Söndagen den 25 november arrangerad Malmövänsterns Arabiska utskott ett kulturevent i solidaritet med det Palestinska folket. Talare från Vänsterpartiet var kommunalrådet Emma-Lina Johanssons.

Läs hennes tal här:

Jag vill börja med att tacka för inbjudan hit idag. Det är med oerhörd stolthet jag står här, som en liten del av en stor rörelse, tillsammans med er.

I vår stad Malmö är Palestina alltid nära. Här finns en stark rörelse för solidaritet och för en rättvis fred.

Och låt mig gå rakt på sak – Ockupationen måste hävas omedelbart. I strid med internationell rätt tillåts den fortsätta. Ökning av bosättare på palestinskt område, dagliga trakasserier och olagliga murar leder inte till fred.

Jag tänker mycket på vad krig gör med människor, som individer och som kollektiv. För det är en form av krigsföring att till exempel stänga av vattenförsörjning, försvåra rätten till vård, göra det omöjligt att arbeta eller att gå i skolan. När vägen till jobbet är kantad av rädsla och syskon känner skräck för vad som ska hända med deras systrar och bröder mellan skolan och hemmet. Det är en slags psykologisk krigsföring som förlamar å ena sidan och skapar monster å den andra.

De bilder som kablas ut i sociala medier, på soldater som trakasserar ungar på cyklar, på modiga människor som protesterar vid gränsen varenda dag, men också människor som tvättar sina kläder, lagar sin mat och lever sina liv i ständigt hotfulla situationer.

Vad händer med alla som växer upp i en krigszon?

Vilka möjligheter att bli fria, kritiskt tänkande individer har barn utan möjlighet till en trygg skolgång och uppväxt?

Vilken rätt till liv har kommande generationer egentligen? Hur bygger man ett samhälle?

En varaktig fred kan bara nås genom ett fritt och självständigt Palestina. Blockaden är ingen väg till fred utan snarare tvärtom. Den står i strid med allt vad de mänskliga rättigheterna står för. Ockupationen av Palestina är brutal och olaglig och strider mot internationella överenskommelser. Blockaden mot Gaza hindrar införseln av mediciner, sjukvårdsartiklar, verktyg för vattenrening och byggmaterial.

Jag minns lyckan när Socialdemokraterna äntligen erkände Palestina för fyra år sedan, som vi kämpat för det!

Men vad hände sen? Var är påtryckningarna på Världssamfundet? Vad gjordes när Trump utropade Jerusalem till huvudstad, när apartheidlagarna antogs av Knesset, när Israel bombar Gaza eller när palestinska barn och ungdomar fängslas utan rättegång? Varför väljer den rödgröna regeringen att inleda ”innovationssamarbeten” med staten Israel, istället för att ställa krav på att mänskliga rättigheter efterföljs?

Erkännandet av Palestina kräver handling om det också ska omsättas i praktisk solidaritet.

Vänsterpartiet har länge kämpat för ett fritt Palestina. Vi gör det genom aktivister som ordnar kulturarrangemang, demonstrationer och manifestationer. Vi gör det genom tal, texter, insamling av pengar och praktisk solidaritet med våra kamrater –  men vi gör det också i parlamenten.

I riksdagen har vi ställt interpellationer och frågor till ansvariga ministrar, vi har lagt motioner och vi har krävt handling. Senast handlade det om näringslivets digitalisering. Jag vet att det låter orimligt, vad har Palestina med det svenska näringslivets digitalisering att göra?  Men att S-MP-regeringen utan vidare har pekat ut Israel som ett intressant land för affärssamarbeten inom it och innovationer kan inte stå oemotsagt. Då måste Vänsterpartiet agera – och gör det. Omvärlden måste tydligt markera att Israels brott mot mänskliga rättigheter inte accepteras – inte inleda samarbeten som i praktiken legitimerar ockupationsmaktens agerande.

Oavsett hur eller var det görs, så vet vi att det finns många människor som ställer sig bakom de historiska kraven på rättvisa för det palestinska folket. Vi slutar aldrig kämpa. Alla dagar borde vara dagar av solidaritet.

Tack.