med mera.

 

Lex Laval

Laval-lagen, eller Lex Laval, stiftades efter att Laval-domen avkunnats i EU-domstolen. Den reglerar bland annat i vilka sammanhang svenska fackföreningar kan ta till stridsåtgärder mot företag med utstationerad arbetskraft. Till exempel är det inte tillåtet att kräva något över kollektivavtalets hårda kärna, det vill säga minimilön även om de verkliga lönerna i branschen är högre. Lex Laval öppnar upp för lönedumpning och begränsningar i strejkrätten.

Text: Marcus Lindström och Patrik Strand

Adam Blomgren och Filippa* jobbar inom hemtjänsten i stadsområde innerstaden i Malmö. Filippa är timvikarie och Adam har en timbanksanställning som vårdbiträde. Bemanningen är knapp. Om det är någon som är sjuk så rings ingen vikarie in, och vårdtagarna märker att personalen är stressade. Filippa berättar att hon skulle jag komma hem till en vårdtagare klockan 10 men inte hann dit förrän klockan halv tolv. Det är besvärligt för den det drabbar och skapar samtidigt stress. Men det är också väldigt dyrt, understryker Adam Blomgren.

– När folk är sjuka så rings personal in och som man får betala övertid. Det vore billigare om man hade en höjd grundbemanning i all verksamhet.

– Man behöver omvandla fler timanställningar till fasta tjänster. Vi vill säga till alla personal som går på knäna: Sluta att försöka hålla uppe verksamheten, säger Adam och Filippa. Sluta låta bli att ta rast. Sluta gå på jobbet när du är sjuk. Skriv avvikelser när du inte hinner med. Säg ifrån!

Vänsterpartiet är med och styr Malmö och har slagits för att omvandla fler timanställningar till fasta tjänster. Adam Blomgren tycker kommunen är på rätt väg med den typ av anställning som han går på. I ett system med timbank kan deltidsanställda öka sin tjänstgöring så mycket de önskar. Den extra tiden arbetar hen när behov uppstår på den egna eller andra arbetsplatser i stadsdelen. Timbanksanställning finns i fler stadsdelar i Malmö. Två verksamheter i innerstaden skall dessutom testa en ökad grundbemanning för två grupper under ett år, säger Adam. Det är ett annat bra exempel.

Michel Neuhold är 27 år gammal och arbetar som bussförare. Han betonar att han egentligen tycker väldigt mycket om sitt jobb men att de delade turerna förstör mycket. Dessa innebär att han kliver upp tidigt om morgnarna och kör morgonbussen. Som tidigast börjar han klockan 04:50. Sedan kör han fram till någon gång på förmiddagen varpå han är ledig fem timmar mitt på dagen. Till saken hör att Michel kör buss i Lund men bor i Malmö. När vi frågar honom vad han gör mellan turerna berättar han att det ibland blir något ärende på stan men att det oftast blir försök till vila i bussbolagets vilorum. Problemet är att det bara finns ett sådant och att det därför blir väldigt fullt med bussförare som befinner sig mellan turer och det därför är väldigt svårt att vila i. Därför går mycket av tiden åt att bara vänta samt pilla med mobilen.

- Delade turer är något som nästan alla bussförare tvingas förhålla sig till, säger Michel Neuhold.

– Delade turer är något som nästan alla bussförare tvingas förhålla sig till, säger Michel Neuhold.

På eftermiddagen går Michel Neuhold på sin andra tur och han är oftast inte hemma förrän vid åtta. När han kommer hem lagar han mat och försöker hinna med att spendera tid med sin sambo. Det är emellertid svårt och det är just detta som Michel anser är det absolut sämsta med arbetet: Det berövar honom på hela hans fritid. Han är helt slut när han kommer hem och han måste alltid lägga sig tidigt eftersom han ska upp och köra tidigt nästa morgon igen. När Michel själv är ledig mitt på dagen är varken hans familj eller vänner tillgängliga, ändå säger han att man vänjer sig. Delade turer är något som nästan alla bussförare tvingas förhålla sig till och det finns dem som har det värre. Michel har åtminstone en tillsvidaretjänst och ett någorlunda fast schema, så är det inte för alla. Alla som börjar arbeta som bussförare gör det inledningsvis på allmän visstid. Även där är det delade turer som gäller och då får de först reda på hur de ska arbeta klockan 14 dagen innan.

Ali Esbati är ansvarig för arbetsmarknadsfrågor i Vänsterpartiet reagerar på hur mycket arbetsmarknaden förändrats under borgarnas tid vid makten och anser att det nu är hög tid för en annan politik. Ytterst menar Ali Esbati att den allt mer otrygga arbetsmarknaden beror på att arbetsgivarna ständigt försöker pressa ut mer av arbetskraften. En utveckling vi måste motarbeta och förmedla alternativ till:

– Fler och bättre jobb är en grundstomme i Vänsterpartiets syn på den ekonomiska politiken. Det krävs stora investeringar där vi vet att behoven är stora – det skapar också fler arbetstillfällen, säger Ali Esbati.

