Lördagen den 15 september hölls en manifestation till minnet av militärkuppen i Chile 1973 och för att minnas alla de som aldrig återsågs i livet. Den tog många liv, och många tvingades fly. Den socialistiska presidenten Salvador Allende störtades och dog, sedan började kaoset under makten av Pinochet.

I lördags visade deltagarna solidaritet för våra chilenska överlevare, och mindes även de som inte överlevde utan som mördades och torterades till döds av diktaturen. De många tusen försvunna, de många tusen mördade, de många tusen i exil. De som slogs för ett bättre Chile. 

Malmövänsterns styrelseledamot Gunilla Ryd deltog i manifestationen, läs hela hennes tal här:

Idag är vi här för att inte glömma, inte glömma alla offren och lidandet som militärkuppen orsakade. Vi är här för att sprida sanning och rättvisa.

Den 11/9 1973 förändrade livet för många av oss här och även mitt. Jag hade flyttat till Chile några månader innan och skulle snart börja jobba på ett statligt företag. Men så blev det inte! Så småningom fick jag i stället en anställning på FN:s regionalkontor för Latinamerika där jag arbetade i 25 år.

Jag får fortfarande lätt hjärtklappning när jag tänker på natten för över 40 år sedan, då det rådde utegångsförbud och det bultade på dörren till lägenheten där jag bodde, beväpnade män trängde sig in och vände upp och ner på allt. Jag fördes bort med igentejpade ögon till ett av de många hemliga fängelser som upprättats. Av förhören förstod jag att jag anklagats av en granne för att tillhöra MIR, vilket jag inte gjorde. Det var troligen därför som jag släpptes redan nästa dag och kom lindrigt undan.  Men jag tror, som andra med mig, att det som nog mest bidrog till att rädda mig var alla de protester och påtryckningar som börjat komma från FN och från Sverige om det som pågick i Chile.

Jag minns även ett telefonsamtal jag fick våren 1998, på kontoret där jag blivit ordförande i fackföreningen. Det var en f.d. kollega som ringde och sa: I morgon ska Fernando begravas och du borde informera om detta, ni måste sluta upp och vara där. Fernando hade arbetat på FN men försvunnit 1975. Nu hade han identifierats, en bland många andra i en massgrav för okända, och skulle begravas. Hans gamla mor satt i en rullstol i det lilla kapellet, nertyngd av förtvivlan och sorg, men ovissheten var över och hon fick begrava sin son. Den bilden kan jag inte glömma!

Jag tänker på min väninna Berta, hennes bror försvann sommaren 1975, grannar hade hört skott och sett honom släpas iväg. Hon hittade honom efter en tids letande på Rättsmedicinskt Centrum, med bl. a. tre kulor i kroppen. Han blev bara 23 år. Jag minns också när jag var tillsammans med henne och hennes familj, mer än 20 år senare, på en minnesstund i Villa Grimaldi, som nu blivit en offentlig park, det som tidigare hade varit ett av de värsta hemliga fångläger, där många torterats till döds. Där, bland namnen på minnesmuren över hundratals avrättade, kunde vi läsa broderns namn. Det går inte att glömma, känslan av sorg och ilska men också insikten över att nu var sanningen offentlig, den kunde inte längre döljas eller förnekas.

Kampen för att få veta sanningen, att få veta vad som hände de tusentals oskyldiga som försvann har varit lång och svår, kantrad av många motgångar. Den pågår fortfarande, inte alla har funnit svaret på frågan Var finns dom? Donde están?

Men det räcker inte med att veta sanningen, den är nödvändig för att kunna gå vidare, men det krävs också rättvisa. Mina tankar går till min vän, advokaten Eduardo Contreras, som med hjälp av en grupp kollegor, år 1998 väckte det första åtalet mot Pinochet, i avsikt att det tillsattes en domare för att utreda och identifiera de skyldiga till alla brott mot mänskligheten som begåtts under militärdiktaturen. Det blev början på en lång process och på en våg av processer. Men strafflösheten började äntligen rämna.

Både han, den utredande domaren och deras familjer utsattes för många anonyma hot, dödshot och även ett attentat som nästan tog livet av min väns fru. Men dom gav inte upp! Tillsammans med alla de som kämpat för sanning och rättvisa fortsatte kampen, den spreds. Och sanningen började alltmer uppdagas och de skyldiga identifieras.

2006 ställde den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga rättigheter krav på att Lagen om Amnesti måste avskaffas, den som kommit till för att skydda förövarna, mördarna.  2011 kom rapport nummer 2 från den kommission som regeringen tidigare tillsatts för att utreda sanningen. Nu visades det sig att över 38 000 hade fängslats/torterats och 3218 försvunnit eller avrättats.

