Ett mycket välbesökt möte till försvar av strejkrätten anordnades under onsdagen den 11 april på Ungdomens hus i Malmö med Transportarbetarförbundets ordförande Tommy Wreeth och Hamnarbetarförbundets ordförande Eskil Röner. Arrangör var ABF Malmö och Vänsterpartiet Malmös fackliga utskott.

Platsen för mötet är klassisk mark: Ungdomens hus i Malmö, Sveriges första Folkets hus och även platsen där tidningen Arbetet hade sin första redaktion. En stor byst av Axel Danielsson, tidningens förste redaktör blickar ner över Ungdomens hus stora sal som för dagen var fullsatt. Anton Flink från fackliga utskottet hälsade alla välkomna och presentera de bägge inbjudna. Han konstaterade att arbetsgivarna i Hamnen i Göteborg agerar arbetarfientligt och antifackligt. De har provocerat fram en konflikt i hamnen. De är uppbackade av Svenskt Näringsliv som under lång tid bedrivet ett lobbying arbete för att inskränka strejkrätten med stöd av samtliga borgerliga partier. De har nu uppvaktat arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Hon har tillsatt en utredning vars uppdrag är att undersöka om det finns ett behov av att inskränka konflikträtten. Strejkrätten är en grundläggande del av vår demokrati och vår arbetsrätt. Den är enda vapen vi har för att i slutändan få igenom våra kollektivavtal och förbättra våra villkor. En inskränkning av strejkrätten skulle inte bara påverka parterna i Göteborgs hamn.

 

Anton framhöll att den fackliga splittringen i Göteborgs hamn är en olycklig realitet. Nu har LO ledningen tagit initiativ till en dialog med de bägge förbunden och det är bra. Facklig enighet stärker de arbetande. Det är allvarligt om det som tidigare kallats industriförbundsprincipen men idag kallas förbundsprincipen, dvs ett förbund – ett avtal, hotas. Den principen gör att arbetsgivarna inte kan välja och vraka mellan olika avtal och välja det för dem billigaste, dvs. det som populärt brukar kallas för avtals shopping. Då försvagas fackföreningarna och arbetarklassen, avslutade Anton.

 

Tommy Wreeth inledde med att berätta att Anton var med och anställde honom som förbundsombudsman 1997. Han yrkesbakgrund är inom det som tidigare hette ASG som är ett av Sveriges största åkerier. Idag är han förbundsordförande i Transportarbetarförbundet som har 59 000 medlemmar. Han betonade att han inte var här idag för att kasta någon skit på Hamnarbetarförbundet. Bägge förbunden utgår från ungefär samma sak: att jobba för sina medlemmars bästa. Förbunden har delvis olika metod för att göra det. Den stora skillnaden som Tommy uppfattar det är att Hamnarbetarförbundet har en form av direktdemokrati medan Transport har en representativ demokrati. Man också ett system med förtroendevalda funktionärer medan Transport har anställda funktionärer när det gäller ombudsmän. Transports förbundsledning, ordföranden, lokala styrelser och skyddsombud väljs däremot. Transports uppfattning om varför det finns två förbund är att det bottnar i en konflikt som fanns inom förbundet sedan 1950 talet som resulterade att delar av förbundet bröt sig ur 1972 och bildade Hamnarbetarförbundet. Den främsta anledningen var att man inte ville ha storavdelningar. Samarbetet mellan förbunden har sedan dess ibland gått bra, ibland gått mindre bra. Men ofta har man i realiteten förhandlat ihop om avtal gällande scheman osv. Den finns idag två saker som man är ganska överens om med Hamnarbetarförbundet. Den första att det borde vara ett förbund som förhandlar i hamnarna även om man inte är överens om vilket förbund det skall vara. Alla är nog rätt så överens om att det är olyckligt med splittring. Den andra saken är att regeringen ska ge fan i att inskränka strejkrätten. Om det finns något som Transport kan göra för att få stopp på utredning kommer man enligt Tommy att göra det.