Det handlar dels om välfärdstjänsterna där bland annat äldreomsorgen och sjukvården lider av konstant underbemanning. Men också om infrastrukturen – inte minst för att vi måste klimatanpassa. Järnvägen och bostadsbeståndet är två områden där behoven är enorma och uppenbara.

På arbetsrättens område menar Ali Esbati menar det handlar om många förslag. Han lyfter särskilt fram att det är viktigt att få bort anställningsformen ”allmän visstid” som ger arbetsgivare godtycklig möjlighet undvika tillsvidareanställningar. Man måste också täppa till kryphål när det gäller bemanningsföretag. Men det är inte bara lagändringar som behövs säger Ali Esbati.

– Det handlar i stor utsträckning om bättre förutsättningar för att stärka fackens position. Då behöver vi bekämpa svartarbete och social dumpning och hävda kollektivavtalen i offentlig upphandling. Ett exempel på att det går att påverka är ”Vita jobb”-modellen som vi nu genomför i Malmö tillsammans med facken.

– Vi måste också riva upp Lex Laval nu, säger Ali Esbati. Gästande arbetare utnyttjas idag till låga löner. Det ska vara möjligt att ta facklig konflikt för att hävda lika lön för lika arbete i Sverige.

. Ali Esbati, 39 år, är nationalekonomi och sedan 2014 riksdagsledamot för Vänsterpartiet. ”Vi är ju ett i grunden systemkritiskt parti som ser kapitalismens inneboende problem och motsättningar. Vår systemkritiska utgångspunkt gör samtidigt att vi ifrågasätter en del av de dogmer och normer som håller tillbaka den ekonomiska politiken.

. Ali Esbati, 39 år, är nationalekonomi och sedan 2014 riksdagsledamot för Vänsterpartiet. ”Vi är ju ett i grunden systemkritiskt parti som ser kapitalismens inneboende problem och motsättningar. Vår systemkritiska utgångspunkt gör samtidigt att vi ifrågasätter en del av de dogmer och normer som håller tillbaka den ekonomiska politiken.

Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne gick nyligen ut och talade om att sänka lönen för de som tjänar minst för att skapa jobb. Flera av de borgerliga partierna har tidigare krävt samma sak. Vi frågar Ali Esbati om varför borgarnas ständiga krav på sänkta löner och försämrade villkor på arbetsmarknaden inte leder till fler jobb. Alis svar är att det bara leder till att resurserna i högre grad samlas på hög hos dem som redan har mer än nog. Det ger inte lägre arbetslöshet, bara ett fattigare samhälle. Nu krävs en annan politik. En politik för skapa trygga arbeten åt alla.

Marcus Lindström

Patrik Strand

*) Filippa är ett fingerat namn. Hon vill som timanställd inte medverka med sitt eget namn av rädsla för repressalier.

Ulla Anderssons tal på 1 maj 2015 i Malmö. OBS! Det talade order gäller!

1:a majfirare, vänner

Vi bär alla med oss våra erfarenheter, de har format oss och påverkat våra liv. Jag bär med mig mina erfarenheter in i politiken. Erfarenheter av att vara flicka, kvinna, mamma, mormor. Av att ha hoppat av gymnasiet men fått nya chanser, erfarenhet av att jobbat som timvikarie i äldreomsorg, deltidsanställd i handeln, haft eget litet företag, jobbat i förskolan, varit ensamstående mamma och haft det ekonomiskt tufft. Jag har en åldrande mamma, haft nära och kära som varit alkoholister eller dött i unga år. Allt det har påverkat mig och gjort mig till vänsterpartist. För jag har sett vad omtanke om varandra betyder, vad solidaritet, delaktighet och vad vår gemensamma välfärd betyder för ett bra och fungerande liv inte minst för oss kvinnor.

Alla vi som samlas här i dag bär med oss insikter och erfarenheter som gjort oss till socialister, feminister och antirasister till dem vi är.1.a maj är för oss alldeles speciell dag, en dag då vi kan känna styrkan i varandra och bära den med oss med en insikt om att vi människor behöver varandra, att vi tillsammans är starka och kan förändra.

Nu, efter 8 år av regeringen Reinfeldt, så går det att äntligen få känna lite framtidstro.

I dag, alldeles nyligen, så har Vänsterpartiet och regeringen presenterat en glad nyhet.

Vi har kommit överens om att Sverige ska få en finanskattskatt. Bankerna gör rekordvinster år efter år, de betalar ingen moms och på det så har bankerna under 8 år med Borg fått se sina skatter sänkas. Dessutom bidrar skattebetalarna till bankernas vinster genom indirekt statligt stöd.

Nu äntligen ska de få känna nöjdheten över att få bidra lite extra till välfärden. Det blir de säkert glada för eller hur?

Regeringen Reinfeldt var ledande i Europa när det gäller stora skattesänkningar och att överlämna och sälja ut skattefinansierade verksamheter inom vård, skola och omsorg till privata vinstintressen. Nu har de äntligen fått lämna ifrån sig makten och tack vare oss finns nu en överenskommelse om att ta bort vinstintresset ur välfärden.

