Att bomba ett av världens fattigaste länder är ingen feministisk strategi. Nalin Pekgul och Carina Hägg (s) menar att vi ska ha stridande trupp i Afghanistan för de afghanska kvinnornas skull. Att använda kvinnorna som argument för krig är ingen ny retorik, vi känner igen den från gamla tiders kolonialherrar som menade att ”vi måste rädda den bruna kvinnan från den bruna mannen”. Att framställa de Afghanska kvinnorna som offer, några som behöver räddas av oss de västerländska (överlägsna?) och att militär stridande trupp skulle vara lösningen blir än mer fel när man lyssnar till de afghanska kvinnornas egna tankar och erfarenheter.

Redan när Sverige beslutade att skicka soldater till Afghanistan handlade en del av diskussionen om att ”hjälpa de afghanska kvinnorna” och bilder av kvinnor i burka var frekvent förekommande i media och visades upp som ett bevis för att det var berättigat att skicka trupp till Afghanistan. Det talades mycket om och för de afghanska kvinnorna, men nästan aldrig med. De få röster från Afghanistans kvinnor som trots allt nådde väst handlade aldrig om burkan utan om förstörd infrastruktur, svält och misär som kom i krigets fotspår.

Den Afghanska kvinnoorganisationen RAWA påpekade redan 2002 att 50 000 civila dött av svält och misär i flykt undan bombningarna. Redan för åtta år sedan protesterade de afghanska kvinnorna mot krig och ockupation och mot kvinnoförtryck – en kamp som de fortfarande aktivt för. De protesterar mot de övergrepp som den amerikanska ockupationsstyrkan gör mot befolkningen i Afghanistan. Sverige är en del av denna ockupationsstyrka. Sverige är med i ISAF, ISAF leds sedan 2003 av Nato. Nato samarbetar med den amerikanska folkrättsvidriga angreppsstyrkan OEF. Sverige är med och bombar civilbefolkningen i Afghanistan.Väst har historiskt, och än idag, ofta använt en retorik som går ut på att vi ska ”rädda den bruna kvinnan från den bruna mannen” och som ignorerar det faktum att dessa kvinnor inte är passiva offer utan att de också bedriver politisk kamp och arbetar för sina rättigheter.

Situationen för kvinnorna i Afghanistan har inte blivit bättre av krig och ockupation. Det här har också konstaterats av svenska UD, I Country strategy for Afghanistan 2002-2004 konstateras att talibanernas fall inte påverkat kvinnornas situation i någon större omfattning. De skriver att situationen för kvinnor på den afghanska landsbygden inte har förbättrats av att talibanerna lämnat makten.Att detta konstaterades i en strategiplan som antogs i början av januari 2002 hindrar dock inte att kvinnorna även fortsättningsvis används som retoriska argument för krig. På Folk och försvars rikskonferens i Sälen senare samma år sa Anna Lindh (s), dåvarande utrikesminister, (man får väl förutsätta att hon läst UD:s strategiplan)

… de senaste månaderna har mycket hänt och vi nås nu av helt andra bilder. Vi ser kvinnor som kastar burqan /…/ vi ser ynglingar som för första gången får avgöra själva om de ska raka sig eller ej /…/ nu finns äntligen, efter årtionden av krig och förtryck, hopp om demokrati och varaktig fred.

Sverige befinner sig inte i Afghanistan för de afghanska kvinnornas skull. Vi kanske befinner oss där för att vi har övergett svensk neutralitet och helt ställer upp på en amerikansk utrikespolitik, vi kanske befinner oss i Afghanistan för att det är bra för svensk vapenexport, som för tillfället går på högvarv. Vi kanske befinner oss där för att det finns någon som tycker att man bör detta när FN är inblandade, även om trupperna i detta fall styrs av USA. Men vi befinner oss verkligen inte där för kvinnornas skull.

Pekgul och Hägg lyfter också, liksom Anna Lind, fram burkan och de afghanska kvinnornas utseende som mått på hur ”fria” de är. Ju mer ”västerländska” de afghanska kvinnorna ser ut desto mindre förtryckta anser vi i väst dem vara.

