I fredags 16/2 började det komma ut länkar och nyhetsinslag med nyheten om att barn under tolv år och vuxna över 80 år inte skulle kunna få personlig assistans. Informationen som har läckt beskriver försämringar för den som idag har assistans eller kommer ansöka om det – för vissa mer försämringar än för andra. En bra sammanställning är denna.

Det är viktigt att komma ihåg att LSS-utredningen inte initierades för att utveckla LSS utan “Målet är att de kvinnor och män, flickor och pojkar som ingår i lagens personkrets ska få del av funktionella insatser utifrån sitt behov samtidigt som kostnadsutvecklingen för hela det offentliga åtagandet på området ska vara långsiktigt hållbart. Med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras.” Får du ihop de där meningarna? Nej? Inte vi heller. Trodde du att Socialdemokraterna och Miljöpartiet kunde stå bakom något sådant här? Nej, inte vi heller. Ansvarig minister Åsa Regner skrev på sin fb bl.a. att det ska ses som ett diskussionsmatarial och att utredningen presenteras 1/10 (lämpligt nog efter valet) – hon utelämnar aktivt delen om besparingskravet. 

Idag påverkar två lagar möjligheten till assistans; LSS och SFB. Det handlar bl.a. om dina grundläggande behov av stöd (måltider, personlig hygien, av-påklädning, kommunikation och annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om den i behov av assistans) överstiger 20 timmar i veckan eller inte. Hur grundläggande behov tolkas idag är redan helt skevt; blir du matad med sked = grundläggande behov. Får du mat via knapp på magen = inte grundläggande behov. Behovet av stöd i matsituationen kvarstår men skrivs om. Det finns även uträkningar på hur många minuter om dagen en person kommunicerar för att räkna in i ditt behov av att kommunikation – det är en lätt uträkning; du kommunicerar faktiskt varje vaken sekund. Varför blir just 20 timmar eller 21 timmar viktiga? Jo, för är ditt grundläggande behov över 20 timmar i veckan kan assistansersättning enligt SFB beviljas och då står Försäkringskassan för kostnaden. Är grundläggande behov under 20 timmar står kommunen för kostnaden. Upplägget är således som upplagt för att en part vill skriva ner behov och en part vill skriva upp behov. 

Att skapa förbättringar inom LSS och öka delaktigheten för personer med funktionsvariationer går inte ihop med nedskärningar. Det vet alla som har insatser enligt LSS, känner någon som har insatser enligt LSS eller jobbar inom LSS. 

Ja, LSS kostar pengar men det är ju för att LSS är en rättighetslag. Den som har en funktionsvariation ska kunna delta i samhället på samma villkor som den utan funktionsvariation. 30 mars 2007 skrev Sverige under FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i januari 2011 skickade Sverige sin första rapport till FN. Vad kommer Sverige skriva nästa gång? Att mänskliga rättigheter inte gäller lika mycket för den med en funktionsvariation för vi tyckte det var dyrt? Det är verkligen inte det samhället vi vill se.

Som Vänsterpartiets representanter i Funktionsstödsnämnden kommer vi följa denna utveckling noga. Vår nämnd dras med ett stort underskott bland annat på grund av Försäkringskassans nya bedömningsgrunder och att kommunen får betala för assistans som tidigare betalades av Försäkringskassan utan någon som helst kompensation från staten. Den negativa utvecklingen prognostiseras fortsätta. Att Försäkringskassan tillfälligt stoppat sina uppföljande bedömningar/omprövningar påverkar tex inte den som för första gången ansöker om assistans. 

Att försöka spara pengar på en utsatt grupp är under all värdighet. Vänsterpartiet kommer aldrig att ställa sig bakom ekonomiska åtgärdsplaner som går emot intentionerna i LSS! Den som tar emot insatser enligt LSS eller jobbar inom LSS förtjänar bättre.

Carin Gustafsson, ordinarie ledamot i Funktionsstödsnömnden & Malmö kommuns råd för funktionshinderfrågor

Anna Larsson, ersättare i Funktionsstödsnämnden 

Vill du läsa ett längre utkast som länkar och nyhetsinslag baserats på hittar du det här