Be a lady they said

Din kjol är för kort, din tröja för urringad. Dina byxor för tighta. Visa inte så mycket hud, visa inte dina lår. Visa inte dina bröst, din midja, din klyfta, dina underkläder, dina axlar. Täck dig! Lämna lite åt fantasin. Klä dig lagom, var inte en fresterska. Män kan inte kontrollera sig, men har behov. Du ser omodern ut. Slappna av. Visa lite hud, se sexig ut! Se het ut. Var inte så provokativ. Du ber om det. Bär svart. Bär högklackat. Du är för uppklädd. Du är för nedklädd. Använd inte mjukisbyxor, det ser ut som att du inte bryr dig om dig själv.

Be a lady they said.

Var inte för fet. Var inte för smal. Var inte för stor, var inte för liten. Ät upp, skala ner. Sluta ät så mycket. Ät inte för fort. Beställ en sallad, ät inte kolhydrater. Skippa desserten. Du måste gå ner i vikt. Kom i den där klänningen, banta. Var försiktig med vad du äter! Ät selleri. tugga tuggummi. Drick mycket vatten, du måste komma i de där jeansen. Herregud, du ser ut som ett skelett! Varför äter du bara inte? Du ser matt ut. Du ser sjuk ut. Ät en hamburgare. Män gillar kvinnor med hull. Var liten. Var lätt. Var petite. Var feminin. Var en size zero. Var en dubbel zero. Var ingenting. Var mindre än ingenting.

Just “be a lady” they said.

Det här var två verser, egenhändigt översatta, ur 22-åriga Camille Rainvilles dikt “Be a lady they said” skriven 2017 och nyligen viral tack vare en fil ni kan googla er fram till.

Genom tiderna har olika förbud för kvinnors klädsel kommit och gått. På 1800-talet snördes småflickor in i korsett eftersom det ansågs hälsosamt att stärka en flickas raka och värdiga hållning, det förhindrade vilda barnlekar och det ansågs att en ung flicka med smal, insnörd midja blev lättare gift. Flickor och kvinnor fick under lång tid inte bära byxor utan hänvisades till långa kjolar, gärna med krinoliner under som begränsade deras rörelsemönster ytterligare. När byxan väl kom på tal även för feminina figurer var den sällan med fickor, kvinnor ska bära sina saker i medhavd väska, inte slafsa runt med grejer i fickorna. Kjolarnas längd har åkt upp och ner med börsen, urringningarna likaså. Så begränsas kvinnors liv fortfarande. Att köpa en kavaj med innerficka är nästintill en omöjlighet för en kvinna, att ha för mycket tyg eller för lite tyg genererar olika typer av utsatthet i olika situationer. Det som kännetecknar alltihop är att det inte är kvinnan, flickan, tjejen själv som får bestämma vad hon ska ha på sig. Det är män. Inte alla män, men alltid män som dikterat villkoren för kvinnors utseende, varande och liv. Nog nu.

Bifall till kommunstyrelsens avslagsyrkande på motionen.