Den 21 mars 1960 öppnade polisen eld mot en fredlig demonstration i Sharpville, Sydafrika. Demonstranterna protesterade för första gången öppet mot det apartheidsystem som då rådde i landet. Över 180 människor skadades, 69 dödades, många med skott i ryggen när de försökte fly. Därför har FN beslutat att den 21 mars ska uppmärksammas som den Internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering. Dagen är till för att minnas alla offer som blivit utsatta för rasdiskriminering, och för att påminnas om den pågående kampen mot rasism runt om i världen. 

Kampen fortsätter i Black Lives Matter-rörelsen. I kurdernas kamp i Turkiet. I rapporter om antisemitism, i grundskolefotboll mot rasism, i masterstudenters protester. Kampen fortsätter i skolan, på jobbet, i gräsrotsrörelserna, i parlamenten. I Malmö.

Men vi ser också en växande normalisering av rasism i dagens samhälle. I nästan alla parlamentariska församlingar runt om i landet sitter ett rasistiskt parti vars företrädare inte drar sig för att kalla religioner för “avskyvärda” och “ideologier”. Som om islam, kristendom, buddism eller någon annan religion skulle vara en och samma sak världen över, utövas på samma sätt överallt och driva en typ av politik.Vi ser hur en partiledare i Sverige kallar invandrare för “kulturell, social och ekonomisk belastning” och vill att asylrätten, som borde vara absolut, ska upphöra att existera. I Malmö vill de utreda “svenskfientlighet”. 

Vi visste redan innan de senaste veckornas mer explicita uttalanden från Sverigedemokraternas partitopp att det är såhär de ser på världen. De senaste årens nyliberalism och marknadstänk har dragit isär samhället och skapat enorma klyftor på några få decennier. Det är också i det klimatet som brunhögern kunnat växa sig starkare, med enkla lösningar – och ett vi och ett dom. Bara under det senaste året har vi sett högernationalistiska och ultrakonservativa tendenser utöva sin makt, både här och runt om i hela världen. Hat och hot, baserat på rasistiska och sexualiserade tendenser, gör att många personer som rasifieras, kvinnor och hbtqia+personer inte vågar säga sin mening, backar från debatten eller slutar engagera sig för sin sak. Det är ett direkt hot mot demokratin. 

För oss är det ingen nyhet. Vi har fördömt det sedan dag ett, vi förhandlar aldrig med Sverigedemokrater och vi röstar inte på Sverigedemokratiska förslag. Det som oroar oss är snarare andra partiers förmåga att med ena handen fördöma Åkesson och Jomshofs uttalanden, för att med den andra förhandla regeringsmakt eller förbereda ett styre på kommunal nivå. Moderater och Kristdemokrater har sedan länge slirat på linjen, Ebba Busch säger numera att Kristdemokraterna delar ”grundläggande problemformulering och grundläggande riktning på de stora politiska områdena” med SD. Ulf Kristersson (M) att han är beredd att ingå avtal med SD om regeringsmakten, även om det innebär sverigedemokratiska tjänstemän på regeringskansliet som skulle ge partiet full tillgång till den lagstiftande processen. Sorgligt är att även Liberalerna slutat vara en utpost mot antidemokratiska tendenser, i och med deras besked att de vill ingå i en borgerlig regering med SD. 

Vi i Vänsterpartiet är tydliga med vår hållning. Vi vill ha ett samhälle för alla, fritt från rasism. Rasism sorterar och underordnar människor och därför är rasism ett hinder för rättvisa och jämlikhet.Vi kommer att fortsätta kämpa mot rasism av alla de slag, både den 21 mars och alla andra dagar på året. 

 

Momodou Malcolm Jallow (V), riksdagsledamot

Emma-Lina Johansson (V), kommunalråd Malmö

Maria Dexborg (V), ordförande Vänsterpartiet Malmö