För att motverka hatbrott och rasism krävs det långsiktiga resurser och målsättningar.

Vi måste lyssna på civilsamhället och de grupper som utsätts för hatbrott, diskriminering och rasism. Rapporten i underlaget fastslår att:

  • Rekommendation 1. Malmö stad behöver säkerställa att det samlade arbetet mot rasism och homofobi integreras i ordinarie målstyrning och uppföljning på ett systematiskt sätt, både som del av helheten och som enskilda kunskapsområden.
  • Rekommendation 2. Malmö stad behöver utveckla kommunövergripande samordning, stöd och uppföljning av ett mer riktat arbete mot rasism och homofobi på ett systematiskt sätt.
  • Rekommendation 3. Malmö stad behöver ta fram kunskapsunderlag och analyser av olika slag som stöd för att utforma ändamålsenliga och effektiva insatser mot rasism och homofobi i linje med ett systematiskt förhållningssätt.

Vi i Vänsterpartiet tycker att det är mycket bra rekommendationer, men det styret nu faktiskt gör är ju helt på tvärs med dessa rekommendationer. Vi anser inte att staden kan klappa sig för bröstet genom att skapa några utställningar via Kulturförvaltningen.  (more…)

Under våren 2020 genomförde tankesmedjan Stiftelsen tryggare Sverige en kartläggning av kommunernas brottsförebyggande arbete, med särskilt fokus på just användandet av ordningsvakter för att medverka till att upprätthålla ordningen i det offentliga rummet. Sammanfattningsvis visar resultaten att det har skett en maktförskjutning där polisens våldsmonopol i allt större utsträckning överlåts åt privata vinstdrivande företag.

Vi i Vänsterpartiet är bestörta över en socialdemokrati som inte bara låter vinstdrivna företag fortsätta sno skattebetalarnas pengar i välfärden i stort, utan dessutom aktivt inför dem i Malmö. En privatisering av våldsmonopolet på våra gator. För vaddå? För att ert samarbetsparti – som skulle åka ur riksdagen om det vore val idag – säger det? Det kan ju i alla fall inte vara för att forskningen pekar på hur trygghetsskapande det är, för den visar med all önskvärd tydlighet på motsatsen.  (more…)

Vad innebär ordet solidaritet? Var vi mer solidariska förr? Dessa frågor ställde jag mig när jag fick en förfrågan om jag kunde skriva ner några tankar kring begreppet solidaritet.

Den första tanken som dök upp var internationell solidaritet. Då på 50-talet när miljontals människor startade demonstrationer, bojkotter och olika aktioner mot apartheid, människor som inte ens varit i närheten av Sydafrika. De många anti-apartheid organisationerna arbetade gränsöverskridande men främst med nationell mobilisering som en väg att ställa krav på sina respektive stater, få dem att genomföra sanktioner och bojkotter. Stora led slöt upp till stöd för det Vietnams frihetskamp, ja vår statsminister gick till och med i första ledet för protesterna mot USA:s krig. Grupper bildades till stöd för den kubanska revolutionen och befrielserörelserna i Södra Afrika och till motstånd mot diktaturerna i Latinamerika. Stora grupper flyktingar välkomnades här i landet. Denna form av solidaritet innebär ett osjälviskt handlande mot förtryck av andra människor, vars öde inte nödvändigtvis är vårt, men den får oss att känna att vi är en del av något större, en del av en global process.

Solidaritet för också min tanke till arbetarrörelsen, till dess gemensamma kamp mot kapitalet och för bättre villkor som kan få samhället att förändras. Den kan också sträcka sig över landets gränser. Men här brister vår solidaritet alltmer för vi gav till exempel inget öppet stöd till Greklands folk som tog upp kampen mot finanskapitalet.

Välfärdsstaten, med skattefinansierade sociala tjänster, utgör en form av institutionaliserad solidaritet där trygghet och jämlikhet skapar fria och självständiga medborgare. Så är det inte längre för vårt samhälle har genomgått en stor förändring de senaste 30 åren. Den solidariska lönepolitiken har ersatts med individuella löner. Privata välfärdstjänster har blivit allt vanligare samtidigt som marknadiseringen blivit allt mer påtagligt i offentlig verksamhet. Vår gemensamma välfärd har ersatts med en ny sorts solidaritet: välgörenheten! Kyrkan och frivillig organisationer har tagit över ansvaret för de utsatta och de rika skänker hellre godtyckliga summor till välgörenhet än tar sitt samhällsansvar genom att betala skatt. Det vill säga vi har fått andra trygghetssystem som fångar upp människor, som Reinfeldt en gång uttryckte det.

