Text: Marcus Lindström och Patrik Strand

Adam Blomgren och Filippa* jobbar inom hemtjänsten i stadsområde innerstaden i Malmö. Filippa är timvikarie och Adam har en timbanksanställning som vårdbiträde. Bemanningen är knapp. Om det är någon som är sjuk så rings ingen vikarie in, och vårdtagarna märker att personalen är stressade. Filippa berättar att hon skulle jag komma hem till en vårdtagare klockan 10 men inte hann dit förrän klockan halv tolv. Det är besvärligt för den det drabbar och skapar samtidigt stress. Men det är också väldigt dyrt, understryker Adam Blomgren.

– När folk är sjuka så rings personal in och som man får betala övertid. Det vore billigare om man hade en höjd grundbemanning i all verksamhet.

– Man behöver omvandla fler timanställningar till fasta tjänster. Vi vill säga till alla personal som går på knäna: Sluta att försöka hålla uppe verksamheten, säger Adam och Filippa. Sluta låta bli att ta rast. Sluta gå på jobbet när du är sjuk. Skriv avvikelser när du inte hinner med. Säg ifrån!

Vänsterpartiet är med och styr Malmö och har slagits för att omvandla fler timanställningar till fasta tjänster. Adam Blomgren tycker kommunen är på rätt väg med den typ av anställning som han går på. I ett system med timbank kan deltidsanställda öka sin tjänstgöring så mycket de önskar. Den extra tiden arbetar hen när behov uppstår på den egna eller andra arbetsplatser i stadsdelen. Timbanksanställning finns i fler stadsdelar i Malmö. Två verksamheter i innerstaden skall dessutom testa en ökad grundbemanning för två grupper under ett år, säger Adam. Det är ett annat bra exempel.

Michel Neuhold är 27 år gammal och arbetar som bussförare. Han betonar att han egentligen tycker väldigt mycket om sitt jobb men att de delade turerna förstör mycket. Dessa innebär att han kliver upp tidigt om morgnarna och kör morgonbussen. Som tidigast börjar han klockan 04:50. Sedan kör han fram till någon gång på förmiddagen varpå han är ledig fem timmar mitt på dagen. Till saken hör att Michel kör buss i Lund men bor i Malmö. När vi frågar honom vad han gör mellan turerna berättar han att det ibland blir något ärende på stan men att det oftast blir försök till vila i bussbolagets vilorum. Problemet är att det bara finns ett sådant och att det därför blir väldigt fullt med bussförare som befinner sig mellan turer och det därför är väldigt svårt att vila i. Därför går mycket av tiden åt att bara vänta samt pilla med mobilen.

- Delade turer är något som nästan alla bussförare tvingas förhålla sig till, säger Michel Neuhold.

– Delade turer är något som nästan alla bussförare tvingas förhålla sig till, säger Michel Neuhold.

På eftermiddagen går Michel Neuhold på sin andra tur och han är oftast inte hemma förrän vid åtta. När han kommer hem lagar han mat och försöker hinna med att spendera tid med sin sambo. Det är emellertid svårt och det är just detta som Michel anser är det absolut sämsta med arbetet: Det berövar honom på hela hans fritid. Han är helt slut när han kommer hem och han måste alltid lägga sig tidigt eftersom han ska upp och köra tidigt nästa morgon igen. När Michel själv är ledig mitt på dagen är varken hans familj eller vänner tillgängliga, ändå säger han att man vänjer sig. Delade turer är något som nästan alla bussförare tvingas förhålla sig till och det finns dem som har det värre. Michel har åtminstone en tillsvidaretjänst och ett någorlunda fast schema, så är det inte för alla. Alla som börjar arbeta som bussförare gör det inledningsvis på allmän visstid. Även där är det delade turer som gäller och då får de först reda på hur de ska arbeta klockan 14 dagen innan.

Ali Esbati är ansvarig för arbetsmarknadsfrågor i Vänsterpartiet reagerar på hur mycket arbetsmarknaden förändrats under borgarnas tid vid makten och anser att det nu är hög tid för en annan politik. Ytterst menar Ali Esbati att den allt mer otrygga arbetsmarknaden beror på att arbetsgivarna ständigt försöker pressa ut mer av arbetskraften. En utveckling vi måste motarbeta och förmedla alternativ till:

– Fler och bättre jobb är en grundstomme i Vänsterpartiets syn på den ekonomiska politiken. Det krävs stora investeringar där vi vet att behoven är stora – det skapar också fler arbetstillfällen, säger Ali Esbati.

Det handlar dels om välfärdstjänsterna där bland annat äldreomsorgen och sjukvården lider av konstant underbemanning. Men också om infrastrukturen – inte minst för att vi måste klimatanpassa. Järnvägen och bostadsbeståndet är två områden där behoven är enorma och uppenbara.

På arbetsrättens område menar Ali Esbati menar det handlar om många förslag. Han lyfter särskilt fram att det är viktigt att få bort anställningsformen ”allmän visstid” som ger arbetsgivare godtycklig möjlighet undvika tillsvidareanställningar. Man måste också täppa till kryphål när det gäller bemanningsföretag. Men det är inte bara lagändringar som behövs säger Ali Esbati.

– Det handlar i stor utsträckning om bättre förutsättningar för att stärka fackens position. Då behöver vi bekämpa svartarbete och social dumpning och hävda kollektivavtalen i offentlig upphandling. Ett exempel på att det går att påverka är ”Vita jobb”-modellen som vi nu genomför i Malmö tillsammans med facken.

– Vi måste också riva upp Lex Laval nu, säger Ali Esbati. Gästande arbetare utnyttjas idag till låga löner. Det ska vara möjligt att ta facklig konflikt för att hävda lika lön för lika arbete i Sverige.

. Ali Esbati, 39 år, är nationalekonomi och sedan 2014 riksdagsledamot för Vänsterpartiet. ”Vi är ju ett i grunden systemkritiskt parti som ser kapitalismens inneboende problem och motsättningar. Vår systemkritiska utgångspunkt gör samtidigt att vi ifrågasätter en del av de dogmer och normer som håller tillbaka den ekonomiska politiken.

. Ali Esbati, 39 år, är nationalekonomi och sedan 2014 riksdagsledamot för Vänsterpartiet. ”Vi är ju ett i grunden systemkritiskt parti som ser kapitalismens inneboende problem och motsättningar. Vår systemkritiska utgångspunkt gör samtidigt att vi ifrågasätter en del av de dogmer och normer som håller tillbaka den ekonomiska politiken.

Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne gick nyligen ut och talade om att sänka lönen för de som tjänar minst för att skapa jobb. Flera av de borgerliga partierna har tidigare krävt samma sak. Vi frågar Ali Esbati om varför borgarnas ständiga krav på sänkta löner och försämrade villkor på arbetsmarknaden inte leder till fler jobb. Alis svar är att det bara leder till att resurserna i högre grad samlas på hög hos dem som redan har mer än nog. Det ger inte lägre arbetslöshet, bara ett fattigare samhälle. Nu krävs en annan politik. En politik för skapa trygga arbeten åt alla.

Marcus Lindström

Patrik Strand

*) Filippa är ett fingerat namn. Hon vill som timanställd inte medverka med sitt eget namn av rädsla för repressalier.