Valberedningen, Vänsterpartiet Malmö, söker dig som är intresserad av frågor som har att göra med hälsa-, vård och omsorg, såväl som att utveckla Vänsterpartiets kommunalpolitik och aktivism inom detta fält. Mer information om vad man gör i Hälsa-, vård- och omsorgsnämnden hittar du nedan.

Du är därför välkommen att nominera en kamrat eller dig själv för detta uppdrag. Personen som nomineras skall vara en bra vänsterpartist med stort engagemang i dessa frågor. I egenskap av ersättare förväntas du aktivt samarbeta med den ordinarie ledamoten, ha gemensamma förmöten, läsa in handlingarna och delta på nämndssammanträden.

Har du förslag på rätt person (kan som sagt vara dig själv) skicka då namn och en kort motivering till valberedningen så fort som möjligt, dock senast den 11 augusti.

Har du frågor kring uppdraget hör gärna av dig till valberedningen så berättar vi mera och försöker svara på dina frågor.

 

Kamratliga hälsningar

Anders Neergaard, sammankallande i valberedning

valberedningmalmo@vansterpartiet.se (0708-183196)

***

Hälsa-, vård- och omsorgsnämnden är den politiska nämnd som ansvarar för bistånd och insatser som riktar sig till äldre personer, vuxna med fysisk funktionsnedsättning och vuxna med somatisk sjukdom i Malmö stad.

Hälsa-, vård- och omsorgsnämnden fullgör de uppgifter som enligt lag eller annan författning ligger på en socialnämnd. Undantaget är de uppgifter som kommunfullmäktige i Malmö uppdragit åt de två andra socialnämnderna: funktionsstödsnämnden och arbetsmarknads- och socialnämnden.

Hälsa-, vård- och omsorgsnämnden riktar sig till tre målgrupper:

  • äldre människor
  • vuxna människor med fysisk funktionsnedsättning
  • vuxna människor med somatisk sjukdom.

Nämnden beslutar om budget och mål och ansvarar ytterst för verksamheterna och består av 13 ledamöter och 13 ersättare.

Kamrater, vänner, demonstranter. Tack för att ni är här idag! Jag står här och vill tala om vikten av att organisera sig och agera politiskt i det samtida läget. Organisera oss och agera politiskt är vad vi gör just nu, på denna plats och dag, men det är något vi behöver ta bortom denna platsen, göra allt fler dagar. I det politiska läget vi befinner oss är denna dag, 1 maj, viktigare än på många år, för att vi ska kunna hämta kraft ur historien, ur minnet av att organisering och kamp lönar sig, det är det som givit oss det vi har av demokrati, välfärd och rättvisa, men också för att vi ska kunna organisera oss mot framtiden, till försvar för det vi vunnit och för mycket mer av demokrati och rättvisa. För en annan värld som är möjlig.

Det finns två anledningar till varför just idag är dagen vi behöver ta steget mot en starkare organisering. Det ena är motstånd och det andra är hopp. Men de hänger ihop och måste göra det. Utan hopp om något bättre orkar vi inte göra motstånd. Ur det kollektiva motståndet föds hoppet.

Det här är en tid när man känner sig tvingad att peka mot de mörka moln som tornar upp sig mot horisonten, varna och tala klarspråk om vad som sker omkring oss. Det är skrämmande att nazister normaliseras och försvaras, men det är etablissemangets snabba glidning mot tal om säkerhet och systemkollaps och de politiska förändringar som kan drivas igenom i den hastiga vinden, som är det som på en bred front hotar det som vi här står för.

Det pågår en jakt omkring oss, framför allt på de människor bland oss som vi brukar kalla papperslösa, som ska avhumaniseras så att vi glömmer att deras rättigheter också är våra rättigheter. Men också vi som står upp för vänsterpolitik och för en annan ordning i världen, kommer i allt högre utsträckning att jagas, om än inte på samma handgripliga sätt utan verbalt, genom skällsord om extremism. Systemet gör vad det kan för att skapa en splittring mellan de ”radikala” och de ”vanliga” människorna, där de vanliga människorna föses in mot mitten och fås att tro att det är demokrati. Att demokratin kräver repression, våld, uteslutning, att demokratins viktigaste grund är “säkerhet” (vilket inte faktiskt är säkerhet utom falsk sådan och bara för vissa). Demokratins viktigaste grund är i själva verket deltagande, men i nyspråkets tid görs allt för att det ska förträngas. Det är säkrast att folk inte är aktiva i demokratin. De som är aktiva i demokratin, kräver något, protesterar mot något, står upp för något värde, de målas ut som farliga. På så vis offras allt fler av de rättigheter som vår rörelse en gång vunnit. Därför måste vi göra motstånd mot denna utveckling, denna glidning, och gå i försvar för demokratin. Därför måste vi organisera oss.

Men – bland de mörka molnen, som inte går att förneka – finns också hoppet. Det finns i att allt fler människor ansluter sig till rörelsen för något annat, för ett annat samhällsbygge, för en tro på att mänskligheten kan mer och bättre. Vi som står här, vi är en del av en global rörelse som växer, som skördar nya oväntade och stora framgångar. Vi ser det i land efter land – i Latinamerika har det pågått länge – i Europa och Nordamerika ett tag. Vänsterkandidater med ett verkligt radikalt program går starkare framåt än på mycket länge. Och de gör det på axlarna av en rörelse som är starkare än på mycket länge.

