Här kan du läsa hela Morgan Svenssons tal från högtidlighållandet av palestinska Jordens dag lördagen den 30/3 2019. Det talade order gäller

 

Vänner!

Vi har sett det förut, dödandet av Palestinier eskalera när det närmar sig val i Israel. Vad vi har skådat den senaste tiden är inget annat än en konsekvens av att ockupationsmakten och Benjamin Netanyahu går till val den 9 april.

Efter flera fullskaliga militära överfall och 12 års blockad är förödelsen i Gaza enorm. Den palestinska civilbefolkningen, Gazas invånare, utsätts för oerhörda prövningar av den israeliska ockupationsmakten som förvägrar dem basala mänskliga rättigheter. Genom Israels folkrättsvidriga ockupation nekas befolkningen rätten till ett värdigt liv.

Blockaden inskränker Gazabornas möjlighet att importera och exportera varor och att resa in och ut ur området. Den berövar dem tillgång till jordbruksland och fiskevatten. Sammantaget innebär blockaden en form av kollektiv bestraffning som berövar Gazas invånare försörjningsmöjligheter, livsmedelssäkerhet, sjukvård, utbildning, tjänligt vatten, framtidshopp och kulturellt utbyte.

Många påstår att det pågår ett krig i mellanöstern är det verkligen så? Ett litet axplock av Statens israels brott lämnades för ett tag sedan av Michelle Bachelet:s oberonde FN-utredning där det konstaterade att Israeliska säkerhets styrkor gjort sig skyldiga till krigsförbrytelse och brott mot mänskligheten när man dödat 189 obeväpnade människor och skadat över 6100 personer vid demonstrationer mot den olagliga muren. Enligt en annan rapport dödades 1 462 civila palestinier under konflikten 2015. På den israeliska sidan dog sex civila. Man menade dessutom att de civila offren var över 70%. Krig? Naturligtvis inte.

Det vi ser på Västbanken, Gazaremsan och i Östra Jerusalem är en ockupationsprocess – det är en fördrivningsprocess. På Gaza-remsan fortsätter Israels blockad att slå sönder förutsättningarna för invånarna att leva ett anständigt liv, att kunna försörja sig, att kunna få rent vatten när man vrider på kranen, att kunna skicka sina barn till en skola. På Västbanken och i Östra Jerusalem fortsätter bosättningarna att byggas ut i takt med att palestinier ser sina hem rivas, sina vattencisterner krossas och sin åkermark beslagtas.

Vi måste våga tala klarspråk om det palestinska folkets vardag. När muren förhindrar bonden att ta sig till sina olivlundar, när check-pointsen stoppar barnen på väg till skolan, när familjer ser sina hem i ruiner så slår Israel steg för steg sönder varje möjlighet för palestinska folket att leva kvar på de ockuperade områdena. Det som pågår är inget krig mellan två likvärdiga utan det vi ser är fördrivning av palestinierna från de ockuperade områdena – en lågintensiv etnisk rensning av palestinska folket.

Frågan som måste ställas till EU, FN och omvärlden är hur länge ska de få hålla på?

– Rättvisa ska skipas – Leve Palestina