När man går igenom den svenska debatten om kvinnorna i Afghanistan ser man ständigt hur svenska politiker och journalister lyfter upp burkan och ”kastandet” av den som beviset på kvinnornas frigörelse. Det är inte någon av de afghanska kvinnorna som intervjuas som själva lyfter fram burkan – eller friheten från den – som ett centralt eller viktigt krav. Sima Samar som utsågs till kvinnominister i Afghanistan i december 2001 menar att slängandet av burkan riskerar att bli en tom gest. (Noteras kan att det är väldigt få inhemska afghanska kvinnor som efter ockupationen sitter på positioner i Afghanistan, istället är det kvinnor som kommit från andra länder, utlandsafghaner, som tagit plats i parlamentet).

Jag tror att den svenska fixeringen vid burkan kan tolkas på olika sätt, dels som ett sätt att visa på förtryck och på det ”lyckade” med invasionen, dels som ett sätt att bekräfta den egna svenska identiteten och jämställdheten. Framställningen och studierna av kvinnorna i tredje världen har ofta haft funktionen att definiera västerländska kvinnornas egna identiteter. När kvinnorna i Afghanistan framställs som fria påpekas likheterna med oss, att de följer mallen för västerländsk kvinnlighet; tajta byxor, nagellack, högklackat, smink etc. Förtrycket däremot symboliseras med olikheter, där i synnerhet burkan blir central i utpekandet av det annorlunda, de ”andra”. När de afghanska kvinnorna framställs som förtryckta framställs de väldigt olika oss i Sverige. När de framställs som fria poängteras likheterna. Debatten om kvinnorna i Afghanistan handlar inte om kvinnorna i Afghanistan, utan om oss, om vår självbild och om vår havererade utrikespolitik.

Emellanåt blossar debatten om kvinnorna i Afghanistan upp i Sverige och det argumenteras för hur vi ska ”hjälpa dem”. Sverige framhåller ofta sig själv som jämställdhetsexperten, vi är de som ska lära ”de andra” hur det ska vara. ”De andra”, de med burkan, de förtryckta och utan egen handlingskraft, de vi ska nå med kvinnliga soldater samt genom jämställdhetsrådgivare och bomber, för dem förstör vi infrastrukturen, för dem skjuter soldater civila, för dem bombar vi ett av världens fattigaste länder.

Ändå verkar en del fortfarande tro att vi är där för kvinnornas skull.

Sverige deltar i krig. Vi har skickat trupper till Afghanistan, trupper som styrs av Nato. Vi deltar i USA: s krig mot terrorismen, med kvinnofrigörelse som förtecken. Situationen för kvinnorna i Afghanistan har inte förändrats. Har vi köpt en förändrad utrikespolitik som göms bakom retorik om terrorismbekämpning och feminism? Om inte, borde kraven på truppernas hemtagande från Afghanistan resas från betydligt fler än vad som är fallet idag.

Martina Nilsson (v)

Vi är otroligt glada och hedrade för att vänsterpartiet Malmös årsmöte valde oss till de översta platserna på kommunlistan inför valet 2010.

En hektisk valrörelse står för dörren och det behövs att vi alla samlar våra krafter och går ut och argumenterar för en ny politik. Vänsterpartiet är partiet som står för en radikal förändring av samhället. Vi är emot borgarnas neddragningar av vår gemensamma välfärd men vi är inte smittade av någon folkhemsnostalgi som bara säger att det var bättre för.

Nej vi vill se en radikal förändring. Ett samhälle där frihet finns för alla människor, inte bara för dem med en fet plånbok. Där alla har tillgång till arbete, bostad och en bra välfärd. Vi vill utplåna klass- och könsskillnaderna i samhället och utmana det normativa tänkande som begränsar människors liv idag. Vi vill omfördela makt och resurser.

Vi är taggade för att gå ut och diskutera och propagera. Vi vill höra vad du tycker? Vår målsättning är att vara tillgängliga i de kanaler som finns. Vi har en facebook sida som du mer en gärna får bli fan av och hålla diskussionen levande. Sök efter Hanna Thomé och Martina Nilsson.