Det vi ser är rörelser som är breda och spretiga allianser mellan människor som vill ha mer rättvisa, som tror att en annan värld är möjlig, som är socialister och/eller feminister, antirasister, miljökämpar, fackföreningsaktiva, HBTQ-aktivister, fredsrörelse, asylrättsrörelse och folk som bara vill ha något annat än den rådande ordningen. Det är ur de breda allianserna som vi kan hämta kraft att bli riktigt många och riktigt starka. Kom ihåg det, och försök att få de kamrater som känner ett eller annat behov av att städa upp i rörelsen, att också komma ihåg det. För alla våra kamper hänger också ihop och när det regnar från de mörka molnen måste vi få plats under samma paraply.

Det paraplyet är vår gemensamma allians av rörelser, den som idag samlas under olika typer av himlar, på tusentals torg, gator och parker runt om i världen. Blunda ett kort tag och se dem framför er, alla människor som idag bestämt sig för att gå ut och vara med i det radikala kollektiv som på 1 maj formas över hela världen! Den bilden på näthinnan ger en verklig sanning till slagordet “vi är många, vi är starka”! I den kollektiva rörelsen, i alla de miljontals individuella handlingarna att gå med idag, finns hoppet.

Rörelsen behöver växa nu, för att vara stark nog att stå emot och för att ha muskler tillräckligt för att driva på för de andra sätt att organisera verkligheten på som vi tror och hoppas på. Och den rörelsens tillväxt består bland annat av de tusentals steg som vi här tillsammans på just det här torget kan ta. Du som inte är medlem i ett parti eller en organisation, skriv upp dig på en lista idag! Du som är medlem men ännu inte gått på ett möte, gå dit nästa vecka och se hur det känns. Du som går på möten ibland, kanske är det din tur att själv ordna ett möte? Kanske är det dags att gå från aktiv medlem till organisatör? Kanske från organisatör till ledare? Det är alla dessa små och stora steg som vi tillsammans måste ta för att leda oss framåt. Jag kan lova att rörelsen betalar tillbaka i form av prislös gemenskap, meningsfullhet och kärlek att trösta sig och rädda sig med på de dagar då horisontens mörka moln är allt man kan se.

Vi går under parollen “Det är vår tur nu”, för att det är det, för att det måste vara det, för att alternativet som det är och ännu mer som det riskerar att bli, är farligt, ovärdigt och inhumant. Men det är vi tillsammans som måste se till att det blir vår tur nu. Så låt idag bli dagen då vi tar nästa politiska steg, så kommer vi tillsammans röra oss mot en ljusare horisont. Nu är det dags att gå!

Mirjam Katzin, ordförande för Vänsterpartiet Malmö

Socialister – är ni här?

Feminister – är ni här?

Antifascister – är ni här?

Vilken fantastisk känsla det är att få vara här med vänner, kamrater och familj på årets absolut bästa dag. Den dagen som inte bara bär hoppet om en ny rättvis värld utan också de människor som förändrar, kämpar och skapar en ny värld. 1 maj är arbetarnas dag – en dag att fira segrar och förstärka kraven på jämlikhet, solidaritet och rättvisa.

Titta dig omkring! Titta på varandra! Vad är det ni ser? Det jag ser är medmänniskor som står upp för det öppna Malmö. Det jag ser är hela världen i Malmö och människor som har gått från att hoppas att världens problem ska lösa sig till att tillsammans lösa världens problem. Det jag ser är kärlekens och solidaritetens huvudstad. Tack alla malmöbor för att ni hoppas och tror. Tack för att ni älskar och kämpar. Det är vi som är framtiden. Det är vi som kommer förändra Malmö och Sverige.

Kamrater!

Har ni tänkt på det nyspråk som råder idag? Det språk som går ut på att få oss alla att sitta stilla i båten när det handlar om ekonomi och makt men känna oss oroade och skrämda när det handlar om flyktingar, arbetslösa och de som lever längst ner på stegen. Samtidigt som börsen och bankernas vinster slår nya rekord får vi höra att vi måste strama åt. Samtidigt som Sverige är rikare än någonsin har vi inte råd att höja lönerna för de underbetalda som bär upp välfärden. Samtidigt som VD-lönerna skjuter i höjden får allt fler nöja sig med springvikariat och otrygga jobb i bemanningsbranschen.

Varje gång du hör en riskkapitalist som pratar om kvalité bör du bli misstänksam – det betyder nämligen låt oss behålla våra miljardvinster från skola, vård och omsorg. Varje gång du hör en moderat prata om att gå från bidrag till jobb betyder det att vi måste sänka a-kassan, sjukförsäkringen och försämra socialbidragen. Varje gång du hör Annie Lööf prata om enkla instegsjobb för att komma in på arbetsmarknaden – betyder det löner under 10 000 kronor och på sikt också sänkta löner för alla andra arbetare.

