Patrik Strand är kommunalare och ordförande i Vänsterpartiet Malmös fackliga utskott. Han skriver här minnesanteckningar från den fackliga nätverksträffen på Vänsterdagarna, 29 oktober 2017.

Vänsterpartiets nybildade fackliga nätverk hade avspark med en träff under fredagen den 29 september i samband med Vänsterdagarna. Lina El-Yafi, Monika Djurner och Patrik Strand från nätverksgruppen presenterade sig och berättade vad som än så länge gjorts och vad som är på gång framöver. Nätverket är till för att fackligt aktiva vänsterpartister ska ha en arena att träffas. Där ska man kunna diskutera facklig-politiska frågeställningar, byta erfarenheter och hålla varandra informerade om vad som händer på arbetsplatser runt om i landet. Nätverket syftar till att ge Vänsterpartiets sympatisörer och väljare i fackföreningarna en möjlighet till att organisera sig politiskt och kunna bidra till att stödet för Vänsterpartiet ökar. Dels vill vi stärka fackföreningarna som kamporganisation, dels vill vi att fackföreningsrörelsens medlemmar och frågor skall ha en självklar och framstående position i Vänsterpartiet. Våra erfarenheter och koppling till arbetsplatserna stärker Vänsterpartiet som arbetarparti. Till våren kommer en facklig rikskonferens arrangeras med representanter från alla partiets distrikt.

Hur är det att vara fackligt aktiva inom Vänsterpartiet?

Jeanette Stojic, som är klubbordförande på Alfa Laval som är Skånes största Metall-arbetsplats och Magnus Thelander, som är förbundsombudsman på Transport inledde därefter om sina erfarenheter som fackligt aktiva inom Vänsterpartiet. Magnus ersatte Kajsa Bysell som fått förhinder. Jeanette berättade att hon tidigare var aktiv i sossarna. Hon gick ur när Mona Sahlin sa att facket var ett särintresse och att man inte längre var ett parti för arbetare. Det dröjde ett tag innan hon gick in i Vänsterpartiet. Hon såg som många andra Vänsterpartiet som ett parti av och för akademiker. Hon gick med i partiet efter blivit värvad av en av en bekant till hennes moster. På det första mötet hon besökte blev något av en kultur krock. Språkbruket och de frågor som diskuterades kändes väldigt långt från den verklighet som hon befann sig i. Hon upplevde att det fanns ett klassförakt. Man såg ner på de som inte kunde svänga sig med termer som intersektionalitet osv. Men sedan kom hon i kontakt med de fackligt aktiva i partiet och kände där fanns en plats för henne i partiet trots allt.

Magnus fyllde på. Han är mest aktiv inom Transport och det tar det mesta av hans tid. Men han tycker samtidigt att det är viktigt att vara med i partiet eftersom så mycket av de fackliga frågorna påverkas av politiken. Han tycker därför det är viktigt att det finns fungerande kontakter mellan partiets parlamentariker och våra fackligt aktiva. Båda har en viktig roll att fylla. Vänsterpartiet har enligt den mätning som tidningen Arbetet gjorde i förra valet den politik som mest överensstämmer med LO-förbundens åsikter. Då borde fler rösta på oss än idag. Vi måste fundera på vad vi kan göra bättre när arbetarväljarna inte ser oss som ett alternativ.

Debatt följde

Gunnar Westin från SEKO tyckte att vi behöver snacka ihop oss inför kongresser och möten för driva vänsterfrågor inom facket och fackliga frågor inom vänstern.

Eskil Rönér från Hamnarbetarförbundet sa att partiet måste prata frågor som ligger nära arbetande människors vardag. De rasistiska krafterna har ett hemskt budskap men pratar på ett enkelt vis. Det måste vi också lära oss att göra.

Monika Djurner från Vårdförbundet berättade om varför hon gick med i partiet. Hon upplevde att kvinnor inom offentlig sektor inte lyfts fram tillräckligt. Kvinnorna offentlig sektor är den största gruppen arbetare idag men deras arbete värderas lägre för att de är kvinnor. Hon framhöll också att det inte skall vara så att man måste välja mellan att vara fackligt aktiv jobba politiskt. Fackliga uppdrag måste också ses som viktiga inom partiet.

Ciczi Weidby från Handels sa att en självklar uppgift för oss måste vara att besvikna arbetarväljare som flyr sossarna inte skall välja SD. Vi har politiken. Men vi måste föra ut den bara.

Gustav Landfors från Kommunal lyfte frågan om vad det innebär att vara vänsterpartist i fackföreningsrörelsen. Vi behöver nå ut på arbetsplatserna och inte bara stanna vid diskussioner mellan fackliga företrädare som har fackligt uppdrag på heltid.

Holger Cannerfors underströk att det är fullt möjligt att vara i huvudsak fackligt aktiv och under en annan period av livet i huvudsak politiskt aktiv under en annan.