Frågan om vinster i välfärden handlar om vem som har makten i samhället.

Vård, skola och omsorg har stort inflytande över våra liv och utgör en stor del av ekonomin. Ju mer av detta som styrs av vinstintresset, desto svagare blir demokratin. Våra motståndare säger att välfärden blir bäst om man låter jakten på pengar, girigheten, få styra den. Vi säger att det är en absurd idé. Välfärden ska styras för dem som behöver den, den ska styras av solidaritet och omtanke. Vi är vi är elever, patienter, vi är äldre i behov av stöd. Vi är medborgare – inte kunder. Det är demokratin som styra – inte girigheten!

Vänsterpartiet och regeringen har en uppgörelse som – om den genomförs – innebär slutet på vinstjakten.

Riskkapitalisterna kommer inte längre kunna svinga fötterna över sängkanten på morgonen och glatt utropa – Halleluja, det regnar manna från skyn! Nu ska skattepengarna gå till det de är avsedda för. Det kommer inte längre att vara möjligt att göra snabba cash på elever, patienter och äldre. Det var vad vi gick till val på och det har vi nu börjat leverera.

Det var så klart en besvikelse att Vänsterpartiet inte fick vara med och bilda regering det hade blivit bättre politik då.

Men Vänsterpartiet är idag med styr fler kommuner och regioner än under förra mandatperioden. Vi är med och styr i mer än 100 kommuner bland annat här i Malmö. Genom att genomföra vänsterpolitik i praktiken visar vi att vår politik fungerar och att vi är ett parti som förtjänar väljarnas förtroende. Vi genomför rätt till heltid, utjämnar löneskillnader mellan kvinnor och män, inför avgiftsfri kollektivtrafik, avgiftsfri mammografi mm- vi gör skillnad!

Vårt alternativ är ett samhälle med en välfärd att lita på, gemensamma lösningar, rättvisa och framsynt demokratisk styrning.

Där jobben är trygga, där kvinnor och män är jämställda och där omtanke och medmänsklighet, inte girighet, är drivkraften i samhällsutvecklingen. Kort sagt ett samhälle där vår gemensamma välfärd inte är till salu, arbetsrätten inte är till salu och våra barns framtid inte är till salu.

S- och Mp-regeringen är trots allt beroende av Vänsterpartiet för att få igenom sin budget.

Det ger oss unika möjligheter de kommande åren. Vi har börjat med att genomföra flera av våra vallöften genom att prioriteringarna i våra budgetförhandlingar med regeringen har varit ökade resurser till välfärden och minskade inkomstskillnader mellan kvinnor och män. Statsbudgeten ska spegla det samhälle vi vill se.

Fler anställda i äldreomsorgen, ökade resurser till förlossningsvården, höjt bostadstillägg för pensionärer, höjd sjuk- och aktivitetsersättning, glasögonbidrag till barn, gratis medicin för alla barn, slopad stupstock, mer pengar till kvinnojourerna och höjt underhållsstöd – det är konkret feministisk politik som gör skillnad i kvinnors vardag.

Allt detta är reformer som Vänsterpartiet har drivit och fått igenom i budgetförhandlingarna.

Det finns reformer som är mer centrala för kvinnors livsvillkor.

Den stora satsningen på 5 000 fler anställda i äldreomsorgen är en sådan. Den ökar kvaliteten i omsorgen – fler anställda ger mer tid för de äldre, vilka oftast är kvinnor. Det är framför allt kvinnor som är beroende av hur väl utbyggd äldreomsorgen är. Det är vi som går ned i arbetstid – eller slutar jobba helt – för att ta hand om våra anhöriga när välfärden inte räcker till. Därför är det också avgörande för kvinnors rätt till en egen försörjning att äldreomsorgen fungerar.

En majoritet av dem som jobbar i äldreomsorgen är kvinnor.

De sliter och släpar – stressar allt vad de kan för att räcka till, men har ändå svårt att hinna med. Nu kan de få fler arbetskamrater och mindre stress. Arbetsmiljön förbättras. Det kan i sin tur innebära att fler söker sig till yrket vilket är nödvändigt för att klara framtidens utmaningar. Det är helt enkelt välinvesterade pengar.

Vi har fått höra om födande kvinnor som tvingas vända i dörren till förlossningen, om barnmorskor som slår larm för att de för att de tvingas ta hand om för många födande kvinnor samtidigt.

De känner själva att de inte kan garantera den trygghet som de skulle vilja. Att få barn är något av det största en människa kan vara med om. Då är det viktigt att kunna känna sig trygg – att veta att förlossningsvården har tid och plats för en när det är dags. Därför finns det nu en satsning på förlossningsvården i budgeten

Det är inte rimligt att föräldrar tvingas välja mellan att betala astmamedicin eller betala elräkningen.

Vänsterpartiet har fått igenom reformer som ger barn gratis medicin och barn rätt till gratis glasögon. Det är också en signal om vilket samhälle vi vill ha. Det ska inte vara tjockleken på föräldrarnas plånbok som avgör vilka förutsättningar våra barn får.

