En debatt om barnens rätt till lekyta på skolorna i Malmö har tagit fart. Liberalerna, såväl som Socialdemokraterna, i stadens styre har deklarerat att de vill tillåta grundskolor med mindre lekyta för barnen. I Malmö har en mininivå för hur stor lekyta barnen ska ha på skolgården antagits. Detta är ett bra beslut.

Nivån är på minst 15 kvadratmeter per barn som vid särskilda villkor kan minskas till 12. Det är en låg nivå, men det är bra att den finns. Varje gång barnens rätt sätts mot andra intressen så förlorar barnen om det inte finns tydliga regler. Malmös krav är en kvalitetsgaranti för barnens lek- och rörelseyta.

Liberalerna i Malmö har via sitt skolkommunalråd Sara Wettergren gått ut och föreslagit att barnens lekyta ska minskas för att fler privata skolor ska kunna etablera sig i Malmö. De privata skolorna som får samma bidrag per barn som de offentliga skolorna, ska alltså med en liberal politik kunna slippa hyra en yta till barnens skolgård som är lika stor som de offentliga skolorna har.

De kommunala skolorna som i dag finns och är byggda med tillräckligt stora skolgårdar, ligger till grund för hur pengarna fördelas till de privata skolorna. Alla skolor ska enligt lagen ha lika mycket pengar per barn. Detta innebär att de privata ska få lyfta samma skolpeng som de offentliga, men slippa full kostnad för skolgårdarna. Barnens miljö offras på vinstintressets altare.

Oron blir inte mindre när Andreas Schönström (S), kommunalråd för de tekniska frågorna, går ut och håller med liberalen att kommunen måste vara mer flexibel i sin syn på skolgårdarnas storlek. Om han gör det för att gynna riskkapitalisternas skolvinster eller av andra skäl är intressant. Tidigare har han talat sig varm för att stoppa vinstintressen i skolorna, men att styra med Liberalerna har kanske sitt pris.

På tal om flexibilitet så ställdes ett förslag på förra kommunfullmäktigemötet om att tänka flexibelt gällande Monbijouskolans skolgård, fast till barnens fördel. Förslaget gällde att trafiken kring skolan skulle omdirigeras så att barnen fick större skolgård. Flytt av en cykelbana hade gett barnen mer skolgård, men lett till att parkeringsplatser för bilar fått flytta på sig samt en avsmalnad bilgata. Detta avslogs. Barnens lekyta offrades för bilismens tillgänglighet i centrum.

Politik är att välja, det finns alternativ, ska vi planera en tätare stad är det inte på barnens bekostnad. Vi måste se över alla ytor som används ineffektivt, till exempel central bilparkering i gatuplan, parkeringsplatser på skolgårdar med mera. Vi kan också tänka annorlunda gällande skolornas storlek, det är bättre att bygga mindre enheter med färre barn men tillräcklig uteyta, än stora skolor utan tillräcklig plats.

Vänsterpartiet ser ett mönster: Utan bindande regler kommer barnen alltid att förlora. Därför är det viktigt att vi har samma spelregler över tid. Varje sig privata vinstintressen i skolor eller bilisternas önskan om att parkera framför dörren ska få minska barnens lekyta. Vi vet hur viktigt det är att barnen rör sig och att undervisningen kan vara förlagd både ute och inne. Genom att begränsa barnens lekyta på skolor i centrala Malmö kommer våra elever få en sämre undervisning och miljö. Talet om ökad flexibilitet innebär för de som säger så alltid att det är barnen som förlorar dragkampen.

Vi ser med oro på S-L styret i Malmö som verkar vilja gynna privata skolvinster och bilar framför barnen. Förslaget att bygga skolor med mindre uteyta för barnen borde snabbt kastas i papperskorgen. På kommunfullmäktigemötet på torsdag har jag därför ställt två frågor till kommunalråden från styret kring detta. Vi vänsterpartister kommer att stå upp för barnens rätt och hoppas att även fler vågar det.

Anders Skans Gruppledare i Malmö fullmäktige (V)

(Artikeln var tidigare publicerad i Kvällsposten)