I en debattserie i Sydsvenskan har Liberalernas Sara Wettergren och Vänsterpartiets Emma-Lina Johansson debatterat skolans organisering och finansiering. Här är Emma-Linas slutreplik i debatten.

***

Sara Wettergren (L) anser att min upprördhet över liberalernas oansvariga politik för skolan enbart bottnar i att jag missat inflyttningen till Malmö. Det kan jag då försäkra alla om, att det har jag inte. Min upprördhet bottnar däremot helt riktigt i ideologi. Som Vänsterpartist och socialist vet jag att vi kan organisera samhället på ett helt annat sätt än det ekorrhjul Liberalerna och deras vänner fastnat i. Jag tror inte – till skillnad från dem – att marknaden kommer lösa vare sig integrationsproblem, dåliga skolresultat eller minskade klyftor i samhället. 

Större klasser och andra åtgärder inom de befintliga skolorna är inte “det enda sättet att lösa situationen”, tiden kommer aldrig vara inne för minskat antal elever i varje klass om man inte finansierar verksamheterna ordentligt. 

Sara Wettergren verkar inte heller se kopplingen mellan minskad skatt för de allra rikaste i samhället och mindre resurser till det gemensamt ägda när hon avfärdar avskaffandet av värnskatten med en blinkning. Slopad värnskatt 2020 innebär en skattesänkning på i snitt 17 700 kronor för de 345 000 som tjänar mest i landet, enligt Finansdepartementet. Ju mer du tjänar,  desto större plånbokseffekt. Ligger årsinkomsten på 1,5 miljoner kronor sänks skatten med 39 110 kronor. En skattesänkning som ger ökade inkomstklyftor och som framförallt gynnar män. Enligt beräkningar är 73 procent av de som berörs av slopad värnskatt högavlönade män. Totalt beräknas den slopade värnskatten minska statens skatteintäkter med drygt sex miljarder kronor 2020. 

Jag vet vad man hade kunnat göra med 6 miljarder kronor istället! Man hade till exempel, precis som Sara Wettergren räknar upp i sin debattartikel, kunnat satsa på vidareutbildning av skolans befintliga personal och rekrytera nya för att komma tillrätta med lärarbristen. Man hade kunnat satsa på riktade statsbidrag till skolan, man hade kunnat satsa på förebyggande och behandlande arbete mot psykisk ohälsa bland barn och unga. Och till råga på allt hade den “socioekonomiska komplexiteten” Sara Wettergren pratar om kunnat minska. Det är nämligen så det fungerar i ett jämlikt samhälle: Vi betalar gemensamt för att staten ska utjämna socioekonomiska skillnader och ge alla barn lika möjligheter oavsett var de kommer ifrån. Så bygger vi ett samhälle för alla, inte bara för några få. 

Emma-Lina Johansson (V), kommunalråd i opposition