Det är med bestörtning vi läser söndagens artikel i Sydsvenskan där Socialdemokraterna i Malmö förklarar sin oerhört starka kompromissvilja gentemot Liberalerna. Att de skulle välja att gå högerut förvånar nog knappast någon, men besvikelsen över att de väljer att sälja ut sig till högern så fullkomligt är ändå stor.

Socialdemokraterna fick i valet i Malmö 20 mandat – nu väljer de att uppvakta ett parti som är en femtedel av deras storlek, 4 mandat, genom att lova att de ska få igenom ”minst hälften” av sitt kommunpolitiska handlingsprogram för mandatperioden. Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) kan prata om kompromisser hur mycket hon vill, vi ser det för vad det är – en total utförsäljning av sossarnas politik.

Så, vad är det då S ska kompromissa om? Det är inga små frågor de erbjuder Liberalerna påverkan i: Hur fler Malmöbor ska klara sin egen försörjning, hur Malmös skolor ska utvecklas och hur det ska jobbas med demokrati och sammanhållning i staden.

Vilken skolpolitik är det man vill ha?

Där Vänsterpartiet vill se mer tillit till professionen och personalen och låta lärarna utföra sitt pedagogiska arbete, vill L bland annat införa ordningsomdömen, nolltolerans mot ogiltig frånvaro och mobilförbud i klassrummen.

Där Vänsterpartiet vill ha en sammanhållen skola där bra undervisning anpassad till eleven garanteras – det ska inte handla om ifall man valt ”rätt” skola eller inte – vill L stärka det fria skolvalet och se fler friskolor i Malmö.

Där Vänsterpartiet kämpar för mindre barngrupper och mer personal i skolan, vill L förändra riktlinjerna vad gäller barns möjlighet till att vistas utomhus på raster, dela upp barn utifrån förutsättning för inlärning genom att införa nivågruppering i klassrummet och skapa elitklasser.

Kriget mot de fattiga

S har redan på egen hand påbörjat en politik vi i Vänsterpartiet starkt motsätter oss, men med Ls förslag gällande arbetsmarknad och socialtjänst kommer högersvängen bli än skarpare och slå än hårdare mot Malmöborna.

L vill bland annat ge förtur till bostäder för nyinflyttade med arbete samtidigt som man vill sälja av MKBs bestånd. L vill se fler ”enkla jobb” i Malmö, reformera försörjningsstödet och införa ännu hårdare krav på motprestation för att människor drabbade av ekonomisk kris ska få ta del av samhällets yttersta skyddsnät. Vad hände med devisen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” Katrin Stjernfeldt Jammeh?

L vill också se till att fler privata, vinstdrivande företag i välfärden får etablera sig i Malmö och att kommunen inte ”ska konkurrera med privata företag”. Hur gick S från att vara arbetarrörelsens företrädare till att springa näringslivets ärenden?

Vänsterpartiet har en tydlig vision för Malmö: vi vill se ett jämlikt Malmö, ett Malmö för alla. Frågan är vilket Malmö S egentligen vill ha?

Emma-Lina Johansson, kommunalråd Vänsterpartiet Malmö