Låt oss göra slut på nyspråkets dimridåer. Det heter:

Problem, inte utmaning

Klassamhälle, inte utanförskap

Kapitalist, inte entreprenör

Rasister, inte Sverigevänner Låt oss också själva tala klarspråk. Vi socialister gör allt som står i vår makt för öka demokratin i ekonomin. Vi slåss för att den som har makt och privilegier ska bli av med dem. Arbetarnas makt ska öka på ägarnas bekostnad, kvinnors makt ska öka på mäns bekostnad. Klyftorna ska utjämnas och det innebär att de allra rikaste kommer bli av med sina groteska förmögenheter och att de med minst inkomster kommer få mer pengar i sin plånbok, mer makt och frihet i sina händer att styra sina egna liv.

Vänner!

När ojämlikheten ökar så kan vi inte sitta still i båten och hålla tummarna. Inkomstskillnaderna exploderar och vårt land har idag fler miljardärer och miljonärer än någonsin förut. Samtidigt har vi många fler fattiga än på decennier. Det är resultatet av en riggad ekonomi som gynnar de rika på alla andras bekostnad.

Och låt dig inte luras: när jag pratar om att Sverige har fler fattiga än på länge så pratar jag om min lågavlönade morsa. Jag pratar om alla unga med otrygga villkor och alla som sliter i underbetalda branscher: taxichaffisar, hotell- & restauranganställda, städerskor, butiksanställda och undersköterskor. Jag pratar om alla arbetslösa, sjukskrivna och papperslösa. Jag pratar om min farsa – och alla andra som är – fattigpensionärer, många med förslitningsskador. Jag pratar helt enkelt om en stor del av arbetarklassen.

Den ökande otryggheten drabbar alla oavsett klass. I en underbemannad vård där vårdplatserna minskar och stressen ökar sker fler misstag. I ett arbetsliv där tempot hela tiden höjs och mer förväntas av dig som har ett arbete ökar utbrändheten. Utvecklingen är inte en naturlag utan resultat av politiska beslut som fattats – det handlar om en borgerlig klasskamp nedåt. Det är nu mer än någonsin som det behövs vänsterpolitik som utmanar makten och bedriver klasskamp uppåt.

Finansministern Magdalena Andersson missar aldrig en chans att berätta att ekonomin går som tåget i Sverige och om våra stora överskott och låga statsskuld. Men vad spelar det för roll om vi inte använder det till rejäla förbättringar för alla som bor i Sverige? Om vi inte ser till att jämlikheten ökar och inkomstskillnaderna minskar? För sanningen är att det bara är en liten elit som får ta del av framgångarna. Klyftorna ökar eftersom vi har en alldeles för slapp och feg regering. Det krävs ett systemskifte. Det krävs vänsterpolitik som prioriterar en ekonomi för alla, inte bara några få.

Vi måste se till att skatten för de rika ökar och vi måste se till att bidragsfesten för de rika upphör. Sammanlagt förlorarar staten årligen flera hundra miljarder på grund av borgerliga skattesänkningar: jobbskatteavdrag, avskaffad förmögenhetsskatt, kraftig sänkning av bolagsskatten och avskaffandet av fastighetsskatten. Borgerliga lösningar på alla världens problem tycks vara sänkta skatter som finansieras av raserad a-kassa, förstörd sjukförsäkring och att sätta åt dem som är mest utsatta. Så visst finns det utrymme för kraftiga skattehöjningar för den rikaste tiondelen som tjänat allra mest på den borgerliga skattesänkarfesten – men det finns också utrymme för kraftiga skattesänkningar för alla andra inte minst för fattigpensionärer, sjuka och arbetslösa.

Därför är det så förvånande att socialdemokraterna köpt en borgerlig syn på skattepolitiken. Var finns regeringen i striden för att höja bolagsskatten så att företagen får bära sin del? Var finns regeringen i striden för att återinföra förmögenhetsskatten så att de superrika får bidra? Varför fortsätter socialdemokraterna med den borgerliga, orättvisa skattepolitiken?

Den senaste är att regeringen vill sänka bolagsskatten igen. För Vänsterpartiet är det upp-och-ner-vända världen. Jag undrar i mitt stilla sinne om Stefan Löfven som idag talar för Socialdemokraternas i Malmö i sitt tal lyfter det, kanske säger Stefan: “Idag kan jag stolt berätta att vi socialdemokrater vill ge bolagsdirektörerna en tredje skattesänkning – för det är de värda”! Inte vet jag – men jag vet en sak: det är orimlig politik och rena rama galenskapen att skänka 10 miljarder till välmående företag.

Istället för bolagskattesänkning måste vi skapa en ekonomi som fungerar för alla där makt och pengar omfördelas. Från de som lever på att äga aktier, till de som gör jobbet och arbetar ihop vinsterna. Låt mig komma med några förslag på skattepolitikens område