Försvara strejkrätten mötet 180411 Eskil Anton o Tommy på podiet Eskil, Anton och Tommy på podiet

Man pratar om det här är en fråga som parterna skall lösa. Tommy var lite tveksam. Han trodde att förslaget är ett beställningsjobb från Svenskt Näringsliv. Man använder Göteborgs hamn som ursäkt för att inskränka strejkrätten. Transport har uppvaktat regeringen för att få svar på vad man kan göra för att få stopp på utredningen. Man har haft svårt att få några raka besked. En process om samgående mellan Hamnarbetarförbundet och Transport vore bra. Men det är inte säkert att det skulle ändra någonting vad det gäller den här utredningen. Det mest positiva slutsats som utredningen kan komma fram till är att inte göra någonting. D v s att inte inskränka strejkrätten, avslutade Tommy.

 

Eskil Röner har sedan 2012 haft förtroendet att vara Hamnarbetarförbundets ordförande. Han jobbar som hamnarbetare i Helsingborgs hamn. Han har tidigare jobbat som vårdbiträde. Han underströk att konflikten i Göteborgs hamn inte är en konflikt mellan Hamnarbetarförbundet och Transportarbetarförbundet utan det är den privata entreprenören storföretaget APM Terminals som är den fula fisken. Redan när APMT kom in i hamnen så konstaterades det från Svenskt Näringsliv att nu skulle det komma en arbetsgivare som var lite tuffare. Det blev man snabbt varse. Det blev tydligt att Svenskt Näringsliv skulle använda dem som murbräcka mot strejkrätten.

 

Det har sedan 1972 funnits två fackliga organisationer i hamnarna. Olika arbetsgrupper har tillsatts men inte lyckats lösa den knuten. Det är inte helt okomplicerat. Det har trots det funkat ganska bra. Organisationsgraden är väldigt hög. Det är näst intill 100 procent som är med i antingen hamn eller Transport.

 

Svenskt Näringsliv eldar på i media om att det strejkas så mycket i hamnen för att få en förevändning att inskränka strejkrätten. Men Eskil sa att det är drygt ett år sedan det strejkades i Göteborgs hamn. Då strejkades åtta timmar. Vid 87 % av tiden då arbetet legat nere har det berott på arbetsgivaren valt att lockouta de arbetande! Ändå fortsätter arbetsgivaren elda på i media. Nu har man har gått ut med en policy från Sveriges hamnar och sagt stopp för all typ av samverkan med skyddsombud från Hamnarbetarförbundet. Hamnarbetarförbundet tolkar det som en ren provokation för att få igång en konflikt och få en ursäkt för att begränsa strejkrätten.

 

Svenskt Näringslivs lobbyister har nu lyckats pressa Ylva Johansson till att tillsätta en utredning om att begränsa strejkrätten. Eskil menade att det är häpnadsväckande att en socialdemokratisk arbetsmarknadsminister kan komma på tanken att öppna upp för att begränsa strejkrätten! Han berättade att han träffat utredaren ett antal gånger och han har varje gång sagt att det här har ingenting med konflikten på APMT att göra. Sedan går man ut i tidningarna och säger precis tvärt om. Det är ett fult spel.

Försvara strejkrätten mötet 180411 sidan

Eskil fortsatte med att säga att det finns två saker som talar emot att utredningen faktiskt skall lägga ett förslag. Den ena är att det finns internationella lagar som ligger till grund för vår grundlagsskyddade rätt att strejka. Den andra är att man har försökt det här tidigare och misslyckats. När ett förslag lades om strejkförbud 1990 ledde det till en så pass kraftig proteströrelse att man var tvungen att dra tillbaka förslaget. Men Svenskt Näringslivs lobbyister kommer aldrig sluta kämpa för sina intressen för att ta ifrån oss de rättigheter vi vunnit under de senaste 100 åren av kamp. Nu angriper man strejkrätten för Hamnarbetarförbundets och andra förbund som inte har kollektivavtal. Men det är naturligtvis bara ett första steg, avslutade Eskil.

 

Anton Flink ställde en fråga till Tommy Wreeth om hur Transport ser på möjligheten att få ett förbund i hamnarna? Tommy svarade att en tydlig majoritet inte vill något hellre än att det blir ett förbund igen. Det är klart att det inte blir en lätt process. Men vi är mer eller mindre skyldiga att försöka. Han var trots det inte säker på att det skulle stoppa regeringens utredning. Men det skulle i alla fall bli mycket svårare för en socialdemokratisk regering att lägga ett sådant förslag. Tommy trodde därför att det vore bra om Hamn väckte frågan om ett samgående bland sina medlemmar. Han trodde inte att förbunden är så olika som det målas upp att de är. Det som ofta diskuterats är frågan om direkt demokrati och medlemsomröstningar. Men Transport talar ju naturligtvis också med medlemmarna innan varje förhandling för att få en uppfattning om vilka krav som har ett stöd. Om man är osäker på om det som förhandlats fram är bra nog kan man ajournera förhandlingarna för att gå tillbaka till medlemmarna. Han trodde att om Hamn vill skulle det gå att hitta en bra lösning.

