När Malmös ekonomi diskuterades på fullmäktige fokuserade de flesta partier på vikten av att hålla budgeten. Vänsterpartiet vill istället lyfta verksamheterna. Politikers främsta uppgift är att se till att välfärden fungerar. Ett överskott i budgeten kan således betyda att politikerna inte gjort sitt åtagande. Kommunen är inget företag. Här följer det inlägg som jag gjorde i debatten:

Malmös ekonomi går bra. Över en miljard i överskott!!! Men hur mår Malmö, eller rättare sagt Malmöborna.

Denna församlings mål måste vara att skapa bra livsmöjligheter för Malmöborna, pengarna är endast ett mål att nåt dit.

Så nej ett stort överskott är inte bra, inte när verksamheterna och malmöborna mår som de gör.

Vård och omsorgsnämnden går ihop idag. Men har ni pratat med personalen i hemtjänsten, för bara någon vecka sen kunde vi läsa hur de inte ens hinner gå på toaletten för att de har så tajt schema. Delade turer sliter också på personalen. I vänsterpartiets budget fanns pengar för att slopa detta, i ledningens budget är det inte ens längre en ambition. Att budgeten håller är på bekostnad av personalens hälsa, äldres trygghet och att beslutade reformer som fria arbetskläder och nyckelfri hemtjänst har skjutit på framtiden.

Förskolan och skolan håller också sin budget. Men samtidigt visar uppger över hälften av tjejerna på högstadiet att de mår psykiskt dåligt. Kommunstyrelsens ordförande säger i sitt förord att hon med glädje konstaterar att skolresultaten går framåt. Den analysen får stå för henne i årsanalysen kan vi läsa att det genomsnittliga meritvärdet och andelen med behörighet att söka till gymnasieskolan sjönk mellan 2016 och 2017.

Hemlösheten ökar, ökningen består av barnfamiljer. Samtidigt väljer kommunen att inte köpa in bostadsrätter och MKB aviserar att de kommer kräva anställning för hyreskontrakt i vissa delar av staden. Och det mesta av det som byggs för dem med höga inkomster. Det kommer innebära fler barn på hotell. Högre kostnader, otryggare uppväxtmiljöer.

Socialnämnden visar ett underskott. Ett underskott som minskar men det är en verksamhet i kris. Socialt arbete ska handla om att stötta, stödja och förebygga. Inte mycket av det finns kvar i Malmö. En hårt ansträngd budget gör att nästan bara det lagstadgade får plats. Vilket kommer att öka kostnaderna på sikt. Dyra placeringar ökar, att satsa på socialt förebyggande arbete hade kunnat förhindra det. Vet ni hur många socialarbetare på stan det finns i hela Malmö? Fem tjänster! På vilket sätt ska de hinna upptäcka, knyta relationer arbeta förebyggande med alla unga som behöver det.

Jag tror också att det nya mottot ”arbete först” kommer att ställa till stora problem. När politiker som inte kan något om socialt arbete går in och bestämmer över professionen och säger att alla som uppbär försörjningsstöd ska oavsett deras livssituation ha som första mål att få ett arbete, då går det inte bra. Människa är mer komplex än så.

Jag målar upp en dyster bild av staden, och det är inte hela sanningen. Men jag börjar bli allergisk på alla som pratar om utmaningar när det egentligen handlar om problem. Malmö har stora problem. Ojämlikheten i staden är enorm, barn saknar bostad, medellivslängden varierar kraftigt mellan olika områden. Men det behöver inte vara. Politiska beslut har gjort att vi hamnat här politiska beslut kan göra att vi skapar en jämlik stad och ett jämlikt samhälle.

Vi behöver satsa på personalen, delade turer, visstidsanställningar måste bort. Vi måste anställa fler så att stressen minskar och kvalitén i välfärden ökar.

Vi måste inrätta ett kommunalt byggbolag som bygger för malmöborna. Vi måste sluta att sälja marken för mark behövs när staden växer. Det är också en olönsam affär att sälja. Att dessutom lägga in vinsten i driften är oansvarigt. Marken kommer att ta slut en dag. Ett exempel är marken som IKEA nu vill köpa. Köpeskillingen motsvarar tomträtt för 17 år. Sen är pengarna slut.

Vi måste jobba med tryggheten i skolan, satsa på elevhälsan. Låt pedagogiska inspiration få jobba med genus, antirasism och andra frågor som handla rom hur vi bemöter varandra. Satsa på kunskap för livet inte mätning på mätning som skapar stress.

Och satsa på förebyggande socialt arbete. 17 fritidsgårdar och fem socialarbetare på stan är för lite. Malmökommissionen och nu även Agenda 2030 pratar samfällt av vikten att satsa tidigt för den enskilda och för att skapa ett tryggt samhälle för oss alla.

Och nu tänker ni. Vänsterpartiet och deras visioner det går inte det finns inga pengar. Jo det finns det, problemet är hur de fördelas.

På statlig nivå går det att göra mest. Vi kan dra tillbaka jobbskatte avdraget 100 miljarder, ta bort vinsterna ca 10 miljarder, stoppa skatteflykten 45 miljarder, RUT och ROT 30 miljarder, välfärdsbrottsslighet 30 miljarder, räntebidrag 30 miljarder. Jag menar inte att allt kan göras meddetsamma men detta motsvarar ca 250 miljarder alltså ca en fjärdedel av hela statsbudgeten. Pengar som försvunnit från vår välfärd.

På kommunal nivå kan vi minska överskottsmål, omfördela mellan olika verksamheter och höja kommunalskatten för att vända utvecklingen. Så att klyftorna minskar, tryggheten ökar och fler malmöbor får leva sina liva fria. Det är möjligt, men då måste vi våga ställa om politiken.