Hållbarhetsrapporten är bra upplagd med ett perspektiv på oss Malmöbor från det lilla barnet till ålderdomen, vi kommer att dela upp debatten i tre delar enligt detta. Först handlar det alltså om det lilla barnet. 

Barnen är vår framtid, är en floskel som ofta används utan att den ges ett innehåll. Det är dock en sanning. 

Vi kan i rapporten läsa om att en bra förskola är en av de allra viktigaste frågorna om vi ska bygga ett hållbart och jämlikt samhälle. Detta lyftes fram även i Malmökommissionen för ett antal år sedan. Tyvärr har utvecklingen sedan dess gått åt fel håll. Vi har idag färre utbildade förskollärare än då. Förskolorna byggs med allt mindre lekyta för barnen och grupperna storlek snarare ökar än minskar. Utvecklingen går alltså åt fel håll, vilket redovisas i rapporten. 

När vårt lilla Malmöbarn blivit lite äldre är det dags för grundskolan, även där går utvecklingen åt fel håll om vi ska utjämna klasskillnaderna i samhället. Mycket av lösningarna är nationell politik men det finns även lokala satsningar att göra. I Malmö har till exempel en mycket hög andel av eleverna ett annat modersmål än svenska. Här finns förutsättningarna att bedriva en kvalitativ hög flerspråkig undervisning. Det är en lokal satsning som behövs. 

Marknadsskolan där de kommunala skolorna tar hand om barnen i behov av särskilt stöd medan de privata skolorna inte behöver ta det ansvaret gör att skillnaderna i förutsättningar ökar, eftersom det är samma skolpeng. Det gör att de privata skolorna tar pengarna som skulle gå till undervisning för att göra vinst. I Sverige hade vi en jämlikare skola förr, idag är vi extrema i världen med vinstuttag. Barnen är framtiden, men den framtid som nu ges en stor del av våra Malmöbarn är inte ljus. Hållbarhetsrapporten visar att det behövs en ny politik både nationellt och lokalt, en politik för ökad rättvisa och hållbarhet.