 

Tommy kunde däremot inte se hur det hänger ihop att ena stunden säga att man är beredd att diskutera ett samgående och i nästa stund kräva ett treparts avtal. Då vore det väl bättre att teckna ett hängavtal (d.v.s. ett likalydande avtal) på Transports avtal som löper till år 2020. Då skulle man köpa sig två år att lösa resten. Om processen då inte lett fram till ett samgående så sägs avtalet upp och man är åter fri från fredsplikten. Det vore en hanterbar lösning.

 

Tommy fortsatte med att säga att det talas om att Transport borde anpassa sina stadgar för att släppa in Hamnarbetarförbundet. Men det blir ju lite demokratiskt konstigt. Transport är 59 000 medlemmar och Hamnarbetarförbundet är 1300 medlemmar. Det är inte helt hederligt om man ändrar stadgarna på en kongress för att nästa kongress så skulle styrkeförhållandena ändå vara de samma. Då skulle stadgarna bara kunna ändras tillbaka igen. Man borde börja från andra ändan och prata i samman sig om vad man vill göra ihop istället.

Försvara strejkrätten mötet 180411 framifrån

Eskil sa att ett beslut att lägga ner Hamnarbetarförbundet skulle kräva en medlemsomröstning med fem sjättedelars majoritet. Det skall mycket till om medlemmarna skall acceptera ett samgående. Det måste vara ett gemensamt ansvar mellan förbunden kan samarbeta för hitta en lösning.

 

Anton frågade Eskil om hur han trodde den svenska modellen skulle påverkas av att man inskränkte strejkrätten? Eskil svarade att om staten beslutar att vissa fackföreningar förbjuds att strejka så hotas självklart den svenska modellen eftersom den utgår ifrån arbetsmarknadens parter löser frågor i fria förhandlingar. Det är svårt för en fackförening att förhandla om man inte har rätt att strejka. Då hotas den fackliga organisationsfriheten.

 

Det kom frågor från publiken om skillnaden mellan ett hängavtal som Transport vill se och ett trepartsavtal som Hamn förespråkar. Tommy svarade att skillnaden är ju att ett hängavtal innebär att Hamn får samma avtal som Transport och ett trepartsavtal skulle innebära att det fanns två olika kollektivavtal för samma grupp med arbetare. Det bryter ju mot det som tidigare kallades Industriförbundsprincipen, men som idag heter förbundsprincipen, som LO arbetat efter sedan fackföreningsrörelsen bildades. LO har en organisationsplan där man delat upp vilka förbund som organiserar vilka grupper. Den följer Transport. Det handlar om att stå enade mot arbetsgivaren och inte konkurrera mot varandra. LO organisera sig inte heller i ett förbund för varje yrke utan branschvis. På tjänstemanssidan är det dock annorlunda. Där är det vanligt att olika fackförbund har konkurrerande kollektivavtal för samma grupp med arbetstagare.

 

Eskil framhöll att nackdelen med hängavtal är för Hamnarbetarförbundet är att man får ett avtal som man överhuvudtaget inte fått vara med och påverka.

 

En publikfråga rörde vilket förbund som har flest medlemmar. Bägge debattörerna var överens om att man sett över alla landets hamnar var ungefär jämnstora. Det är en fråga man kan diskutera hur länge som helst men i det nuvarande läget är det inte den fråga som är mest angelägen att lägga krut på. Det finns större och allvarligare problem.

 

En fråga från publiken kom om det inte vore det inte bättre att Göteborgs kommun drev hamnen själv eftersom problemet i Göteborgs hamn bottnar i entreprenören APM Terminals antifackliga agerande. Eskil höll med. Om det nu anses att det är så vitala samhällsintressen som står på spel då borde det ju angeläget att föra tillbaka hamnens verksamhet i offentlig regi igen.