På tjugo år har underhållstödet för ensamstående föräldrar höjts med 100 kronor.

Under samma tid har kostnaderna för hyra, mat, buss och fritidsaktiviteter blivit väsentligt mycket dyrare. Allt för många ensamstående föräldrar tvingas vända på varenda krona och hur de än vrider och vänder på den räcker den inte till. Nu kommer underhållsstödet äntligen höjas med 300 kronor per barn och månad Jag vet att det inte löser allt, men det kan bli ett viktigt steg på vägen mot en värdigare vardag.

Höjt bostadstillägg för pensionärer och höjningen av sjuk- och aktivitetsersättningen når dem med lägst inkomster.

En majoritet av de som gynnas av de höjningarna är kvinnor. Steg för steg tas genom Vänsterpartiets initiativ för att förbättra kvinnors livsvillkor och minska inkomstskillnaderna mellan könen

Högerns paradgren verkar vara att kränka människor annars skulle de aldrig infört den så kallade Stupstocken i sjukförsäkringen.

Men det är också möjligt att KD fått de andra borgerliga partierna att tro att det är bara att be den sjuka ta sin säng och gå och det har fått styra politiken. Nu kommer stupstocken tas bort. Ekonomisk otrygghet gör inte människor friska. Stupstocken skulle sänka sjuktalen men så blev det inte – för oavsett vad högern tror så är det ju faktiskt så att ingen vill vara sjuk. Det är något som mitt barnbarn Rufus 4 år förstått han säger ”man vill ju inte vara sjuk heller mommo” att inbitna högerpolitiker inte verkar inse det säger en hel del om deras värderingar och människosyn.

Nyligen kunde vi se en dokumentär om de nya moderaternas omvandlingsprocess.

Vi fick höra en intervju med Ulrika Schenström, en av hjärnorna bakom omvandlingen och Reinfeldts högra hand. Hon sa att det var viktigt att sänka ersättningen i A-kassan så folk steg upp från soffan och började jobba. Det är en tydlig skillnad mellan oss och högern, vi tror människor vill arbeta och bidra, kunna försörja sig själva. Högern tror att arbetslös är man för att man är lat.

Vi väljer istället att höja A-kassan.

En väl fungerande arbetslöshetsförsäkring är en av grundbultarna i den svenska modellen. När vi blir arbetslösa ska vi inte samtidigt drabbas av privatekonomisk kris. Vi ska ha möjlighet att ställa om och fokusera på att aktivt söka och få ett nytt jobb.

I dag är 9 av 10 arbetslösa underförsäkrade.

De senaste 13 åren har inte taken i A-kassan höjts utan tvärtom sänkts. Sverige är det land i OECD där det reella skyddet har sjunkit mest. En genomsnittlig tjänsteman i privat sektor får i dag bara ut 39 procent av sin tidigare inkomst efter skatt. Nedmonteringen av a-kassan var själva paradnumret i den borgerliga regeringens politik. Arbetslösheten skulle pressas ned genom att försämra livsvillkoren för de arbetslösa. Det paradnumret slutade i fiasko. Arbetslösheten var högre när Borg avgick än när han tillträdde, och Borg fick själv gå. Priset blev högt för de drabbade individerna, men också för samhällsekonomin. När nu arbetslöshetsförsäkringen förstärks vårdar vi den svenska modellen i praktisk politisk handling.

Om vi till dessa reformer även lägger till fler utbildningsplatser, satsningar på förskola, fritids och skola, mer resurser till klimatinvesteringar och till järnvägsunderhåll – så blir bilden av vilket samhälle vi vill bygga ännu tydligare.

Vi vill se ett Sverige där vi gemensamt tar ansvar för varandra och bygger ett land där varje människa tas tillvara. Det bör en statsbudget återspegla.

När Anders Borg var finansminister brukade regeringen rita in ”dynamiska effekter” i de fördelningspolitiska analyserna.

En nyhet för i år är att det inte behövs längre.

Nu innebär nämligen den förda politiken att inkomstskillnaderna minskar även i verkligheten, inte bara på låtsas

Arbetskraften blir alltmer uppdelad i en väletablerad kärna med relativt trygga arbetsvillkor och en växande grupp som saknar anställningstrygghet och har små möjligheter att hävda sina rättigheter i arbetslivet.

Unga, kvinnor och utlandsfödda är hårdast drabbade.

Otryggheten på våra arbetsplatser är ett samhällsproblem.

Den påverkar vår vardag – och den påverkar styrkeförhållandena på arbetsmarknaden. På många arbetsplatser tar man fajten. De senaste åren har konflikterna på arbetsmarknaden i allt högre grad kommit att handla om trygga jobb och rimliga villkor. Istället för högre lön kan det handla om rätten till kollektivavtal eller om fasta anställningar. Det kan handla om att få jobba heltid eller att slippa få sparken och sedan tas in som bemanningsanställd. Sämre anställningstrygghet och arbetsvillkor för vissa grupper påverkar i förlängningen allas utsikter till goda arbetsvillkor.