Susanne Björkenheim från partistyrelsen sa det är de viktiga frågorna i folks vardag som vi skall lyfta. Den otrygga låglönearbetsmarkanden måste vara partiets fokus.

Jesper Wiklund sa att nätverket bör samla in positiva exempel på sådant som görs runtom i landet.

Ola Brunnström från SEKO sa att nätverket bör skapa strategier för hur vänsterpartister skall bete sig på arbetsplatsen. Vi måste vara pålästa och kunniga. Det ger ett större intryck än inlägg på sociala medier.

Anders Dahl från Kommunal fyllde på med att säga att vi vänsterpartister bör vara de som driver våra arbetskamraters frågor bäst. Det är så vi får förtroende.

Ali Esbati, vår riksdagsman med ansvar för arbetsmarknadsfrågor underströk att vi behöver mer fackligt-politiskt arbete. Politiskt är vi ganska eniga om vad vi tycker om arbetsmarknadspolitiska frågor. Det är ett problem om vi framstår som ett för akademiskt parti. Vi behöver fundera över vi har våra möten och vad vi prioriterar för frågor. Där behöver vi långsiktigt prioritera arbetsplatsarbetet.

Robert Mjörnberg från Kommunalvänstern lyfte fram att det är viktigt att bygga fler branschföreningar i partiet. Han har aldrig känt sig så hemma i sitt eget förbund. Då blir det desto viktigare att ha en förening som stärker oss som är vänster inom facket.

Patrik Olofsson från Transport sa att organisering gör att vi upplevs som större än vad vi är. Han är aktiv i Transportvänstern. Transports sosseförening tror att Transportvänstern är lika stora de är vilket är långt ifrån fallet. Det är viktigt att arbeta både fackligt och politiskt för att det finns frågor som vi bara kan påverka politiskt. Ett exempel som är närliggande offentlig upphandling där vi kan ställa krav på att det bara skall vara seriösa arbetsgivare som har kollektivavtal som kan lägga anbud. I Stockholm har arbetet med branschföreningar inneburit att det finns upparbetade kontakter med våra parlamentariker.

Jag själv gjorde ett inlägg om att vi i Malmös fackliga utskott satsat mycket på att synas i alla sammanhang där partiet finns. Vi är med i alla introduktionsutbildningar för nya medlemmar för att fånga upp de som är intresserade av fackliga frågor. Vi har fackliga grundcirklar och fortsättningsstudier. Vi har tagit fram en snygg egen folder som är med vi alla partiets bokbord. Vi har större utåtriktade möten för att diskutera aktuella politiska frågor som folk behöver prata om.

Anton Flink från Transport såg det som ett problem att Flamman inte skriver tillräckligt mycket om klasskamps frågor. Han menade att partiet borde anställa en facklig sekreterare på heltid. Vi är antagligen det enda socialistiska partiet av vår storlek som saknar en facklig sekreterare menade Anton.

Kongressdiskussion

Vi gick vidare med att diskuterade vad man kan man motionera om inför kongressen. Anders Dahl funderade över att skriva en motion om sänkt arbetstid för de som arbetar ständig natt.

Jag ansåg att vi i valplattformen borde lyfta fram frågan om att skapa trygga jobb som en prioriterad valfråga. Borgarnas standardlösning är låglönejobb. Vi måste ha ett svar.

Marie Nilsson från Unionen sa att arbetsgivarna vill lyfta fram sifferlösa avtal. Det måste vi ta ställning mot som parti.

Gustav Landström från Kommunal sa att sextimmarsfrågan bör vara huvudfråga. En annan fråga han lyfte var försvaret av asylrätten kopplat till och klasskampen.

Gunnar Westin lyfte frågan om offentlig upphandling. Hamnarbetarkonflikten är ett exempel på hur fel det kan bli. När kommunen valde att privatisera hamnen i Göteborg fick man in en fackföreningsfientlig arbetsgivare. Städningen inom på tågen i Stockholm är ett annat exempel på samma sak. Sopkonflikten ett tredje. Vi borde lyfta fram schyssta villkor vid upphandling. Där borde vi kunna få stöd från delar av socialdemokratin.

En Kommunalkvinna från Småland lyfte att deltidarbetslösheten innebär att många inte kan försörja sig på sitt jobb. Timanställning innebär en livegenskap.

Monika Djurner från Vårdförbundet tog upp frågan om den tudelade arbetsmarknaden. En del som inte får arbete och en del jobbar ihjäl sig. Därför måste vi dela på jobben.

Claudia Velásquez från Vision ansåg partiet borde tala om Fair Trade. New public management bör också lyftas.

Jeanette Stojic summerade. Partiet har misskött de fackliga frågorna under många år. Men den kritiken riktar vi inte mot partiet för att skada partiet utan tvärtom. Vi vill stärka partiet genom att bygga upp dess arbetsplatsarbete och det arbetet börjar nu.

Patrik Strand, kommunalare och ordförande i Vänsterpartiet Malmös fackliga utskott