Det finns mycket att förändra i Malmö. Sveriges fattigaste barn bor i vår stad. På många håll har staden blivit tryggare samtidigt som skjutningar ökar i andra delar, nu senast igår. Brottsoffren för de grova våldsbrotten bor ofta i fattiga delar av staden. Medellivslängden varierar kraftigt mellan västra och östra Malmö.

Klassklyftor löser vi inte genom ökad kontroll och repression eller genom nedskärningar. Vi löser det genom en fungerande välfärd som skapar förutsätt­ningar för varje människas rätt till frihet och jämlikhet. Jämlika samhällen är tryggare samhällen. Ojämlika samhällen är ofta otrygga samhällen.

 Socialtjänsten har en mycket viktig roll, del i att förebygga att problem uppstår men också som ett sista ekonomiskt skyddsnät. Men högerpolitik har utarmat a-kassan och sjukförsäkringen, det har lett till att fler tvingas leva på ekonomiskt bistånd och att ekonomiskt bistånd inte längre är det tillfälliga stöd som det var tänkt att vara. Det innebär att många Malmöbor tvingas leva under ekonomiskt mycket knappa förhållande. Det finns många politiker som vill bestraffa och kontrollera de som tvingas leva på ekonomiskt bistånd. Vi vill något annat. Vi tror på en bra arbetsmarknadspolitik och ett kvalitativt socialt arbete. Men då måste det sociala arbetet prioriteras. 

Så hur ser förutsättningarna ut i Malmö då? Nämnden redovisade ett underskott på 142 miljoner 2017. Det socialdemokratiska och miljöpartistiska styret lägger 60 miljoner av dessa i budget 2019. Det saknas alltså 82 miljoner kronor bara för att upprätthålla det arbete som görs idag. Det innebär att vi har att vänta kraftiga nedskär­ningar, motsvarande nästan 200 färre socialsekreterare. Vi i vänstern ser behovet av satsningar, vi vet att det sociala arbetet är hårt ansträngt och satsar därför 150 miljoner mer på arbetsmarknads- och socialnämnden för 2019. 

Det sociala arbetet gör stor skillnad för den enskilde men bortprioriteras ofta när nämnderna tvingas spara. Och när det förebyggande arbetet försvinner hamnar fler i problem och kostnaderna stiger i längden. I Malmö finns idag bara fem socialarbetare på stan. Fem stycken. Det är en omöjlighet för dem att kunna jobba förebyggande på ett tillfredsställande sätt. Vi vill något annat, vi vill satsa på det förebyggande arbetet för vi vet att det lönar sig i längden. Vi satsar 20 miljoner kr för att anställa 40 nya socialarbetare på stan. Vi vill inte ha fler skjutningar på stan. Då räcker inte bara fler poliser, då krävs det också tidiga insatser för att fånga upp barn och unga i riskzonen.  

I Malmö är arbetslös­heten hög samtidigt som det saknas arbetskraft i välfärden. Det måste vara politikens uppgift att rätta till detta. Därför måste vi utveckla snabbspåren till de kommunala bristyrkena. Den kommunala vuxenutbildningen ska användas för att utbilda till bristyrken, till exempel barnskötare och undersköterskor. De som utbildas ska garanteras en tillsvidareanställning efter avslutade godkända studier. Men för att också behålla personal måste det ske kraftiga satsningar på bättre arbetsvillkor.

Så till hemlösheten. Bostadsbristen är anledningen till varför hemlösheten ökar och lösningen är att bygga fler bostäder till rimliga hyror. Att ha en bostad är en rättighet som det allmänna ska trygga. Eller som det står i vår grundlag. Det allmänna ska trygga rätten till bostad. Jag tar det faktiskt en gång till. Det allmänna ska trygga rätten till bostad. Regeringsformen kapitel 1, paragraf 2. Det allmänna. Inte marknaden. Politiken. Marknaden styrs inte efter människors behov, marknaden styrs efter vinst. Därför måste en annan bostadspolitik till. För att pressa priserna för hyresrätter och få fart på bostads­byggandet behöver kommunen ha egen byggkompetens. Vi vill att det ska byggas för Malmöborna och inte bara för de rika. Då skulle vi kunna bygga bort hemlösheten.