Emma-Lina Johansson 1 maj-tal i Malmö 2019.

(Det talade ordet gäller)

 

Vänner, kamrater!

 

Det är en stor ära att få stå här framför er på 1:a maj och det är en stor lycka att se att vi är så många!

 

Jag blir alltid rörd på den här dagen.

När slagorden skanderas, när plakaten kommer upp, när sångerna sjungs – det är något enormt stort att vara tillsammans i kamp. Och nog sjutton behöver vi vara tillsammans.

 

Klyftorna ökar kraftigt i Sverige. Vi är det OECD-land där ojämlikheten ökar mest. Sverige håller på att återinföra det klassamhälle vi en gång siktade på att utrota.

I hela Europa ökar styrkan hos högernationalistiska partier, kvinnors rättigheter inskränks och ingen vill ta ansvar för klimathotet som hänger över oss.

 

Samtidigt har vi en sosseregering som bedriver klassfientlig högerpolitik. Det är marknadshyror och angrepp på anställningstryggheten, utförsäljning av Arbetsförmedlingen och ökad jakt på bidragstagare. Imorgon läggs förslaget om en inskränkt strejkrätt.

 

I Malmös Sosseliberala styre diskuteras näringslivsförtur i bostadskön och kommunala ordningsvakter.

Här på torget utökar man kameraövervakningen med högtalare som kan vråla ut order – istället för att satsa på det förebyggande arbetet.

Hemlösheten ökar och åtgärderna är att bygga bostadsrätter ingen har råd att bo i, samtidigt som stadens pengar läggs på hög.

 

I fullmäktigesalen i torsdags ställde jag frågan till sossarna:

 

Var det verkligen bara det här, en budget i balans ni drömde om när ni blev politiskt aktiva?

 

Jag fick inget svar.

 

Men det finns något som ger mig styrka och kraft, som ger mig hopp: Ni.

 

Alla ni som står här samlade idag, som protesterar, demonstrerar och organiserar –  för att visa att vi är många som vill någonting annat, som har större drömmar.

 

Ni som är medlemmar i facket, ni som för den antirasistiska kampen varenda dag, som kämpar för era hyresrätter, som står upp för kvinnors rättigheter, som engagerar er i HBTQIA+-kampen eller funkisrörelsen, ni som demonstrerar varenda fredag utanför stadshuset och alla ni som kräver en hållbar omställning för klimatet.

 

Ni som pratar med era grannar, vänner, arbetskamrater om att ni vet att en annan värld är möjlig.

 

Ni som vet att det bara är tillsammans – oavsett olikheter och tack vare vår mångfald – vi kan åstadkomma en förändring.

 

Det är bara när vi blir många som vi på riktigt kan göra något åt det klimathot som hänger över oss.

I Malmö lyssnar vi i Vänsterpartiet på klimataktivisterna som protesterar världen över.

Vi lägger förslag på kommunalt energibolag, koloniområden med kooperativa hyresrätter och färre flygresor.

Vi vet att om vi ska rädda klimatet måste vi bekämpa kapitalet – så gör den riktiga vänstern.

 

Det är bara när vi blir många som vi på riktigt kan göra något åt nedmonteringen av välfärden.

I Malmö kämpar vi i Vänsterpartiet för att förskolornas barngrupper ska bli mindre, hemtjänstpersonalen fler och att socialtjänsten ska få utföra det livsviktiga förebyggande arbete som krävs för att vår stad ska hålla ihop, vara trygg, må bra.

Vi vet att om vi ska få ett samhälle för alla, så måste vi gemensamt dela och omfördela våra resurser – så gör den riktiga vänstern.

 

Det är bara när vi blir många som vi på riktigt kan stå upp mot kapitalets makt.

I Malmö lyssnar vi i Vänsterpartiet på fackförbunden som slåss för sina medlemmar. Vi lägger förslag om sänkt arbetstid, höjda kvinnolöner och bättre arbetsmiljö.

Och vi backar aldrig från kravet: Rör inte strejkrätten! – så gör den riktiga vänstern.  

 

Vänsterpartiet närmar sig 30 000 medlemmar, drygt 2000 av oss finns här i Malmö och vi blir fler för varje dag!

Vi är en del av en bred, växande vänsterrörelse som kämpar för allas rätt till större drömmar, oändliga möjligheter och en ljusare framtid.

 

Ingen är fri förrän alla är fria! Tillsammans står vi enade i kampen – för ett Malmö för alla!

 

Tack.