  1. Avskaffa omedelbart alla överklassbidrag: bort med RUT- & ROT-avdraget. Varför ska du som är förskollärare betala för höginkomsttagarens vilja att få sitt hus städat av någon annan och köket topprenoverat för femtielfte gången. Sätt dessutom ett tak på ränteavdragen som till största delen går till höginkomsttagare i Danderyd, Vellinge och Båstad ta istället pengarna till att bygga billiga hyresrätter i Malmö, Burlöv och Göteborg.
  1. Se över alla kapitalskatter så att inte Volvo, IKEA, Atlas Copco och andra mångmiljardföretag kan planera bort sina skatter och de facto betala mindre i skatt än Alis livs på hörnan eller Elsas Blomsterhandel.
  1. Återinför förmögenhetsskatten. Ska alla bidra måste det bli ett slut på skattefriheten för mångmiljonärer. Vi har inte råd med rika skattefifflande direktörer och borgare.
  1. Sätt stopp för skattetrixande företag som gömmer pengar i Luxemburg och Panama. Låt oss ta Nordea som har gett den nyliberala råkapitalismen ett ansikte. De hjälper kunder att smita ifrån att betala skatt, de hjälper kriminella nätverk med penningtvätt, de tar ut groteska vinster av sina kunder och de tycker det är självklart att staten ska stödja dem med skattemedel. Inga policydokument i världen hjälper mot de trixande bankdirektörerna i Nordea. Det enda som hjälper är hårdare straff, bättre kontroller och högre böter. Kanske skulle en och annan bankdirektör må bra av en fotboja som omväxling?

Medmänniskor!

Låt mig vända mig till alla er som kommit idag och som flytt för era liv från helvetet i krigets Syrien, från det ockuperade Palestina eller som ensamkommande från Afghanistan. Låt mig tacka er för att ni tagit er hela den långa vägen till Sverige och tala om för er att ni är välkomna! Vi vill ha er här – ni behövs i vårt land. Precis som mina föräldrar som kom hit för att arbeta, göra nytta och tillsammans med andra arbetare bygga upp landet är jag övertygad om att ni gör Sverige starkare.

Till alla dem som tror att all jävelskap sammanfaller med att människor flytt för sina liv och lyckats ta sig till Sverige vill jag citera P O Tidholm:

Det var inte kurderna som flyttade industrierna till låglöneländer, det var inte palestinierna som stängde post- och bankkontoren och flyttade statliga jobb till städerna, det var inte somalierna som byggde volymhandelsområden som tömde stadskärnorna, sålde ut apoteken och privatiserade sönder landets järnvägsunderhåll. Det var inte syrierna som genomförde försämringarna i sjukförsäkringssystemet. Och det var faktiskt inte ensamkommande barn från Afghanistan som lade ner byskolorna och sänkte A-kassan.”

Alla vi vet vilka det var: det var eliten och deras nyliberala högerpolitik som i snart 30 år plundrat och utarmat Sverige. Så låt oss istället gemensamt rikta ilskan mot den politiska och ekonomiska eliten som tjänat på denna politik istället för att skuldbelägga den som flyr och inte har något annat val än att fly.

Det är samma nyliberala politik och samma logik som lägger grunden för den växande rasismen och fascismen som sveper fram över världen. Som leder till ökad antisemitism och islamofobi. Som leder till ökat kvinnohat och att flyktingförläggningar bränns ner. När kapitalismen krisar då växer fascismen, när rasisterna i Sverigedemokraterna normaliseras då ökar det högerextrema våldet. När etablerade partier i Sverige tar över rasisternas politik och retorik förändras inte det faktum att politiken är rasistisk. En spade är en spade – rasism är rasism oavsett avsändare. För oss som är vänster är valet självklart: Inte en millimeter till fascisterna, inte en millimeter åt rasistisk politik..

Jag skäms över den svenska regeringens asylpolitik. Men tack och lov bor vi i en stad fylld av människor som förstår vad solidaritet och medmänsklighet betyder. Det var alla vi som räddade Malmö undan en verklig kris när staden fylldes av flyktingar 2015 och det är alla vi som fortfarande arbetar med att stötta och hjälpa nyanlända med språkcaféer, praktisk hjälp, juridiska kontakter och allt annat som behövs. Det ska vi vara stolta över – det visar vilken styrka som finns när vi organiserar oss.

Allt hänger ihop: krig skapar flyktingar, svält skapar flyktingar, diktaturer skapar flyktingar. Om Sverige vill bidra till färre flyktingar i världen borde Sverige

  • sluta exportera vapen till diktaturer
  • stå upp för en världsordning som är rättvis
  • sätta press på diktaturer som exempelvis Turkiet som fängslat vänsteroppositionen HDP och attackerar kurdiska peshmergas i YPG som kämpar mot terrorsekten IS i Syrien.

Sverige skickar idag tillbaka ensamkommande på löpande band till Afghanistan. Det måste få ett slut. Vi kan inte utvisa ensamkommande barn till ett land som inte ens UD anser att det är säkert att åka till, där terrorismen har ett starkt fotfäste och skördar liv varje dag och som många av barnen aldrig ens satt sin fot i. Morgan Johansson om du hör mig – ta ditt ansvar och ge omedelbart alla ensamkommande barn i Sverige amnesti och rätt att stanna.

Kamrater!

Så mycket en organiserad arbetarklass åstadkommit tillsammans. Den allmänna rösträtten. Rätten till sjukvård och semester. Rätten till sjukförsäkring, till arbetslöshetsersättning, till pension. Förbudet mot aga och rätten för homosexuella att gifta sig bara för att nämna några exempel. Och ofta är det vänstern som varit drivande.