Så kom igen nu alla feminister, socialister, hbt-aktivister och antirasister! Hör av er, agera, gör valrörelsen till ett rött segertåg!

Hanna och Martina

I dagens sydsvenskan är det en artikel om nätverket Män för jämställdhet och tidningen efterfrågar hur man engagerar sig för jämställdhet.

Jag engagerar mig genom Vänsterpartiet. Genom vänsterpartiet fick jag möjlighet att tillsammans med andra diskutera problemet, lära mig mer och försöka hitta lösningar för förändring. Frustrationen över orättvisorna, över könsmaktsordningen har förbytts till kamp för ett bättre samhälle. Det finns mycket att göra och det är långt kvar.

Vänsterpartiet är ett feministiskt parti, vi kämpar för kvinnors rättigheter. För lika lön. För individualiserad föräldraförsäkring. För rätt till heltids jobb. För lika fördelning av hemarbetet. För stöd till våldsutsatta kvinnor. För stöd till offentligsektor där kvinnor huvudsakligen jobbar med mera. I Vänsterpartiet är vi för en massa saker som leder till ett mer jämställt samhälle.

I Malmö jobbar vi också aktivt med de feministiska frågorna. Vi har sett till att personalen i skola och förskola får fortbildning i genuspedagogik, vi har tagit fram en handlingsplan för jämställda löner, vi jobbar med jämställdhetsdeklarationen som lyfter fram hur vi ska jobba med feminism inom alla kommunens verksamheter som äldreomsorg, socialtjänst, stadsbyggnad mm. Vi har tagit fram en plan mot diskriminering där jämställdhetsperspektivet ingår. Vi planerar seminarier och demonstration kring internationella kvinnodagen. Vi jobbar på och det är mycket arbete kvar, men är vi många som engagerar oss så kan vi förändra.

Martina Nilsson (v)

Såg partiledardebatten igår.

Go Ohly! säger jag. Han var den enda som faktiskt svarade på några frågor.

Borgarnas tal om hur mycket skattesänkningar en undersköterska får känns obehagligt. Ett sätt att dölja det som egentligen hänt.

Varför säger ingen hur utfallet egentligen har blivit: Enligt riksdagens utredningstjänst har de 10 procent rikaste tjänat 5000 kr/mån medan de 30 procent fattigaste fått nöja sig med 100 kr/mån. En historisk ökning av klyftorna i samhället.

Än mer frustrerad blir jag av att höra Göran Hägglund. Vårdnadsbidrag för att föräldrarna själv vet vad som är bäst för deras barn. Att tro att allt kan lösas inom den heliga familjen. Att totalt räkna bort de förtryck vi faktisk lever under. Att kvinnors underordning och sämre ställning på arbetsmarknaden är något de sjävla valt i samförstånd med sin käre make.

Hanna Thomé

Svagt sydsvenskan

RFSL-rådgivningen bedriver kampanjen kärleken har många ansikten, http://www.rfslskane.se/. En del av kampanjen är tidningsannonser. Sydsvenskan accepterade vissa, men ville inte publicera en bild av tre kvinnor.

Klichéartat och sexistiskt var motiveringen. Ärligt talat när har tidningarna refuserat reklamkampanjer som är klichéartade?

Och sexistiskt? Jag om man tolkar bilden som att de tre kvinnorna är till för att behaga betraktaren. Och det tror ju ofta heterosexuella män att det mesta är, till för dem alltså.

Jag tycker inte att denna bild är till för dem, utanför att den är till för att synligagöra lesbiska och kvinnor som har sex med kvinnor.

För så är det, tro det eller ej, kvinnor har sex med varandra och ibland tom med mer än en. Det är inte bara tvåsamhet, kramar och té som gäller 😉

Hanna Thomé

Idag har s-v-mp- majoriteten i Malmö presenterat flera satsningar på barn och unga. Den röda tråden i de 137 miljonerna handlar om att utjämna barn och ungas villkor, att minska klyftorna mellan de som har goda förutsättningar och de som har sämre.

