“Östersjön dör” står det på doftblocket vid Apotekets kassa. Det spolas ner stora mängder medicin i Östersjön som förstör den ekologiska balansen, får jag lära mig av reklamtexten. Lösningen på problemen är att jag köper Apotekets nya doftblock som neutraliserar medicinerna som spolas ner.

DOFTBLOCKET VID KASSAN på Apoteket kan framstå som en liten sak vid första ögonkastet men det sätter faktiskt fngret på en av vår tids stora politiska skiljelinjer. Vad vi indirekt får lära oss av Apotekets reklam är att vi som samhällsmedborgare inte längre ska ställa krav på våra valda representanter eller på privata företag att ta sittIndividuell klimatångest_Illustratör Valentina_Mazzarelli ansvar för miljön och klimatet. Istället ska vi som konsumenter göra ett eget val att rädda Östersjön med ett doftblock. Om vi har råd vill säga.

Idag fnns en uppsjö av företag som vill slå mynt av vår gemensamma klimatångest. Det före detta statliga, numera konkurrensutsatta och utsålda Apoteket, är bara ett företag i mängden som försöker proftera på vår oro för framtiden. Nuförtiden går det att döva sitt klimatsamvete genom att gå till en frisör som bara använder ekologiska sprejer, välja att klimatkompensera hamburgaren på hamburgerrestaurangen, eller att köpa skor som är nedbrytningsbara när de väl ska kastas. I en alltmer individualiserad tid går det också att stärka sitt eget personliga varumärke som klimatsmart genom att till exempel bli ”fleixitarian”; en person som visserligen äter kött men i mindre mängd än den genomsnittliga köttätaren. Det går att ladda ner appar för att hålla koll på sitt matsvinn och om du har riktigt gott om pengar går det till och med att köpa ett alldeles eget vindkraftverk.

 

I DE ALLRA MEST extrema exemplen på individualisering av klimathotet har vissa opinionsbildare till och med uppmanat oss att sluta skaffa barn för klimatets skull. Som att det inte är just för våra barns skull som vi vill rädda vår gemensamma framtid.

Felet med det nya individuella fokuset på klimatförändringarna är, förutom att det flyttar det moraliska ansvaret till dig som enskild konsument, att lösningarna som erbjuds helt enkelt inte fungerar. Under FN:s klimatmöte som hålls en gång om året erkänns att klimatförändringarna är verkliga och det största hotet mot mänsklighetens framtid av alla världens stater. Varje år konstateras också att inget land levt upp till FN:s mål om att minska koldioxidutsläppen (enda Individuell miljöångest eller undantaget är Kuba). Från ett fågelperspektiv blir doftblocket för Östersjön en piss i Mississippi. Förutom personliga val för klimatet krävs också stora systemförändringar. De flesta inser detta. Och utan stora förändringar faller de individuella valen platt.

I år är det valår och på det partipolitiska planet företräds detta individuella synsätt framför allt av Centerpartiet i oppositionen och av Miljöpartiet i regeringen. Centerpartiet vill göra skatteavdrag för klimatsmarta val och Miljöpartiet i regeringsställning har sänkt momsen på elcycklar. Det blir absurt när vi inser att det är samma Miljöparti som står i riksdagen och talar om elcycklar som för två år sedan sålde tyska brunkols-fält med kapacitet att släppa ut 25 gånger så mycket koldioxid som hela Sverige(!) till ett tjeckiskt riskkapitalistbolag.

 

MEN FINNS DET några exempel på motsatsen till individfokus? Finns det några exempel på en gemensam kamp för miljön och klimatet? -Självklart finns det såna. I Kallak/Gállok, Jokkmokks kommun satte sig lokalinvånarna på en grusväg och blockerade det engelska gruvbolaget Beowulf Mining från att komma fram till platsen för sin tilltänkta gruva. Den svenska gruvbranschen står för 80 procent av landets totala avfall.

I Standing Rock, North Dakota hindrade aktivister från USA:s många urfolk i flera veckor en oljepipeline från att dras genom deras traditionella marker. I Tyskland stoppade klimataktivister från hela Europa kolbrytningen på just de kolfält som Miljöpartiet och regeringen sålt; en aktion som fck det gamla aktivistpartiet att dra öronen åt sig och fördöma aktivism från sin egen partikongress. Bland annat medlemmar från Malmövänstern och Ung Vänster Skåne var en del av blockaden som stängde kolgruvan.

HÄR I MALMÖ har vi också upplevt miljökonflikter när Malmö stad ville vräka kulturhuset Kontrapunkt för att det låg för nära den giftiga stärkelsefabriken Stadex. Ingen hänsyn togs från kommunens sida till att det  ligger ett dagis ännu närmare fabriken än kulturhuset. Inte heller ställdes frågan att det kanske egentligen är den giftiga industrin som borde ha flyttats istället?

Att vårt klimat förändras är ett faktum som gör sig påmint konstant världen över och den här typen av konflikter kommer bli allt vanligare. Därför är det viktigt att vi lär oss att känna igen dessa kamper och lär oss att välja rätt sida. Vill vi ha doftblock för att rädda Östersjön eller en gemensam kamp för vår framtid? Text: Mats Kejonen

 

REKOMMENDERAD LÄSNING: Det här förändrar allt : kapitalismen kontra klimatet av Naomi Klein (2015)

 

Krönika tidigare publicerad i Malmövänstern medlemstidning Folkviljan, nr 3