 

Tommy fyllde på med att säga att det är fel att måla upp det som hela Sveriges industri skulle stanna på grund av det finns en konflikt i Göteborgs hamn. Godset flyttar ju runt till andra hamnar och en del hamnar på hjul istället för på sjön.

 

En fråga ställdes om hur vad de bägge inbjudna trodde att fackföreningsrörelsen skulle behöva göra om den nu pågående utredningen landade i att konflikträtten skulle inskränkas och den nuvarande, eller en eventuell kommande borgerlig regering, beslutar sig för att genomföra det förslaget.

Försvara strejkrätten mötet 180411 Eskil Anton o Tommy

Eskil, Anton och Tommy

Tommy menade att det bästa som kunde göras nu vore om Hamn och Transport gick ihop för då kanske utredning läggs ner. Men om förslaget ändå läggs då kan det bli aktuellt i att gå ut i en politisk strejk. Det måste dock förankras inom LO. Men 13 av LO:s 14 förbund är negativa till en försämring av strejkrätten. Det är bara IF Metall som har sagt att man ser ett behov av att se över strejkrätten för man menar att det behövs för att ta ansvar för den svenska industrin. Tommy undrade retoriskt om det verkligen är deras uppgift? Är inte en fackförenings uppgift att ta ansvar för sina medlemmar?

 

En fråga kom om vad Transport kunde göra för att stötta Hamn när de nu angrips och Hamnarbetarförbundet inte tillåts ha kvar några skyddsombud. Tommy sa att det inte är möjligt för Transport att gå ut i sympatistrejk för Hamnarbetarförbundet eftersom man har ett gällande avtal och är bunden av fredsplikt. Eskil sa att Hamnarbetarförbundet valt att inte gå ut i en konflikt eftersom man misstänker det här är en provokation. Tommy fyllde på med att säga att det här ju inte innebär att det helt saknas en skyddsorganisation i hamnarna. Transport har idag 136 skyddsombud fördelat på 55 hamnarna. Det finns också en organisation med regionala skyddsombud som verkar där det saknas skyddsombud.

 

En annan frågeställare som själv jobbade i Trelleborgs hamn undrar över om hur Hamnarbetarförbundets medlemmar i de andra hamnar ställer sig till att vidta sympatiåtgärder mot Göteborgs hamn när nu gods flyttas runt? Eskil svarade att man bara begärt sympatiåtgärder från Göteborg vid ett tillfälle från medlemmar i andra hamnar och det var 2016. Men det visade sig vara svårt att identifiera vilket gods som var omdirigerat. Det stoppades en container i Halmstad. Man gick då tillbaka till avdelning 4 i Göteborg och ställde frågan om man ville stoppa allt gods från Maersk och det svarade de nej på.

 

En fråga ställdes om varför det här förslaget kommer just nu? Eskil menade på att det är svårt att svara på men att vi vet att arbetsgivarna länge velat inskränka strejkrätten. Tommy fyllde på med att understryka att det här är en fråga som är större än Göteborgs hamn. Vi vet inte vad nästa förslag blir och vad förslaget efter det blir. Men vi vet att arbetsgivarna inte kommer nöja sig med detta. De har länge velat inskränka rätten till sympatiåtgärder t ex. Den 31 maj kommer utredaren lägga sitt förslag. Då vet vi vad utredningen kommer utmynna i. Tommy hoppades att utredning inte kommer att välja att föreslå någon inskränkning av strejkrätten alls. Och om den gör det hoppas han att regeringen är klok nog att inte utmana hela fackföreningsrörelsen genom att lägga ett sådant här förslag. Men om den gör det underströk Tommy att det kommer det bli konsekvenser och protester över hela landet. Eskil avslutade med att säga att försvaret att strejkrätten blir en självklar fråga för alla fackligt aktiva att lyfta på 1 maj.

 

Med de orden avslutades detta gemensamma möte med Transportarbetarförbundet och Hamnarbetarförbundet, två av Sveriges mest radikala förbund som har en lång tradition av att ta strid för sina medlemmar. Mötet visade att det är mer som förenar dem än som skiljer dem och att det finns en facklig enighet om regeringen skall ge fan i strejkrätten.

 

Patrik Strand

Ordförande för Malmövänsterns Fackliga utskott