Det gläder oss att alla är överens om att gå vidare med detta och även instämmer med det som Vänsterpartiet sedan länge uppmärksammat, nämligen trängseln på våra cykelvägar och behovet att rusta upp dem. Rapporten tar just upp de problem, som vi sedan länge fört fram: cykelbanornas bredd i förhållandet till antal cyklister som försvårar framkomlighet och omkörningar vid mötande cykeltrafik samt att gångbanorna riskerar att användas av cyklister som en buffertzon, allt detta försämrar trafiksäkerheten. Rapporten listar även ett stort antal cykelbanor som är hårt belastade, vilket vi som cyklar mycket väl vet. Vi fruktar att denna situation kommer att förvärras när supercykelstråken börjar användas om inte dessa problem åtgärdas innan eller samtidigt.

Vi anser att cykelstråken främsta syfte är att ersätta bilpendlandet, hastigheten är ju tänkt av vara mellan 25-35 km/timme och stråken minst 5 Km långa. Då blir det ju ännu viktigare att prioritera en högre kvalité på redan existerande cykelbanor så att dessa snabbcyklande pendlare inte frusteras i sina möjligheter att ta sig hela vägen fram. För att inte öka trängseln ytterligar kommer vi att behöva många dubbelfiliga och enkelriktade cykelvägar,  i t.ex. Amsterdam, som har nästan lika många km cykelvägar som Malmö,  är strax under hälften av denna typ. Vi måste naturligtvis också koppla dessa stråk till den regionala cykelplanen så att cykelpendling blir det naturliga valet.

Men när detaljplaner ska antas prioriteras oftast biltrafikens framkomlighet samt möjligheterna till parkering på cyklisternas bekostnad. Diskussionerna kring den nya cykelbanan längs Tessins väg är ett bra exempel. Den är dubbelriktad för att få plats med parkering på båda sidor av gatan och tar plötsligt slut strax innan Fridhemstorget för att parkeringsplatsen inte kan flyttas. Varför inte göra tvärtom? Det vill säga enkelriktade, och helst dubbelfiliga, cykelbanor på båda sidor och färre parkeringsplatser.

Häromdagen skrev DN att i Sverige minskade utsläppen 2020 mer än på de flesta andra håll, med 10 procent mot det globala snittet på 7 procent. (enligt beräkningar från Global Carbon Project.)  Det är helt i linje med vad som krävs för att uppnå klimatneutralitet 2030. Slutsatsen var glasklar det är inom vägtransporterna som det finns möjligheter att snabbt åstadkomma radikala utsläppsminskningar då . transporterna står för en tredjedel av landets utsläpp – och den stora merparten kommer från våra bilar.

Vi välkomnar som sagt de kommande cykelstråken, och alla andra planerade cykelvägar, då det gör det lättare att göra rätt och minska utsläppen. Men det påkallar ett nytänkande där cykeln prioriteras minst lika högt som bilarna, för det är bilarna som är problemet inte cyklisterna. Detta förutsätter också att staden satsar de resurser som en sådan omställning kräver!