– Därför går vi tex in med extra stöd för att socialtjänsten ska kunna samverka med skolan för att stödja barn som växer upp i familjer med social problematik.– Vi vet också att många barn i Malmö (ca 30%) växer upp under ekonomiskt knappa omständigheter, bland annat till följd av föräldrars arbetslöshet. Det gör att det kan vara svårt för hushållet att lägga pengar på fritidsaktiviteter. Eftersom många barn tillbringar hela sommarlovet i stan vill vi satsa på olika former av sommaraktiviteter, tex med sommaröppna fritidsgårdar och stöd till föreningars ungdomsaktiviteter.– Ungdomsarbetslösheten ökar, och det är inte slumpen som avgör vilka ungdomar som har extra svårt att få sommarjobb! För att också ge de unga som saknar kontakter på arbetsmarknaden en chans satsar vi på fler platser i ”Ung i sommar”dessutom med bättre betalt, en rejäl ökning av antalet praktikplatser och fler ungdomsjobb i servicepatrull för att hjälpa till att skapa gröna skolgårdar.

Anneli Philipson (V)Kommunalråd jämställdhet och demokrati

Läs mer om satsningen i Sydsvenskan och Skånskan

I dagens Aftonbladet angriper Helena Rivière (M) ledamot i socialförsäkringsutskottetGunnar Axén (M) ordförande i socialförsäkringsutskottet en enskild person (Alexandra) som i och med den borgerliga regeringens politik nu blir utförsäkrad.

Två ledande moderater angriper en enskild individ och anklagar henner för att egentligen inte vara “sjuk” utan problemet är att hon inte vill försörja sig själv och sina barn. Artiklen dryper av moderat människoförakt, de kan inte förstå att folk vill ha en grundtrygghet. Jag har full förståelse för att en sjuk trebarnsmamma, eller vem som helst egentligen, vill ha en grundtrygghet.

Det räcker nu – till hösten är det val. Då ska Moderaterna och deras folkförakt ryka från makten. Vi har tröttnat. Nu får det vara nog med expriminterande med människors liv, med människors trygghet. Under borgarnas mandatperiod har arbetslösheten ökat, a-kassan försämrats, socialbidragen ökar och nu utförsäkras tusentals från sjukförsäkringen.

I Dagarna presenterade S, V, Mp i DN hur vi vill sjukförsäkringen ska utformas om vi vinner valet i september. bla ska de satsa statliga resurser i en ny rehabiliteringsfond, direkt att avskaffa stupstocken i sjukförsäkringen efter 550 dagar, sjukförsäkringen på sikt ska omfatta fler än i dag och att taket höjs till tio basbelopp. De som utförsäkrats av regeringens regeländringar ska återförsäkras om de behöver det. Individuella prövningar ska göras successivt och avstämningspunkter med tydliggöranden om när individen har rätt att få aktiva insatser – inte tidsgränser som gör att man kastas ut i försäkringslöshet. Redan under 2011 avskaffa dagens stelbenta prövning efter 180 dagar mot en fiktiv arbetsmarknad.

Martina NilssonVänsterpartiet Malmö

Om inte dagligen så väldigt ofta, kommer det rapporter om hur pengarna som vi avsatt till skolundervisning går till oväsentligheter. Det kan vara hur privatskolor tar ut stora vinster, eller nu i Sydsvenskan att miljoner av de skattepengar vi beslutat ska gå till skolan går till reklam. Privatiseringen av skolor som leder till en konkurrens om eleverna har en mängd negativa effekter. Resursslöseriet är en av nackdelarna, segregeringen är en annan. Skolverket visar i sina rapporter att de privata skolorna ökar segregeringen av elever i våra skolor som leder till socialt mer lika skolor, vilket i sin tur leder till en ökad utslagning av de elever som behöver särskilt stöd. Vill vi ha bättre skolresultat måste vi stoppa alla de resurser som slösas bort genom de privata skolorna.