Ofta avfärdas vi som orealistiska och högern har bromsat, bekämpat och varit emot. Men vi har inte gett upp och vi har alltid segrat förr eller senare. Så kommer det också bli med Sveriges nästa frihetsreform: sex timmars arbetsdag. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön ger oss möjligheter att få livet att gå ihop, gör oss friskare och ger fler möjligheten att jobba. Medans åtta timmars arbetsdag är en 100 år gammal idé är sex timmars arbetsdag framtiden.

Så kommer det också bli med klimatomställningen. Klimaträttvisa betyder att de som förorenar, förstör och förbrukar jordens resurser tvingas avstå den rätten till förmån för alla andras rätt att överleva och utvecklas. Låt oss börja med att AP-fonderna slutar placera våra pengar i klimatförstörande verksamhet. Fossilfritt och divestering – det är framtiden.

Och kamrater! Så kommer det också att bli med vinstjakten i välfärden. För trots att

näringslivet är på marsch för att förhindra förslagen så är jag övertygad om att vi förr eller senare kommer få igenom att våra skattepengar ska gå till det de är avsedda för: människors behov, undersköterskor och lärares löner, personal till våra barn och äldre. Inte till champagne, kaviar och feta bankkonton åt Attendo, Vardaga och engelska skolans ägare.

Men i den striden måste vi alla hjälpas åt  – varenda en av er har en röst som gör skillnad.  Låt Stefan Löfven få veta att han måste hålla sin överenskommelse med Vänsterpartiet om att lägga fram ett förslag som stoppar vinstjakten i alla välfärdens delar. Skriv insändare, prata med arbetskamrater, mejla socialdemokratiska och miljöpartistiska riksdagsledamöter och anlägg moteld till högerns lobbykampanj. Tillsammans kan vi se till att riskkapitalisterna kastas ut ur välfärden en gång för alla.

Malmöbor! Malmö är vår stad. Vår stad att ta hand om och låta våra barn växa upp i. Vår stad att kämpa för och välkomna alla till. I vår fantastiska stad finns det problem med segregation, trångboddhet och bostadsbrist. Fattigdom, arbetslöshet och arbetsgivare som både diskriminerar och utnyttjar sina anställda. Kriminella som skapar otrygghet, mördar och hotar. Det är inga problem som inte går att lösa – men det är misslyckanden för staden som måste lösas för att Malmö ska fortsätta vara en plats för alla.

Ökad ojämlikhet och desperation ger kriminella krafter fotfäste. Lösningen är vänsterpolitik som utrotar orsakerna till fattigdom, utslagning och trångboddhet. Men vi måste också här och nu göra det omöjligt för kriminella krafter att verka genom att prioritera polisens resurser rätt:

  1. satsa på att gripa de skyldiga mördarna istället för att jaga nyanlända och ensamkommande
  2. satsa på att få bort vapnen från gatan istället för meningslösa gränskontroller
  3. skärp vapenlagarna och inför vapenamnesti
  4. upprätta ett nära samarbete mellan polis, sociala myndigheter, skatteverket och försäkringskassan för att knäcka den grovt organiserade brottsligheten.

Dessutom borde sossarna och Miljöpartiet omedelbart sätta stopp för de kraftiga nedskärningar som de genomför i Malmö och istället höja skatten så vi kan göra kraftfulla satsningar på att anställa fler i välfärden, på att ge arbetslösa unga killar och tjejer en chans att utbilda sig och göra nytta för samhället, på att kraftigt öka byggandet av billiga hyresrätter istället för att sälja ut allmännyttan till riskkapitalister som man gjort i Rosengård. Kamrater!

Vänstern är alternativet. Det finns ett val mellan att skapa ett mänskligt samhälle, eller se på när det blir omänskligt. Vi väljer, varje dag, att arbeta för mänskligheten.

Men ingenting sker av sig själv – förändringen uppstår i den politiska kampen som vi alla kan vara en del av. Den förändringen vi vill åstadkomma händer inte i riksdagen eller kommunfullmäktige utan press och rörelse underifrån. Högern har pengarna och de köpta lobbyisterna, vårt svar är organisering och massrörelser underifrån. Gör det du kan – gå på ett möte, delta i en aktion, bidra med tid, kunskap eller pengar till rörelser som gör viktiga insatser. Bli medlem i Vänsterpartiet redan idag. Vi kan kalla oss olika saker – socialister, feminister, kommunister, miljökämpar och antirasister. Vi kan vara här av olika anledningar och vi har olika förutsättningar i livet. Men vår uppgift är klar och tydlig: att skapa ett demokratiskt och socialistiskt samhälle med plats för alla. Vi gör det för att vi tror på framtiden, vi gör det för våra barn och för våra föräldrar. Vi gör det för att vi vet att klassamhället måste krossas om vi alla ska kunna bli fria människor. Vi gör det för att vi vet att det bara finns en framtid: vår gemensamma framtid! En socialistisk framtid.

Denna text har också publicerats i Vänstern i Malmö nr 3/2017

Under de senaste årtiondena har vi sett välfärden försämras på många håll. Vi har sett vårdköerna växa. Fritidsgårdar och mötesplatser har stängts. Lärarna i skolan får stressa allt mer och förskolepersonalen ta hand om allt fler barn per grupp. Äldreboende har blivit en lyx och hemtjänsten måste jaga minuter istället för att ge god vård. Vårdcentraler har sålts ut för en spottstyver och privata intressen tjänar storkovan på att äga välfärdsföretag där vinst går före människor.