Fackföreningsrörelsen jobbar med de här problemen varje dag.

Men de borgerliga vill göra situationen ännu värre. Det blir ingen förvånad över det ligger liksom i högerns natur. Men tyvärr verkar inte socialdemokraterna och miljöpartisterna i regeringen ta otryggheten på allvar. Det finns enorma behov av att modernisera lagstiftningen för att skapa bra och trygga jobb. Ändå gör regeringen nästan ingenting. Hittills är regeringen faktiskt en besvikelse när det kommer till arbetsrätten.

Vi vill skärpa lagstiftningen för att öka anställningstryggheten.

Allmän visstidsanställning är ett begrepp många av er kanske inte har hört talas om, men det är helt centralt för den ökade otryggheten. Det är en anställningsform som innebär att arbetsgivaren inte längre behöver ange något skäl för att den anställde bara ska ha en tidsbegränsad tjänst.

Självklart behövs ibland tidsbegränsade anställningar men det ska krävas bättre skäl än bara att arbetsgivaren föredrar det. Därför vill vi avskaffa anställningsformen allmän visstid.

De senaste femton åren har antalet bemanningsanställda fördubblats. Vi vet att de har sämre arbetsmiljö och mera stress.

Det blir också svårare att organisera sig fackligt på en arbetsplats när en del av personalen är inhyrd. På så sätt drabbas i förlängningen en stor grupp löntagare av missbruket av bemanningsföretag – inte bara de som själva är inhyrda.

En del av detta är att personal som egentligen borde ha fast anställning på arbetsplatsen där de är, istället hyrs in från ett annat företag.  Därför vill vi göra ett tillägg i lagen så att det inte är tillåtet att använda inhyrd personal för att tillgodose permanenta behov.

Varannan arbetarkvinna arbetar deltid.

Det är en central jämställdhetsfråga att också undersköterskor och butiksanställda ska kunna leva på sin lön. Om arbetsplatser som domineras av män kan avskaffa ofrivilliga deltider så kan det även göras där kvinnor är i majoritet. Lagen om anställningsskydd måste ändras så att heltid blir norm, och deltid en möjlighet – inte ett tvång!

Vi välkomnar att människor från andra länder kan komma till vårt land.

Men vi motsätter oss att löntagare utnyttjas. Arbete och konkurrens ska ske på lika villkor. Därför kräver vi att alla som arbetar i Sverige ska omfattas av svenska

Vänsterpartiet accepterar inte en världsbild där människors rätt att fly, eller för den delen att få leva som de själva vill, ska ställas mot vissa svenskars rädsla för det främmande.

Vi ställer inte olika gruppers behov mot varandra, vi pratar inte om människor som ”volymer” och vi målar inte upp de som har en viss religion som ett hot mot andra. Bostadsbrist, arbetslöshet, dåliga skolor och usel äldreomsorg är problem som arbetarrörelsen har tacklat förr. Vi löste dem genom att bygga en välfärdsstat med möjlighet till bostad, utbildning och arbete, rätt till trygghet för arbetslösa och sjuka och omsorg om barn och gamla. Då som nu var högern emot vår strävan. Vi vet att medmänsklighet vinner i längden. Den skillnaden mellan oss är inget nytt.

Rätten till skydd undan förföljelse är en individuell mänsklig rättighet och den får aldrig tillåtas påverkas av konjunktur eller arbetskraftsbehov.

Sverige ska föra en human och generös flyktingpolitik. Lagliga vägar att söka asyl måste upprättas.

Även den som riskerar förföljelse på grund av kön, sexuell läggning, könsuttryck eller könsidentitet ska ges flyktingstatus i Sverige. Sverige ska ha ett värdigt och rättssäkert flyktingmottagande.

För oss i Vänsterpartiet kommer frågan aldrig att vara om vi ska ge skydd åt de som behöver det – utan hur vi kan göra det på bästa sätt.

Vänsterpartiet står beredda med lösningar hur vi ska skapa ett väl fungerande flyktingmottagande och en politik för rättvisa och jämlikhet som omfattar alla, oavsett om du är född i Malmö eller Aleppo.

Vi är alla människor men med olika erfarenheter och insikter, vi kan se olika ut; vi kan vara kvinna eller man, flicka eller pojke, mamma eller farfar men låt oss konstatera att om vi bygger ett samhälle på solidaritet där vi ser varandra som jämlikar och ger varandra samma rättigheter och förutsättningar då bygger vi också ett starkare och rikare land!

 

Läs mer:

 

Jeanette Stojics tal på 1 maj i Malmö. OBS! Det talade ordet gäller!

Hej kamrater, sympatisörer och förstamajfirare! Vad kul att se så mycket folk här. Jag älskar första maj! För mig betyder första maj, denna arbetarrörelsens dag; kamp, glädje, förening och känslan av att allas vår frigörelse är möjlig.

Första maj är arbetarrörelsens dag. Det är dagen då vi samlas under våra röda fanor för att visa kapitalet och hela världen att vi står enade och att våra krav ekar över gator och torg.