2010 invigdes ett museum, Museet för Minnen och Mänskliga rättigheter, där deras historia berättas.

2015 dömdes 5 f.d. hemliga agenter från DINA, den hemliga säkerhetspolisen, till 10 års och en dags fängelse för kidnappning och uppåt 200 militärer och ett dussin civila avtjänar straff för brott mot mänskligheten. Men många förövare, både civila och militära går fortfarande fria!

Och sedan President Piñera i år kom till makten har vinden har åter vänt och nu görs återigen försök att försvara det oförsvarbara. Vi kunde nyligen läsa om den tillsatte kulturministern Mauricio Rojas, han som kom till Sverige som flykting efter militärkuppen och gjorde politisk karriär genom att gå alltmer åt höger. Han hade för något år sedan hävdat att Minnesmuseet förfalskade Chiles historia. Detta ledde till så enorma protesterna att han tvingades avgå efter tre dagar, men han har en nära anknytning till presidenten. Dessutom har Regeringen börjat benåda de dömda, och det görs snabbt och oseriöst, trots att de dömts för brott mot mänskligheten, brott som inte ska benådas. Vi ser att en offensiv till förmån för strafflösheten har startat. Denna måste stoppas, vi måste protestera, rättvisan måste få sin gång!  Alla som försvunnit, mördats eller torterats kräver detta av oss, att inte göra något kan stå oss dyrt i morgon.

Gunilla Ryd, styrelseledamot och kommunfullmäktigeledamot

 

Vi vill rikta ett enormt tack till alla våra aktivister, till alla glada Malmöbor vi mött på stan, till alla som röstade på oss.

Vi i Vänsterpartiet Malmö har gjort en alldeles fantastisk valrörelse, tack vare alla er. Vi har varit 600 aktivister som har gjort tusentals aktiviteter på över hundra platser i hela Malmö, vi har slagit alla rekord! Vi vill tacka er alla, varenda en av er, för allt ni har gjort.

Tillsammans har vi ringt tusentals väljare och medlemmar, hållit utbildningar i hur man möter och ringer väljare, vi har serverat 8 500 koppar kaffe, delat tusentals flygblad, sprungit i trappor, stått i debatter, affischerat, lastat bilar, dekorerat lokaler, byggt valstugor, cyklat cyklar, agiterat för vår politik men också förklarat, förklarat och förklarat lite till hur valet fungerar, vem som får rösta, var man röstar, varför det är viktigt att rösta. Det har också varit fantastiskt att se att så många har tagit så stort ansvar, aldrig har valrörelsen varit mer kollektivistisk. Vi har haft människor som har slitit dag efter dag, inte bara på sina pass utan också för att lösa uppkomna situationer och att göra förbättringar till nästa dag. Många har trots jobb, småbarn, problem och hinder i livet, gjort allt det de har kunnat utifrån sin förmåga, utmanat sig själva och lyckats.

Vi kan bara konstatera att vi har gjort det bästa valresultat i Vänsterpartiet Malmös historia och vi vågar påstå, en valrörelse som saknar motstycke i Sveriges historia.V for victory

I Malmö har vi levererat över 11 procent i både riksdag, region och kommunvalet. Vi har fått 500 nya medlemmar i år och har aldrig någonsin varit så här stora, starka och folkliga. Vi har med hjärta och värme levererat hopp, visioner, ilska och en politik som påverkar människors liv. På så många håll här i stan har vi nått fram till människor med budskap som berör oss på riktigt. Alla vi har lyckats förmedla vårt politiska engagemang till människor runt omkring oss i Malmö.

Högern må ha lyckats sätta agendan för debatten och fått det att låta som om det här valet enbart handlar om frågor om migration, kriminalitet och hårdare tag, men vi vet att det inte stämmer. Vi var många som på valnatten kände en viss besvikelse, inte bara för rasisternas frammarsch utan också för vårt eget valresultat. Det är naturligt eftersom vi såg hur vi slet och vad vi levererade. Hade resultatet varit i paritet med det, så hade det varit högre. Men sanningen är ju att det är så mycket som händer utanför vår kontroll. Medias logik som har gjort att Vänsterpartiet får minst utrymme under flera år, att frågor om brott, hårdare tag och flyktingar som ett problem, får exceptionellt stort utrymme gör att vi har jobbat i motvind. Människors rädslor för rasisterna har också gjort att alldeles för många har röstat på Socialdemokraterna i tron att de måste göra det för att inte SD ska vinna.

Vi kan inte styra denna kontext, vi kan bara ta ansvar för vår valrörelse. Och det har vi gjort! Vi har skapat en samtalston som är respektfull och varm inte bara mellan oss, utan också utåt. Det är något som kommer ge ringar på vattnet för lång tid framöver. Vi har också haft samtal med barn och personer som inte har rösträtt i det här valet, även det kommer vi skörda frukterna av längre fram.