Vi har alla sett det och vissa av oss har fått lida hårdare. Den som är sjuk och får kämpa för att få den vård som behövs. Hon som behöver springa fortare på välfärdsjobbet istället för att få ägna sin energi åt medmänniskorna hon möter. Föräldrar som inte känner sig trygga när förskolan återigen har för lite personal på plats. Barn med extra behov som väljs bort av privatskolan som inte ser lönsamhet. Men hela samhället förlorar på en sämre välfärd. Det blir otryggare, större utsatthet och i slutändan också mer våld och kriminalitet i ett samhälle som inte hänger ihop.

Det behöver inte se ut såhär. Välfärdens försämringar är resultatet av politiska beslut som har gynnat några få på bekostnad av samhället som helhet. Skattesänkningar för de rikaste har prioriterats över att ha en välfärd för alla. Det är dags att vända på den ekvationen! Det är dags att ta från de rika och ge till förskolan. Det är dags att höja bolagsskatten och satsa på förlossningsvården. Det är dags att flytta pengar från dem som redan har, till en generös och god äldreomsorg som ger trygghet för äldre och frihet för deras närstående att finnas där för att ge kärlek istället för att göra hemtjänstens jobb.

För att vända på skutan behöver vi gå samman och kräva den förändringen. Vi måste se att nedskärningar och skattesänkningar inte är en naturlag utan att en annan politik är möjlig, en annan välfärd är möjlig. Vi måste tro på att en faktisk politisk omställning går att göra, om vi är tillräckligt många som vill det. Och vi måste jobba för det. Vi måste organisera oss, i parti, fack eller andra organisationer, vi måste skriva insändare, demonstrera och tjata om det i lunchrummet, vi måste göra våra röster hörda och vi måste rösta för en annan politik. Vi måste visa att det är vår tur nu!

Mirjam Katzin, ordförande för Vänsterpartiet Malmö

Mirjam Katzin talar på 1 maj i Malmö. Läs mer här: 1 maj 2017 med Malmövänstern

Daniel Sestrajcic är riksdagsledamoten som tagit strid mot storbankernas dolda konton i skatteparadisen. Samtidigt menar han att Sverige behöver en politik för jämlikhet och en ekonomi för fungerar för alla – inte bara för de med högst inkomster.

Denna text har också publicerats i Vänstern i Malmö nr 3/2017. Foto: Hugo Nabo

Daniel Sestrajcic är riksdagsledamoten som tagit strid mot storbankernas dolda konton i skatteparadisen. Samtidigt menar han att Sverige behöver en politik för jämlikhet och en ekonomi för fungerar för alla – inte bara för de med högst inkomster.

 ”- Det vi bevittnar just nu är en storbank som ännu en gång har blivit påkommen med fingret i syltburken”. Så beskriver Daniel Sestrajcic det senaste avslöjandet där Nordea varit delaktig i en internationell penningtvättshärva. Miljardbelopp från kriminella kretsar i Ryssland har slussats från land till land för att till slut placerats i skatteparadis som Panama och Seychellerna.

– Det handlar om transaktioner som är av en så misstänkt karaktär att alla larmklockor borde ringa i bankerna”, säger Lars Krull, seniorrådgivare vid Aalborg Universitet, till Dagens Industri (20/3).

Efter att han kunnat verka i det dolda under långa tider har storbankernas fulspel avslöjats genom en kombination av internationell samordning och visselblåsare som avslöjat viktigt information. Mest känd är kanske Panamadokumenten där bland annat Nordea varit inblandade i att öppna brevlådeföretagför att gömma förmögenheter undan skatt åt sina kunder.

– Efter tre avslöjanden på kort tid är det svårt att tro på bankernas undanflykter. Jag menar att det som framkommit inte är några undantag eller fel utan att Nordea är del i ett ekosystem med svarta pengar där man under en lång tid har kunnat göra stora vinster på skatteflykten.

Vänsterpartiet gick under våren fram med ett förslag om att bankerna ska betala mer till den så kallade riskreserven, som behövs i händelse av att en bank riskerar att gå omkull. Nordea skulle få 2 miljarder i ökade utgifter. Nordeas VD Casper von Koskull hotade då med att banken skulle lämna Sverige. Vad han inte berättade var att Nordea de senaste året har delat ut 25 miljarder i vinst till aktieägarna – mer än 12 gånger den föreslagna höjningen av riskreserven.

– Vad storbankerna gör är inte alltid olagligt – de är experter på att hitta kryphål – men definitivt omoraliskt. Pengarna som nu försvinner till söderhavsöarna behövs i välfärden. Samma sak är det med storbolagen som genom aggressiv skatteplanering betalar mindre skatt än den blomsterhandeln på hörnet. Det är helt orimligt.

– Något av det jag är mest nöjd med i skatteutskottet är att Vänsterpartiet drivit igenom att Skatteverket ska få 100 miljoner kronor extra för att skärpa jakten på skattesmitare och att ett förslag är på väg fram för att försvåra rådgivning i skatteflyktssyfte.

