I dagens kommunfullmäktige debatterades Moderaternas motion ”Skärpta regler för bidrag och familjehem”. Motionen anför att Malmö Stad ska upphöra med utbetalningarna av ekonomiskt bistånd för resor till hemlandet, att man ska upphöra med att följa SKL:s riktlinjer vad gäller ersättning till familjehemsplacering hos nära anhörig, att man ska upphöra med att betala ut ekonomiskt bistånd till människor som vistas olovligen i landet och att det införs en månatlig uppföljning och kontroll av personer som önskar fortsatt ekonomiskt bistånd

Kommunstyrelsen föreslog att motionen skulle anses besvarad, Vänsterpartiets kommunalråd Emma-Lina Johansson, yrkade avslag på motionen i sin helhet. Här är hennes anförande:

Jag vill inleda mitt anförande med att yrka avslag till motionen.

Med tanke på arbetsmarknads- och socialnämndens yttrande finner vi i Vänsterpartiet det anmärkningsvärt att förslaget till beslut är att anse motionen besvarad, istället för att avslå den.

Det som slår mig när jag läser den här motionen är framförallt en stor sorg. En sorg över den syn på människor som genomsyrar hela motionen, över hur motionärerna anser vissa människor ha ett mindre värde än andra och sorg över hur man helt väljer att strunta i lagtext, likvärdighet i behandling eller att hjälpa människor i nöd.

Vi i Vänsterpartiet vill se ett jämlikt samhälle där det finns trygghet för alla, både ekonomiskt och när vi drabbas av olika sociala problem. Socialtjänsten har en mycket viktig roll, dels i att förebygga att problem uppstår men också som ett sista ekonomiskt skyddsnät. Under den borgerliga regeringen utarmades a-kassan och sjukförsäkringen, det får fortfarande stora konsekvenser för Malmöbor och har lett till att fler tvingas leva på ekonomiskt bistånd. Det innebär att många Malmöbor tvingas leva under ekonomiskt mycket knappa förhållande.

Det problemet löser vi inte, som motionärerna föreslår, genom att bestraffa och kontrollera de som tvingas leva på ekonomiskt bistånd –  utan genom en bra arbetsmarknadspolitik och ett högkvalitativt socialt arbete, något Vänsterpartiet kämpar för både på riksplanet och här i Malmö.

Någonstans i motionen står det skrivet ”Malmös välfärd är ett solidariskt åtagande”, men motionärerna har uppenbarligen svårt att förstå begreppet solidaritet. Enligt Svenska Akademiens Ordlista har ordet innebörden ”att aktivt vilja hjälpa andra, särskilt sämre ställda” – jag undrar på vilket sätt upphörande av utbetalning av bistånd till en människa i nöd är en aktiv vilja att hjälpa, John Roslund?

En av grundtankarna med socialtjänstlagen är att vara det yttersta skyddsnätet för alla människor i Sverige, oavsett deras legala status. I debatten framställs papperslösa som en homogen grupp som består av människor som stannar kvar trots att de har fått en rättslig prövning. Den här föreställningen är rent felaktig.

Det finns flera situationer där en kan hamna i ofrivillig papperslöshet. Det kan till exempel röra sig om att ens offentliga biträde har glömt att överklaga ens beslut, att ens anknytningsperson som tog en till Sverige har gått bort, det handlar om kvinnor vars anknytningsperson har utsatt dem för våld så att kvinnan tvingas lämna sin partner. Det motionärerna vill är alltså neka människor i absoluta nödsituationer ens det minsta möjliga nödstöd de kan få av samhällets yttersta skyddsnät – för vaddå? För en budget i balans?

Motionärerna anför att ”trots en dom i Högsta förvaltningsrätten om att papperslösa med avvisningsbeslut inte har rätt till ekonomiskt bistånd fortsätter Malmö Stad att betala ut biståndet”.

Stadsjuristen i Malmö Stad har vid ett flertal tillfällen konstaterat att kommunen inte kan undgå sitt yttersta ansvar, vilket innebär att det finns en skyldighet att bistå med nödstöd. Tolkningen bygger på lagens utformning samt efterföljande praxis, dvs Högsta förvaltningsrättens domar. Motionärernas förslag går alltså emot gällande lag och stadsjuristens rekommendationer. Trots riktlinjerna i Malmö stad, kommer signaler från frivilligorganisationer att det är svårt att få bistånd beviljat för papperslösa familjer. Sedan i somras har de stött på åtskilliga barn som har fått sova i parken för att föräldrarna inte har beviljats något akut bistånd. Jag vill avsluta med att citera en debattartikel skriven av bland annat företrädare från Stadsmissionen och Rädda barnen som berör ämnet:

”När biståndspolitiken alltmer blir en piska för migrationspolitiska syften är det angeläget att påminna om att socialtjänstlagen odelat handlar om prövning av behov. Socialsekreterare ska agera för att lindra nöd, utan åtskillnad. Att neka ett barn tak över huvudet på grund av att föräldrarna saknar uppehållstillstånd så att familjen i stället tvingas sova utomhus är inte förenligt med socialtjänstlagens syfte.

Att neka nödstöd till en 18-åring så att han i stället tvingas sälja sin kropp för att överleva går inte ihop med socialtjänstens uppdrag. Och det är varken värdigt en välfärdsstat eller förenligt med barnkonventionen eller andra folkrättsliga förbindelser som Sverige åtagit sig att följa.”

– men detta är något Moderaterna vill permanenta. Skäms.

Avslå motionen. Tack.

 

Resultatet: Motionens tre första att-satser ansågs av Kommunfullmäktige besvarade, den fjärde fick bifall med röstsiffrorna 31 för bifall, 30 för besvarad.