Kamrater,

Arbetsmarknaden är idag iskall, hård och hänsynslös.

Kapitalets ständiga mantra när det talas om arbete kan summeras i att hungriga vargar jagar bäst. Det innebär att när de får bestämma så är det otrygga anställningar, låga löner och usel arbetsmiljö som råder.

Och från borgerligt håll odlas en myt: att arbetsmarknaden behöver bli mer flexibel, att den som är ung eller ny på arbetsmarknaden skulle föredra dåliga villkor. Oavsett om detta är i omsorgen, handeln eller i industrin.

Att det skulle vara en särskilt bra form av arbetslivsintroduktion, eller någon slags flexibilitet som många unga och nya i arbetslivet vill ha. Men jag har aldrig mött denna ungdom eller nya på arbetsmarknaden som gillar: dålig lön, dåligt schema, ringvikariat och osäkra anställningar.

Jeanette Stojic

Jeanette Stojic

Tiderna är allt mer oregelbundna och obekväma och det är en arbetsmiljö där människor pressas hårdare och hårdare, ska bli flexiblare och flexiblare och med dagens teknik alltid vara tillgänglig. För de flesta tjänstemän räcker inte 40-timmars arbetsvecka för att få jobbet gjort. Och TCO visar att en av tre tjänstemän använder kvällar, helger och semester för att klara av sina arbetsuppgifter.

Timanställda och personal inom bemanningsbranschen lägger sig med telefonen bredvid kudden i sängen så att de kan höra om de väcks av ett sms eller ett samtal från chefen för några timmars jobb.

Få ting på svensk arbetsmarknad är så cyniska och felriktade som den förra borgerliga regeringens införande av allmän visstid. Det innebär att massvis av människor tvingas ta anställningar utan någon som helst trygghet. Detta enbart för att kapitalet ska kunna slita och slänga människor precis som de själva önskar. Den otryggheten som det skapar leder till tysta arbetsplatser. Arbetsplatser där man inte vågar säga ifrån,

Då man inte vågar säga ifrån

när chefen eller kollegan tafsar på mig,

när man inte vittnar om missförhållanden på arbetsplatsen

när det rasistiska hatet från kollegor får stå oemotsagt

när man inte vågar visa att man älskar någon av samma kön.

Det är arbetsplatser där aktieägare och företagsledare håvar in bonusar och aktieutdelningar på de otrygga förhållandena och på den allt sämre arbetsmiljön. Det är arbetsplatser där facklig kamp kan leda till att timmarna upphör att erbjudas, eller att man inte får komma tillbaka dagen veckan efter, där arbetare ratas som besvärliga. För det finns ju alltid en ny timmis, eller en annan bemanningsanställd att hämta in från gatan som ersättare för den som sticker upp lite för mycket.

Ett ord har vi fått höra länge nu,i många år och i nästan alla sektorer. Finanskrisen! Vi skulle stå tillbaka innan finanskrisen, Vi skulle stå tillbaka under finanskrisen och vi ska även stå tillbaka nu efter finanskrisen

Att använda finanskrisen som ursäkt för att företagarna och kapitalet ska kunna fortsätta mjölka ut vinsterna medan arbetarna får sämre villkor, osäkrare villkor och hot om uppsägning, fungerar inte!

Vänsterpartiet vill ändra på dessa förhållanden.

Kamrater! Det behöver inte vara på det här sättet!

Vi i Vänsterpartiet anser att det är fullständigt orimligt att gå år efter år utan en tillsvidareanställning. Vi anser att det är fullständigt oacceptabelt att otryggheten på arbetsplatserna ökar.

Vänsterpartiet vill avskaffa allmän visstid

Vi vill få bort bemanningsföretagen,

Vi kräver vidare att heltid är en rättighet och att delade turer avskaffas! Vänsterpartiet vill införa riktiga anställningar med riktig trygghet för den anställde.

Så här kommer min uppmaning till statsminister Stefan Löfven, den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen att sluta svamla och göra något åt saken! Avskaffa allmän visstid NU.

Vänsterpartiet vill se de svenska fackföreningarna som de kamporganisationer de måste vara. de svenska fackföreningarna ska föra arbetarnas talan och de ska formulera visionerna för framtiden.

Det är hög tid för fackförbunden att komma med politiska krav för att förändra balansen i arbetslivet och återta initiativet till ett hållbart arbete för alla. Det är med trygga anställningar, med goda löner, med inflytande och möjligheter till utveckling på arbetet som vi skapar den trygghet som krävs för att människor ska orka arbeta och känna sig både friska och behövda till den dag det är dags för pension.

Politiken måste rymma också kollektiva drömmar om en bättre framtid. En framtid av solidaritet och rättvisa.

Vi måste våga tala om demokrati på alla samhällets plan. Demokratins gränser stannar inte vid ekonomin. Vi nöjer oss inte med att enbart välja representanter till riksdagen vart fjärde år. Vi vill mer med demokratin! Vi vill vara med och skapa förutsättningar för arbete åt alla. Vi vill vara dom som sätter stopp för diskriminering på grund av kön, etnicitet och sexuell läggning.