Inte som alla andra

Det är ingen hemlighet att Daniel Sestrajcic skiljer sig från de flesta andra riksdagsledamöter. Han bär sällan kavaj och aldrig slips och när man lyssnar på honom verkar ha trivas som bättre i en förstamaj-demonstration än i stela mötesrum.

Varför är du annorlunda?

– Jag har aldrig slutat vara gräsrotsaktivist. Det är nog inte svårare än så. Enda skillnaden är att jag då och då sitter och förhandlar med finansminister Magdalena Andersson i skatteutskottet, säger Daniel och slår ut med händerna.

Daniel Sestrajcic menar att han ser det som sin uppgift att föra in perspektiv och röster i riksdagen som tidigare inte hörts. Marginaliserade människor, de som inte tillhör en politisk elit och de arbetarklassmänniskor som han har växt upp med.

– Jag talar deras språk och förstår de problem. Och det gör jag för att jag har samma erfarenheter och inte har glömt mina rötter.

För Daniel betyder det att vara aktivist att man inte bara pratar om att förändring utan att man också är med att sätta människor i rörelse för att göra det möjligt.

Ett exempel på det som fick mycket uppmärksamhet var då han blev åtalad och dömd för att ha deltagit i en fredlig protest som statslösa palestinier hade arrangerat. Palestinierna fick inte uppehållstillstånd, men kunde heller inte utvisas då de inte togs emot av några andra länder. Resultatet var att dessa människor tvingades leva år efter år i limbo utan att kunna starta ett liv.

– Grundproblemet är Israels ockupation av Palestina, ett förtryck som har fördömts i FN och som är totalt förkastligt. För mig är det viktigt att solidarisera sig med människor som kämpar för rättvisa. Så jag är stolt över att jag deltog i protesten för de statslösa palestinierna och jag menar att det faktiskt gjorde skillnad. Idag har flera, men inte alla, av de människorna som protesterade fått sitt uppehållstillstånd.

”En ekonomi för alla”

Daniel menar att regeringen har genomfört en del bra reformer, de flesta av dem på Vänsterpartiets initiativ. Men att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte utmanat högern på allvar, något som han tror att folk förväntade sig efter maktskiftet 2014.

– Vi behöver ett systemskifte och en regeringen som står upp för en annan politik. En regering som säger att vi ska förbjud vinster i hela välfärden och inte bara i skolan, som inte går fram med att sänka bolagsskatten och som tar klimatkampen på allvar. Jag tycker att regeringen är alltför feg idag. Vi behöver skapa en ekonomi som fungerar för alla och inte bara för de rika.

Daniel Sestrajcic menar att en trygg och pålitlig välfärd är grundbulten i detta, och där finns det många hål att täppa igen. Men också att vanligt folk får ta del av utvecklingen i samhället och att de med högst inkomster och storbolagen måste bidra mer. Som exempel tar han ränteavdragen och RUT-avdragen där största delen av pengarna går till människor som bor i Lidingö, Danderyd och Vellinge.

– Ett tryggt och jämlikt samhälle mår bättre. Det är det samhället som jag vill vara med och bygga.

Fakta

  • Daniel Sestrajcic
  • Ålder: 40 år
  • Bor: Sofielund i Malmö
  • Gör: Riksdagsledamot sedan 2014
  • Område: Ledamot i skatteutskottet och skattepolitisk talesperson för Vänsterpartiet

Vänsterpartiets 5 förslag mot skatteflykt

  1.    Parlamentariskt ledd granskningskommission där storbankerna och storbolagen tvingas lägga korten på bordet om skattefusket
  2.    Skärpta lagar och regler så att att ingen bank, revisionsbyrå eller skattekonsult kan ägna sig åt att hjälpa skatteflyktingar.
  3.    Inför anmälningsplikt för misstänkt skatteflykt och tvinga bankerna att betrakta alla juridiska personer i skatteparadis som högriskkunder, vilket tvingar dem att vidta kontrollåtgärder i ett tidigt skede mot penningtvätt samt anmälningsplikt för detta.
  4.    Tvinga bankerna och revisionsbyråer att offentliggöra listor på de länder man verkar i och med de företag man samarbetar med för att möjliggöra granskning.
  5.    Inför en bankdelningslag vilket innebär att skattebetalarnas pengar inte ska subventionera bankernas finansiella spekulation. 

 

Daniel Sestrajcic är huvudtalare på 1 maj i Malmö. Läs mer här: 1 maj 2017 med Malmövänstern

Hotell- och restaurangfacket varslar nu om strejk med anledning av att arbetsgivarna inte går med på den låglönesatsning som HRF och övriga LO-förbund krävt. Strejken bryter ut om två veckor om parterna inte enas. Det är en självklarhet för oss att stödja kravet på att även de lägst avlönade måste ha en lön det går att leva på. Det är en fråga om solidaritet med alla inom de kvinnodominerade låglöneyrkena. Vi vet att många inom dessa yrken dessutom tvingas till ofrivilligt deltidsarbete och därför i praktiken har ännu lägre löner.