Vi har visat att vi står fast, att vi inte vänder kappan efter vinden och att vi verkligen tror på att ett annat samhälle är möjligt.

Vi har den här valrörelsen tillsammans, trots allt, lyckats flytta det politiska samtalet till att handla om det som det bör handla om – ett jämlikt Malmö, ett jämlikt Skåne, ett jämlikt Sverige: ett Sverige för alla.

Vi tar med oss vetskapen om att vi står starkare än vad vi någonsin har gjort. Kampen fortsätter i och utanför parlamenten. TACK!

Tack för en fantastisk valrörelse. Så bra vi är och så oerhört många vi har blivit. I två val har vi växt explosionsartat både i antal röster och medlemmar. Att vara kommunalråd i Malmös bästa parti har varit fantastiskt, något av det finaste en människa kan göra. Det går inte i ord beskriva den glädje och stolthet jag känner inför det förtroende ni gett mig de senaste åtta åren. Jag älskar er och jag älskar vår rörelse.

Men efter noga övervägande har jag nu kommit fram till att jag inte kommer att kandidera till kommunalråd för en mandatperiod till. Att vara kommunalråd är inget livstidsuppdrag utan något vi gör en kortare period i livet. För mig är den perioden slut nu och dags att gå vidare. Och det känns skönt att vara trygg med att det finns massor av kompetenta kamrater som kan ta vid.

Det fina med vår rörelse är att det aldrig handlar om enskildas prestationer utan om hur vi tillsammans organiserar oss och formar ett motstånd mot förtryckarna och ett hopp för alla oss andra.

Vi ses i kampen och i partiet mina vänner.

Hanna Thomé

 

Den 20 oktober håller Vänsterpartiet Skåne höstkonferens  i Malmö. Då samlas ombud från Skånes alla partiföreningar för att tillsammans diskutera och besluta frågor som rör hela distriktet. På denna höstkonferens kommer val av förtroendeuppdrag i Region Skåne att göras vilket  bland annat innebär val av regionledning, politiska sekreterare och nämndsuppdrag.

(more…)

På medlemsmötet den 11 oktober ska vi välja kommunalråd, politiska sekreterare, kommunstyrelseledamöter, gruppledare och person till revisorskollegiet, för mandatperioden.

 

I Vänsterpartiet Malmö ses dessa uppdrag som förtroendeuppdrag och årsmöte har beslutat att dessa val därför ska göras av medlemmarna på medlemsmöte. Vilket innebär att valberedningen bereder och föreslår personer till uppdragen men medlemsmötet väljer.

(more…)

På medlemsmötet den 19 september ska en nämdeman väljas till Tingsrätten.
Då en av våra nuvarande nämndemän behövt kliva av uppdraget har vi nu en ledig plats att fylla för resten av tjänstgöringsperioden som är 2019 ut.
Att vara nämndeman är ett spännande och viktigt uppdrag där du tillsammans med juristdomare avgör mål och ärenden i domstol. Uppdraget som nämndeman är nära kopplat till det som händer i vårt samhälle och
utvecklingen där. Nämndemannauppdraget ställer stora krav på objektivitet och saklighet. Som
nämndeman är du viktig för rättssäkerheten. Tillsammans med en juristdomare kommer du att
sätta dig in i mål av många slag och sedan självständigt göra din bedömning.
Mer information om att vad det innebär att vara nämndeman finns här: http://www.blinamndeman.se
För att nominera mailar du: namn på den du nominerar (det kan vara dig själv) och gärna en kort motivering till: valberedningmalmo@vansterpartiet.se
Förhandsnomineringsstopp är den 7 september 2018.

Här finns vårt lättlästa material samt även lättläst material med bildstöd. Klicka på texten vid respektive bild för att öppna dokumentet!

(more…)

Valrörelsen 2018 är i gång och vi ligger bättre till i opinionen än på flera år, men för att gå ända i mål behöver vi just DIN hjälp!
V for victory
 På Valrörelse 2018 hittar du alla pass inplanerade i Valrörelsen 2018, skriv upp dig, uppmana dina vänner att skriva upp sig – tillsammans ser vi till att det blir en röd valseger och ett jämlikare Sverige!
Valjarringningarny
Under den intensiva valperioden i augusti har Vänsterpartiet Malmö över 1000 aktiviteter planerade. För att vi ska lyckas gäller det att vi får massor av våra medlemmar att engagera sig och göra en insats – och i det arbetet är våra ringningar till medlemmar vårt bästa verktyg. För att hjälpa till att ringa medlemmar, gå in på Ringa medlemmar.

(more…)