För det handlar om makt!

Det är en fråga om makt och resurser när det främst är på de kvinnodominerade arbetsplatserna det bara erbjuds deltid,

Det är en fråga om makt när den som har ett icke svenskklingande namn inte kallas till anställningsintervju.

Det är en fråga om makt när vi inte ges samma rättigheter och möjligheter på arbetsmarknaden.

Men vi ska hålla ihop och inte låta oss splittras av högerns och rasisternas falska retorik. tillsammans ska vi stå upp för våra rättigheter, för vår rätt till makt och inflytande för ett arbetsliv fritt från diskriminering.

För mig som fackligt aktiv är det en självklarhet att vara Vänsterpartist, för mig som Vänsterpartist är det självklart att vara socialist.

För socialism bygger på insikten om att solidaritet inte är barmhärtighet, att solidaritet inte är en uppoffring, utan att solidaritet är en investering i varandra så att vi tillsammans kan växa framåt mot framtiden, att vi tillsammans kan växa starkare.

Solidaritet bygger på att den som inte har tonårsbarn förstår betydelsen av fritidsgårdar ändå.

Solidaritet och idén om demokrati bygger på att den som är frisk förstår att det inte är något hot mot den friskes frihet och trygghet att den som är sjuk inte behöver leva i fattigdom.

Solidaritet bygger på att den som har ett jobb inser och förstår med hela hjärtat och hela hjärnan att livet också för mig som har jobb blir bättre om en syster och bror som inte har jobb slipper leva i fattigdom. Solidaritet bygger på att vi tillsammans lyfter varandra.

Karmater! Nu fortsätter vi fira denna arbetarklassens högtidsdag! Om en stund i parken sjunger vi Internationalen, glöm aldrig. Enade vi stå – Söndrade vi falla! Leve första maj!

 

Läs mer:

 

Det hörs i Malmö när Vänsterpartiet är på marsch – 5 600 personer deltog i årets rekordstora förstamajdemonstration. Huvudparollen var ”Rätt till arbete – tid att leva”. 

En av flera talare på samlingen vid Möllevångstorget var Benny, som bor i lägret på Industrigatan i Norra Sorgenfri:

– Vi är lika mycket människor som andra. Vi har kommit hit för att det inte är så bra i Rumänien. Vi har barn och familj hemma, och försöker få ihop pengar för att överleva. Vi kräver hjälp från Malmö stad med städning och toaletter, det är det minsta vi behöver för att kunna leva som normala människor. Jag hoppas att politikerna ska inse att vi är människor som de.

Benny (t.v.), EU-migrant från Rumänien

Benny (t.v.), EU-migrant från Rumänien

Vänsterpartiet är i opposition mot den styrande majoriteten i Malmö i den här frågan:

– Vi vill inte köra ut människor. Det är inte ett brott att vara fattig! sa Daniel Sestrajcic, ordförande för Vänsterpartiet Malmö.

Jeanette Stojic, Vänsterpartiets representant i kommunstyrelsen, pratade om de försämrade villkoren och den ökade otryggheten på arbetsmarknaden.

– Kapitalet kan slita och slänga med människor som de önskar. Aktieägare och bolagsägare håvar in pengar, besvärliga arbetare ratas för det finns alltid någon ny timmis att plocka in.

Jeanette Stojic

Jeanette Stojic

Vänsterpartiet vill ha rätt till heltid, ett slut på bemanningsföretag och delade turer. Jeanette Stojic hade ett tydligt budskap till Stefan Löfven:

– Sluta svamla och gör något. Avskaffa allmän visstidsanställning nu!

På torget uppträdde också den egyptiska protestsångaren Ramy Essam, som är Malmös första fristadsmusiker.

Ramy Essam

Ramy Essam

Det rekordstora demonstrationståget rörde sig sedan från Möllan genom stan mot Slottsparken, med slagorden ekandes mellan butikerna på Södra Förstadsgatan. I parken bjöds det på sol, fler tal, musikakter, matförsäljning, hoppborg och barnteater.

Först ut som talare var Ulla Andersson, feminist, förskollärare och vice ordförande för Vänsterpartiet, och hon levererade en nyhet:

– Idag får bankerna ett glatt besked om att de ska bidra mer till vår välfärd. Sverige ska få bankskatt – det ni!

De fyra storbankerna gör miljardvinster (30 miljarder bara det senaste kvartalet), är momsbefriade och delar friskt ut bonusar. Men nu har Vänsterpartiet alltså kommit överens med regeringen om att föreslå en bankskatt.

– Vi visar att Vänsterpartiet sätter dagordningen, vi prickar av reform efter reform. Vi gör skillnad!

Ulla Andersson

Ulla Andersson

 

Läs mer:

“Vi måste göra allt som står i vår makt för att stoppa TTIP”

Smaka på ordet – TTIP eller T-T-I-P om man hellre vill. Låter ju helt ofarligt handlar om – säger förespråkarna – att underlätta handel mellan USA och EU. Kan väl ingen vara emot.