Om regeringen menar allvar med sitt tal om jämställdhet borde man lagstifta om rätten till heltid och avskaffa arbetsgivarnas rätt att godtyckligt hyvla ner arbetstider för de anställda. Det är en fråga om vilket samhälle vi vill leva i. Man skall inte behöva stå med hatten i handen för arbetsgivaren.

2017-04-07, Vänsterpartiet Malmös fackliga utskott

Martina Skrak (V), oppositionskommunalråd, var en av huvudtalarna på internationella kvinnodagen 8 mars 2017 i Malmö. Obs! Det talade ordet gäller! 

Makt. Att vara feminist handlar om makt. Om makten över våra egna liv. Om makten över ditt liv.

En makt som vi förvägras. Makten över våra egna liv som vi förvägras varje gång våld mot kvinnor, våldtäkter eller sexuella trakasserier bemöts med motfrågor. Hur vi var klädda, om vi inte följde med honom hem frivilligt eller om vi druckit. På skolgården får Lisa veta att hon blir slagen av Kalle för att han är kär.

Makten över våra egna kroppar som vi förvägras när Anna Kinberg Batra tar Sverigedemokraterna i hand trots att de vill inskränka aborträtten, samtidigt som amerikansk antiabortrörelse pungar in miljonbelopp för att stödja den barnmorska som vägrar utföra sitt jobb här i Sverige. Samtidigt som Trump  i USA ”grabs a pussy” och drar in internationellt stöd för organisationer som stöttar abort. När det i Ryssland numera är tillåtet att slå sin fru och när Polen och Spanien har lagt fram lagförslag för att stoppa abort rätten.

Nej. Då ska vi kräva vår makt och använda vår styrka. Vår styrka – att vi är många tillsammans och vi demonstrerar; I Spanien skriker vi  nuncamas – aldrig igen, vi demonstrerar i Polen och stoppar lagförslaget och vi går i rosa protestmarscher i Washington. Och vi kräver vår makt här i Malmö; och vi ryter åt de kvinnofientliga rasisterna: Backa. Backa tillbaka till den avgrundsmörka håla ni kommer ifrån.

Det handlar om makt när Sveriges krigföring i Afghanistan utvärderas som positiv –  för Sverige har visat sig som trovärdiga partners på USA:s  krigförande sida. För vi har fått visa upp svenska stridsplan, vi har varit med och fällt bomber. Sverige är det land i världen som exporterar mest vapen per capita. Och vem tror ni dessa bomber drabbar! Vem får lida när infrastruktur och skolor jämnas med marken, vem får lida när matförsörjningen stryps. Vem får lida när våldtäkt är en krigsstrategi.

Svenska medborgare avråds från att åka till Afghanistan, säkerheten kan inte garanteras. Men vi avvisar ungdomar dit, vi skriver upp deras ålder och förvisar dem till krig. Hur fan kan de påstå att vi har råd att fälla bomber men inte råd att ta emot barn som flyr från krig.

Vänsterpartiet kräver amnesti för de ensamkommande barnen. Vi sa nej till trupp i Afghanistan och vi säger sälj inga vapen till krig och diktaturer. För det handlar om feministisk solidaritet – om rätten till makten över våra liv.

Och det handlar om makten över våra liv när sjukvården sviken. När förlossningsskador ignoreras, när mamma inte får hjälp att gå ut och gå. Det handlar om makten över våra liv när du som jobbar i välfärden tvingas stressa, täcka upp för sjuka kollegor, slits ut och inte får möjligheterna att göra ett så gott jobb som du kan. Du som är så viktig. Som jobbar med människor, som ser till att vi kan leva tillsammans. Det är du som fattas kollegor.

Bara för att uppnå samma personaltäthet som på 90-talet behövs det anställas 3000 till i Malmös välfärd. Det är du som jobbar i välfärden som får för lite betalt. 76 miljarder – så mycket är den strukturella lönediskrimineringen. Dvs så mycket mindre får vi som arbetar på kvinnodominerade arbetsplatser trots likvärdig utbildning och ansvar som mansdominerade. En svensk Vd tjänat lika mycket som 66 undersköterskor. Det är fortfarande kvinnor som gör mer av det obetalda arbetet, 7 veckor mer varje år. Vi kräver makt över tiden och krav om att dela lika. Vi kräver fritid. Vi vill ha sex timmars arbetsdag.

Och kom inte och säg att vi inte har råd. Samhället är rikt. Den borgerliga skattesänkarpolitiken håller även den nuvarande socialdemokratiska regeringen fast vid. 140 miljarder sänkte borgarna skatten med, sänkte skatten för de rikaste. Runt 500 miljarder kronor beräknas ha försvunnit ut från Sverige till konton i skatteparadis. Och dessutom låter vi våra skattepengar gå till vinst i privata fickor istället för till vård, skola och omsorg.  Det är ett slöseri med mänskoliv. Så kom inte och säg att vi inte har råd. Det handlar om feministisk solidaritet att låta pengarna gå till våra gemensamma liv till makten över våra liv och inte till gubb-riskkapitalisternas fickor.

Vi kräver makten över våra egna liv och vi kräver pengarna – Och vi är värda varje krona. Och det ska vi skrika över Malmö, Aleppo, Kabul och Warszawa.

För om det är något vi vet mina fantastiska feminister och medkämpar – så är det att kamp det lönar sig.