Anders Skans

Oppositinen i riksdagen S, V och Mp har i dagarna presenterat en säkerhets- och försvarsuppgörelse. Frågan om Afghanistan är dock inte avgjord än. Vänsterpartiet driver att de svenska trupperna ska tas hem. Läs mer om uppgörelsen i bla sydsvenskan, SvD

Afghanistan ockuperas av utländska soldater bland annat från Sverige, som ingår i den internationella säkerhetsstyrkan ISAF. ISAF leds sedan 2003 av Nato. Nato samarbetade med den amerikanska angreppsstyrkan OEF som 2001 anföll Afghanistan. Våra svenska soldater leds av Nato och samarbetar med en folkrättsvidrig ockupationsstyrka. Vi har sett och kommer även fortsätta se hur även svenska soldater får sätta livet till. Överbefälhavaren Sverker Göranson räknar med fler svenska dödsfall i Afghanistan. Vi värnar den svenska neutraliteten och tycker Sverige ska vara alliansfritt – därför säger vi nej till svensk trupp i Afghanistan.

Hur många civila offer som omkommit i Afghanistan är okänt efter som den amerikanska policyn “We don´t do body count” råder. RAWA, en afghansk kvinnoorganisation rapporterade dock att över 50 000 svultit och frusit ihjäl som en konsekvens av ödeläggelse av infrastrukturen som Natos bombningar inneburit, och deras rapport kom redan 2002. Enligt Amnesty International har omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna begåtts i Afghanistan under de gångna åren. Även de amerikanska trupperna har utfört brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi hjälper inte Afghanistans folk genom krig.

Afghanistan har i decennier härjats av krig. Gång på gång har detta mycket fattiga land utgjort slagfält för olika stormakters ekonomiska och säkerhetspolitiska ambitioner. Sverige exporterar idag mer vapen per invånare än något annat land och är idag världens åttonde största vapenexportör. Tex har Granatgeväret Carl-Gustaf använts av USA i Afghanistan. Den svenska regeringen satsar allt mer militära resurser samtidigt som Sveriges utvecklingssamarbete med Afghanistan inte tillförs några nya resurser. Afghanistans historia visar att det inte finns en militär lösning på landets problem. Utländsk militär närvaro fördjupar och förstärker landets konflikter. Fred kan bara byggas genom en inkluderande dialog och en bred försoningsprocess. Vi menar att stödet till Afghanistan ska vara civilt. Vi vill ha fred och trygghet för Afghanistans folk

Därför säger Vänsterpartiet nej till svensk trupp i Afghanistan, ta hem de svenska soldaterna.

Martina Nilsson

Vänsterpartiet Malmö

Friskolorna ökar orättvisorna

I Sydsvenskan är det idag en artikel om varför betygsskillnaderna ökar, de privata s.k. ”fri” skolorna räknas upp som en av förklaringarna.

Tyvärr ser vi hur den här skillnaden nog bara kommer öka för från och med årsskiftet har det kommit en ny lag från den borgerliga regeringen att de privata ska ha mer per elev än de kommunala skolorna. De privata ska ha kompensation för administration och moms – d.v.s. de får mer per unge än den kommunala skolan.

Mer av skattebetalarnas pengar ska gå till bolagens vinstutdelningar.

Sverige har bland de mest generösa reglerna i världen för fristående skolor. De har rätt till skattepengar, utan att ha samma ansvar och skyldigheter.

2007 delades 84 Mkr ut i vinst till ägare av de privata skolorna. Pengar som egentligen är skattepengar och som ska gå till elever och undervisning hamnade istället i bolagägarnas fickor.

I friskolorna är lärartätheten lägre, fler lärare är outbildade och friskolorna nekar att ta emot elever med tex handikapp. De privata väljer resursstarka elever och spär ytterligare på segregationen. De privata tar pengar från de offentliga och urholkar den kommunala skolan.

Det allt större antalet privata skolor är ett ökande problem för kommunen. De kommunala skolorna har i motsats till de privata skolorna skyldighet att ta ansvar för alla barn.

Vänsterpartiet vill utveckla skolans pedagogik så att det finns många alternativ där alla elever och barn kan få tillägna sig kunskap på det sätt som passar denne. Vägen dit är inte privatiseringar – tvärt om. Vänsterpartiet tycker inte att man ska göra vinst på barn och elever och tycker inte att skattepengar ska gå till bolagsvinster.

Martina Nilsson (v)