Fredagen den 6 februari 2015 stoppas två pojkar av ordningsvakter på centralstationen i Malmö. Enligt uppgift hade de plankat på tåget. Det som började som en dialog eskalerade när en av vakterna tog tag i den minste av pojkarna. Pojken, enligt polisanmälan bara nio år gammal, ska ha hoppat runt och försökt komma loss. Vakten svarade genom att kasta ner honom på golvet och sätta sig på honom. Enligt ett vittne dunkar vakten pojkens huvud i stengolvet så hårt att det ekar i hela vänthallen. 

Då rusar vittnet och hans kompis fram och börjar filma med en mobiltelefon. Inspelningen visar hur ordningsvakten sitter gränsle över pojkens bröst och trycker sin handskbeklädda hand över hans mun och näsa. Pojken ser ut att kippa efter andan. Med gråten i halsen skriker han ut en bön som uttalas när slutet är nära. 

Dagens ordningsvaktsutbildning är på 80 lektionstimmar, 10 arbetsdagar.

Från och med den 1 januari (oklart vilket år när en läser underlaget) kommer det ske ändringar inom ordningsvakters utbildning. Den ska utökas till 106 lektionstimmar. 13,25 dagars utbildning för att – enligt underlaget – “skapa tillit och trygghet”. En väldigt dyrköpt, men också falsk, trygghet.

I valet 2018 drev alliansen i Malmö: M, C, L och KD, att kommunala ordningsvakter skulle införas i staden. Socialdemokraterna var, tillsammans med oss i Vänsterpartiet, starka motståndare till att lägga kommunala resurser på detta. Vi var också överens om att vakter inte ger trygghet. Men tiderna förändras, förskjutningen av det politiska landskapet är tydlig. Idag lägger nu samma socialdemokratiska parti fram ett förslag om att kommunala ordningsvakter ska införas, med förhoppning om att dessa ska patrullera Malmös gator redan i år. Och Sedat – ordningsvakterna på Triangelstationen är väl ändå inte kommunalt anställda? Det är ju Jernhusens anställda?

Under de senaste åren har det socialdemokratiska partiet gjort en brutal högersväng. Istället för satsningar på skolan väljer Socialdemokraterna att skära ned. Istället för att säkra kvaliteten på LSS-boenden sker en privatisering. Och nu väljer de att satsa på kommunala ordningsvakter istället för socialt förebyggande arbete. 

Vi har svårt att se att ordningsvakter genom s.k. Community policing skulle skapa förtroende och tillit. Vi i Vänsterpartiet anser att polisen i större utsträckning behöver arbeta närmare invånarna. Men att fler, andra, uniformsklädda personer med våldsmonopol patrullerar på gatorna skapar knappast större förtroende för det offentliga. Lika lite som kameror eller högtalare som kan skrika ut order, löser några samhällsproblem. 

“Eftersom upplevd trygghet och otrygghet är högst subjektiv och varierar mellan individer är det av vikt att beakta vem som ska göras trygg.” står att läsa i Länsstyrelsens sammanställning över forskning på området. Vi undrar vilka medborgare som ska känna detta förtroende och för vem denna tillit ska skapas när det bara är vissa platser i staden som övervakas. När vissa människor ska inordnas den formella sociala kontrollen. Som att vissa av oss inte ges samma förtroende som andra.

Regeringens nationella brottsförebyggande program slår fast att rätten till en trygg barndom och uppväxt, rätt till utbildning och arbete samt en trygg och säker boendemiljö är det som motverkar brottslighetens grundorsaker. Alltså en god välfärd för alla. Polisen upprepar gång på gång både i medier och i möten med oss politiker att fler poliser inte kan förhindra att brott begås. Det som kan förhindra att människor hamnar i kriminalitet är välfärdsinsatser, förebyggande arbete som förskolor, skolor och socialtjänst utför. Ändå väljer Malmös socialdemokratiska styre att lägga skatteintäkter på kommunala ordningsvakter. Det får en för första gången att se Östlings berömda fråga som relevant: “Va fan får vi för pengarna?”. 

Länsstyrelsens rapport konstaterar att en förutsättning för att lyckas med ett brottsförebyggande arbete hos unga är att verksamheten skapar förtroende. Polis, ordningsvakter och väktare, har svårare att skapa relationer till unga där förtroende får möjlighet att skapas. En fältarbetare däremot – har som primär arbetsuppgift att just verka för att skapa relation och förtroende med ungdomar. Fältarbetarens förutsättningar är således bättre än formella maktens representanter.

Vänsterpartiet anser, i likhet med polisen, de som jobbar i välfärden, och en stor mängd forskare på området, att förtroende, tillit och trygghet liksom brottsförebyggande arbete framför allt skapas genom skolor som får de resurser de behöver för att varje unge ska bli sedd och stöttad av stabila vuxna för att kunna lära för livet. Genom fältarbetare som skapar relationer. Resurser ska läggas på förskolor, socialtjänst, kulturliv – på allt det som i grunden stärker individer och i förlängningen samhället, inte på kommunala ordningsvakter. 

Att Socialdemokraterna ändå väljer att lägga resurser på kommunala ordningsvakter snarare än socialt förebyggande arbete som förhindrar att unga hamnar i kriminalitet ställer också frågan om vilket samhälle vi vill leva i:

Ett där vi övervakar varandra eller ett där vi ger varandra möjligheter att leva fria, goda liv?

För Vänsterpartiet är valet självklart. Jag yrkar avslag på kommunstyrelsens förslag.

Emma-Lina Johansson