Det finns stora problem i Malmö. Något måste göras. Det finns fantastiska sidor av Malmö också så klart, gemenskapen, en befolkning med olika erfarenheter bakgrunder och drömmar, kulturlivet, havet. Ja det går att räkna upp mycket.

Men när vissa lämnas utanför, när många barn inte får den hjälp de behöver i skolan för lägga grund för ett tryggt och fritt liv, när personalen stressar, hemlösheten ökar ja då har vi problem.

Malmö behöver mer jämlikhet. Malmö behöver en välfärd som går att lita på. Politikens uppgift måste vara att se till så att så många som möjligt får leva i frihet, får möjlighet att uppfylla sina drömmar.

Ska vi nå dit måste vi göra något. Den styrande minoritetens budget är visionslös. Den är status quo för mig. Jag är glad att de inte längre görs smygbesparingar att styret har lyssnat på Vänsterpartiet och insett att det inte går att dra ner mer. Men de satsningar som presentera är för futtiga. 11 miljoner till skolan som har en budget på 4,6 miljarder det är ingenting, det kommer inte att förändra någonting. Förskolan som skulle behöva 500 miljoner för att få ner antalet barn i grupperna till de av socialstyrelsens fastlagda får endast 11 miljoner extra. I en stad där vart tredje barn är fattigt är det inte hållbart. I Malmö måste vi satsa tidigt.

Alliansen oppositionsbudget är än värre. Dels är den full med s.k. satsningar som egentligen är nedskärningar eftersom man tar med ena handen och ger med andra. De säger att de satsar mycket på äldreomsorgen med de drar ner 60 miljoner på administration och sen 98 miljoner ospecificerat att sedan lägga till 180 miljoner innebär endast en satsning på 20 miljoner, de kommer aldrig räcka till allt det man föreslår. Dels går den politiskt åt helt fel håll istället för att minska klyftor vill man öka dem. Den som har arbete ska få förtur till bostad, skolor som går bra ska få mer pengar, den som tvingas leva på existensminimum ska få sin rätt ifrågasatt, all välfärd ska konkurrensutsättas så att företagen kan tjäna pengar på människors behov av vård etc, etc

Vi måste göra något, Vänsterpartiet gör det. Vi lägger en budget för ett jämlikt Malmö. En budget för alla malmöbor. Att höja skatten är ansvarigt. En kronas skattehöjning motsvarar drygt 200 kr för den som tjänar 25000. Jag har ofta mött människor som lämnar vår stad för att skolan inte är bra hör men aldrig någon som sagt om jag ska betala 200 kr mer till välfärden så drar jag någon annanstans. 

Självklart hade vi hellre höjt den statliga skatten, för den är progressiv. På nationell nivå är de riktiga stora omfördelningarna möjliga. Dagens skattesystem är riggat för de rika, med ett starkare Vänsterparti i riksdagen vill vi göra om det. De pengar som idag betalas ut i RUT/ROT bidrag skulle räcka till att ingen skulle behöva betala mer 2000 kronor i tandvård och gratis förskola till alla. Pengar finns det handlar om hur vi fördelar dem.

Med en skattehöjning och ett slopat överskottsmål frigör vi ca 1 miljard till Malmös välfärd, det motsvarar ca 2000 – 3000 fler anställda i välfärden. Det är att förändra. Det skulle innebära en bättre välfärd och en friskare personal med bättre arbetsvillkor. Vuxna som hinner se barnen i skolan, undersköterskan som hinner ta den där promenaden med vårdtagaren eller socialsekreteraren son faktisk hinner ha det där livsavgörande uppföljningssamtalet.

Att satsa på välfärden nu betalar sig i längden vi vet det. Vi hade en hel Malmökommission som sammanställde hela forskningen kring hur vi kan jobba för en jämlik hälsa. Deras förslag handlade om just det. Satsa tidigt det blir bra för den enskilde men också för kommunens ekonomi. Vi pratade om sociala investeringar. Och det är logiskt. Det finns så många exempel. Se på socialtjänsten, de går med underskott år efter år för att de tvingas till dyra placeringar av barn. Om de hade haft resurser till förebyggande arbete så skulle inte lika många behövas placeras. Budgeten skulle gå ihop och den enskilde skulle må bättre.

I vår budget förstärker vi socialtjänstens budget så att det går att arbeta förebyggande. Vi vill t.ex. se 40 socialarbetare på stan istället för 5 som idag.

På alla välfärdens område lägger vi in resurser. Vi påbörjar arbetet med mindre barngrupper på förskolan och lägger in 100 miljoner till detta.

Vi förstärker äldreomsorgen med 130 miljoner, så att vi kan öka personaltätheten och ta bort de delade turerna. Funktionsstödsnämnden som dras med stora hot om nedskärningar förstärks med 120 miljoner.

Skolan förstärks med 100 miljoner, dels genom en stor satsning på fler kuratorer men också medel för att anställa fler i skolan överlag.

Vi föreslår bristyrkesutbildningar till barnskötare och undersköterska med garanterat jobb i kommunen dels för att stärka välfärden som skriker efter folk och dels för ge arbetslösa en möjlighet till ett tryggt jobb.

För att lösa bostadskrisen och hemlösheten går vi emot s och mps förslag om att plocka ut vinst till ur MKB. Vi ser hellre att MKB håller hyrorna nere och bygger bostäder där folk har råd att bo. En annan viktig åtgärd för att kunna tillgodose en växande stads behov är vi kräver ett stopp för utförsäljning av vår gemensamma mark.

Den budget vi lägger är en budget för en jämlik stad. I vårt Malmö sjunker arbetslösheten och välfärden går att lite på för alla. Vi säljer inte ut malmöbornas egendom för vi vet att marken och bostäderna behövs för oss malmöbor. Och vi skulle aldrig vara så oansvariga som resten av kommunfullmäktige är att sälja mark och använda vinsten till drift.

I vårt Malmö vågar vi ha visioner. Vi vet att samhället egentligen är rikt. Att det finns pengar men att de är ojämnt fördelade. Vi ser hur utvecklingen och tekniken går framåt. Det genererar vinster där har vi ett val. Ska de resurserna fördelas på de som äger ett företag eller på oss alla. För Vänsterpartiet är valet enkelt, det ska fördelas på oss alla. Därför föreslår vi i Malmö precis som i resten av landet att påbörja resan mot sex timmars arbetsdag. Vi vill satsa 20 miljoner för att göra det på ett antal arbetsplatser i Malmö. Sen går vi till val i hela landet på att det ska göras i alla kommuner för att på sikt faktiskt sänka normalarbetstiden till 30 h i veckan. Politik måste handa om att frigöra människor inte att stressa ihjäl oss med ständiga krav om prestation och att vi måste arbeta mer. Människans välbefinnande är målet, budgeten är medlet inte tvärtom.