Nyligen lyssnade jag i radion på Sven-Erik Liedman som förklarade innebörden av denna utveckling. Han menar att välgörenhetens solidaritet har fasta roller: fattiga och rika. Den som ger pengar till den fattige tänker sig inte in i situationen att det en gång kan vara ​jag​ som sitter där med mössan i hand. Skillnaden ligger i att solidaritet egentligen innebär en grundläggande ömsesidighet, en förmåga att se själv i den andre. Han nämnde en gammal göteborgspamp som sagt att rättvisa det är när man delar en korv på mitten medan solidaritet innebär att den som är hungrigare får den större biten. Så medan välgörenhet ger lindring för stunden, pekar riktig solidaritet mot framtiden, mot bestående förändringar och mot kommande generationer.

Det är dit vi måste sikta, då vi utan egenintresse tar ett gemensamt ansvar för allas bästa, mot en solidarisk framtid!

  Text av Gunilla Ryd

I förra veckan höll Miljönämnden sitt näst sista sammanträde för året, debatterna var både långa och intressanta. De  kan lite lätt sammanfattas som följer: Vi från Vänsterpartiet gav beröm för de framsteg som görs, men att utveckling och förändring går alldeles för långsamt, att det om och om igen handlar om att tillföra de resurser som behövs för att lyckas. Att stadens medarbetare arbetar i rätt riktning men att om uppsatta miljömål, buller mål eller minskad plastanvändning skall bli verklighet så måste man budgetera för förändring och inte för status quo. SÅ när vi berömmer så raljerar och kastar borgerligheten ut falsarier och plockar argument likt russin ur kakan. Kritiken är enformig och man vill helst av allt lägga miljöarbetets mjuka värden på soptippen i klassiskt 80-tals manér. (more…)

Nästan hälften av alla barn födda år 2000 har upplevt ekonomisk utsatthet någon gång under sin uppväxt, enligt en rapport från Rädda Barnen.

Mer än vart åttonde barn, cirka 15 000, har levt i fattigdom under en stor del av sin barndom, i Malmö lever en fjärdedel av barnen så. Det spelar roll i vilken stadsdel du bor, vilket jobb dina föräldrar har, vad du heter i efternamn och vilket kön du tillhör för dina möjligheter i livet.

Vi i Vänsterpartiet vill inte att det ska vara så.

Jag vill inte att det ska vara så, därför är jag också vänsterpartist.  (more…)

Vänsterpartiet Malmös budgetförslag 2021Till hemsidaVänsterpartiet Malmös budget är en budget för solidaritet i både välgång och kris. Vi kompromissar inte med välfärden – nu är inte tiden för nedskärningar, det är nu vi måste satsa och bygga ut! 

 

Klicka på bilden till höger för att läsa budgeten i sin helhet. (more…)

Då står vi här igen med en delårsrapport och åter igen är det enda målet som kommer att uppnås under året det ekonomiska. Alla övriga politiskt satta mål förväntas inte uppnås under året.

Utvecklingen av målresultaten går åt rätt håll men varför har inget gjorts för att få fart på måluppfyllelsen? Det är ett stort svargetstecken från styret. Att det ekonomiska målet uppnås beror på yttre faktorer så inte heller där visar styret handlingskraft. (more…)

Så står vi här i kommunfullmäktige igen och ska debattera exakt samma sak som för några månader sedan. Trots att Länsstyrelsen fastslår att det strider mot den nya ebo-lagens intentioner. Vi i Vänsterpartiet är fortsatt kritiska till att asylsökande inte ska få, som alla oss andra, välja var någonstans de vill bo. Vi är fortfarande kritiska till att styret säger sig se problemen med segregation, en skola som inte kan kompensera för socioekonomiska skillnader och en näst intill obefintlig bostadspolitik som försatt oss i situationen att människor saknar någonstans att bo i Malmö, men att erat svar blir att vissa människor inte ska få bo här.  (more…)

Niclas Röhr (M) föreslår i motion till fullmäktige att tekniska nämnden ska utreda möjligheterna att inrätta ett eller flera så kallade trygghetsspår i staden, som en brottsförebyggande åtgärd.

Jag önskar verkligen att trygghet kunde uppstå ur intet, så som genom enkla ingrepp som förstärkt belysning och kameraövervakning. Ack, inget är så enkelt som motionären vill ge skenet av… trygghet är ett begrepp som inrymmer olika aspekter och är mycket komplext. Men en sak är säker, nej trygghet kan inte inta rummet och pryda väggar och skapa en harmonisk sinnesvägg bara för att den blir upplyst och övervakad, tvärtom. (more…)