Den 18/4 bjöd Cykelfrämjandet en grupp politiker för debatt om cykling i Malmö! Ingången till debatten var i vilken omfattning partierna ville införa cykelgator* i Malmös innerstad, och isåfall om de är beredda att ta yta från privatbilismen till förmån för ökat cyklande. Jag var kritisk till detta med cykelgator och ansåg att det vore bättre med en cirkulationsplan, som verkligen minskar bilantalet, frigör yta och underlättar för cykel- gång och kollektivtrafik, något vi ju redan motionerat om. Det är ju utsläppen vi måste ha fokus på med vår mobilitetsplan och då måste biltrafiken minska, vi måste gå mot en bilfri stadskärna. I Sverige finns det i genomsnitt 8 parkeringsplatser per bil, så det finns gott om yta för annat om vi minskar antalet P-platser och bilar. Och varannan bilresa är kortare än 5 KM, ett cykelavstånd som de flesta klarar av.

Eftersom vi måste fokusera på att minska utsläppen är det bättre att införa en cirkulationsplan, som bygger på samma principer som Super Kvarteren i Barcelona och 15 min staden i Paris. Vi har motionerat om detta då vi ser det som ett bra och kostnadseffektivt sätt att minska fordonstrafiken i stadskärnan, då man förbjuder genomfart för fordonstrafik och endast cykel, gång och kollektivtrafik tillåts, förutom t-ex. ambulanser och annan samhällsservice. Miljöförvaltningen var mycket positivt inställd till detta men beslutet om genomförandet ligger hos Tekniska nämnden.

I Gent genomfördes detta 2016, det kostade 50-60 miljoner, en mycket låg kostnad och borgmästaren som införde detta, trots hot och motstånd, valdes sedan om med över 60% av rösterna. Vi måste bara våga! Jag ser ingen risk med att det skulle tömma centrum på liv, tvärtom vi kan ju fylla staden med grönytor, lekplatser, caféer, gatuteater, utställningar m.m. 

Och nu när vi måste ta med konsumtionsutsläppen i våra beräkningar av utsläppen är det ju inte ökad handel vi ska fokusera på utan annat. På en fråga om vi skulle kunna tänka oss att minska bilarna i staden med 50% instämde jag, då vi helst inte vill se privatbilar i innerstaden. Vi kan underlätta detta genom att fortsätta höja parkeringsavgifterna i innerstan. Men hur ska vi kunna övertyga stadens invånare om detta? Det kan vi göra genom understryka allt det positiva som uppnås genom att cykla eller gå, som att det ger oss en del av den nödvändiga dagliga motionen, det kan också vara snabbare. Att åka kollektivtrafik tillåter oss att koppla av medan att sitta i en bilkö eller köra bil oftast höjer stressnivån. Hälsovinsterna  genom minskad biltrafik är stora! Men då måste vi, som jag lyfte, göra det vi motionerat om, renovera och upprusta våra befintliga cykelbanor, särskilt med tanke på kopplingen till de nya cykelsuperstråken. Barnperspektivet diskuterades med utgång i att många gärna skulle vilja att barnen cyklade till skolan, men det är väldigt svårt i dagsläget och farligt för de yngre barnen. Jag ansåg att lösningen vore säkrare, bättre och mer sammanhängande cykelvägar med tydligare skyltning om vad som gäller. Bättre undervisning om trafikleder både i för- och grundskola är också en del i detta. Även säkra passager, såsom tunnlar eller broar över starkt trafikerade vägar är en del av detta. En kartläggning av barnens behov och rörelsemönster i staden skulle kunna bidra till detta.  En åhörare lyfte problemen för många som bor i Rosengård, det är enklare och billigare att ta bilen in till stan och alla inte kan cykla. För att lösa detta underströk jag att vi måste sänka priset på kollektivtrafiken, Vänsterpartiet har ju lyft iden om att halvera priset nu med tanke på de höga bensinpriserna men också att fortsätta det arbete som Cykelfrämjandet gör med att lära alla att cykla. 

Gunilla Ryd (V) ledamot i kommunfullmäktige och ersättare i miljönämnden

*En cykelgata är en gata där cykeln har företräde framför motorfordon som ska anpassa hastigheten efter cykeltrafiken, max hastigheten är 30km.