Ändå samlas vi i hundratals städer över 450 städer och har samlat in närmare 2 miljoner namnunderskrifter i EU mot just TTIP.

För TTIP är inte ofarlig, är ingen schysst grej som hjälper oss att förbättra handel och absolut inget för oss som önskar en stark demokrati, en schysst arbetsrätt eller en välfärd att lita på. Oss som tycker att demokrati betyder folkstyre och inte storföretagsmakt.

Det finns många stora – riktigt stora problem – med TTIP och då menar jag inte bara att förhandlingarna pågår bakom stängda dörrar och att över 90 procent av alla möten och synpunkter som hämtas in i processen är från storföretag eller storföretagens lobbyister.

Låt mig ta upp ett par av dessa problem:

  1. Fackliga rättigheter och arbetsrätt hamnar under attack till förmån för företagens intressen. Ofta ansens fackliga rättigheter i denna typ av avtal vara ”handelshinder”. Redan idag ser vi stora skillnader i vilka rättigheter arbetstagare har i EU och USA. USA har exempelvis inte godkänt ILOs konventioner om föreningsfriheten och att förhandla kollektivt. Det måste vara upp till varje stat att själva besluta om hur arbetsrätten och reletionerna på arbetsmarknaden ska hanteras. Med TTIP riskeras detta ännu mer än idag med EU-medemskapet som också försämrat detta.
  1. Privatiseringarna ökar. Alla verksamheter som inte uttryckligen undantas kommer att kunna utsättas för marknadsliberalisering och privatisering. Det innebär också att länder som Sverige – som redan privatiserat mycket hälso- och sjukvård – inte kan ta tillbaka det i offentlig regi och ta bort vinstintresset trots att en majoritet vill det. Privatiseringar riskerar bli norm för många verksamheter. Det amerikanska riskkapitalbolaget KKR som äger Vardaga – som vi alla känner som skandalbolaget Carema – skulle kunna dra Sverige inför rätta om vi som Vänsterpartiet vill förbjuder vinsterna i välfärden.
  1. Demokratin hotas genom investeringsskyddet – ISDS – som innebär att företag kan stämma stater för förlorade vinster om nya lagar införs som minskar den vinst företagen räknat med.

Det är specialdomstolar som inte styrs av något lands rättsväsende eller lagar som fäller avgörandena. Och det här är inget skämt. Redan nu finns mekanismen i olika avtal och det har lett till 568 kända fall där företag stämt länder. Låt mig ta ett par exempel

Miljölagar ska kosta – miljöförstöring ska löna sig

Den mexikanska delstaten Guadalcazar vägrade låta den amerikanska firman Metalclad bygga ut en giftig avfallsanläggning eftersom den ödelade miljön och grundvattnet. Rimligt, tycker de flesta. Metalclad hävdade att det var en ”indirekt” expropriering och stämde Mexiko. Mexiko dömdes att betala 16 miljoner dollar i skadestånd.

Tjeckien räddade inte banker

Saluka Investments, ett nederländskt investmentbolag, stämde tjeckiska staten för att den inte räddat en bank Saluka ägde från att gå i konkurs. Tjeckiska skattebetalare åkte på 236 miljoner dollar i skadestånd.

Ecuador kastade ut oljebolag

Oljebolaget Oxy fick sina exploateringsrättigheter indragna i Ecuador efter att bolaget – i strid med kontraktet man undertecknat med ecuadorianska staten – sålt stora delar av exploateringsrättigheterna vidare till ett annat bolag. Ecuador dömdes ett betala ut svindlande 2,3 miljarder dollar i skadestånd. Summan blev så hög för att man räknade på vilka förväntade framtida vinster Oxy blivit utan.

Som bonus kan jag berätta svenska vattenfall har stämt tyska staten för att Tyskland vill fasa ut kärnkraften vilket gör att Vattenfall förlorar pengar. Tidigare har vattenfall stämt tyska staten för hårda miljöregler kring rening av brunkol. Tyska staten tvingades göra upp i godo och försämrade miljöregler blev en följd.

Ovanstående visar att stora delar av makten flyttas från folkvalda till multinationella företag vars enda intresse är att göra så stora vinster som möjligt.

Avtalet är ett direkt hot mot demokratin och ett effektivt sätt att stoppa eller försena lagar som är bra för miljö, klimat, folkhälsa och mycket annat.

Vi har tidigare lyckats stoppa avtal i denna riktning som ACTA, MAI-avtalet för att nämna två. Vi kan göra det igen. Vi måste sätta press på den svenska S/Mp-regeringen att inte agera för och driva på för ett TTIP-avtal.

Tyvärr måste jag säga att det är just så den svenska regeringen agerar idag där till och med den socialdemokratiske näringsministern Mikael Damberg skriver brev till EU-kommissionen och kräver att ISDS-mekanismen – investeringsskyddet – måste ingå i avtalet. Man tar sig för pannan.

Så nästa gång du hör ordet TTIP så är det dags att reagera. Det är inget ofarligt utan tvärtom livsfarligt.

Vi måste göra allt som står i vår makt för att stoppa TTIP.