Åtta år med en borgerlig regering och en antifacklig politik från EU-kommissionen har förändrat svensk arbetsmarknad. Linda Svensson står mitt i denna förändring. Som ombudsman för Transportarbetarförbundet tar hon plusen på den svenska arbetsmarknaden varje dag.

Ombudsmannajobbet innebär att Linda Svensson ofta träffar såväl arbetsgivare som de egna medlemmarna. Förhandlingar är en viktig del av arbetet. Det handlar om att företräda medlemmarna i olika tvister mot arbetsgivaren, som att fel lön har betalats ut. Hon berättar att det finns anställda som har blivit uppsagt för att ha försovit sig, något som såklart inte är tillåtet.

– Många arbetsgivare är tyvärr väldigt okunniga och ovilliga att förhandla trots att man har skrivit på ett kollektivavtal och att det finns lagstiftning. Samtidigt vill de visa upp en god sida och behandlar nog många gånger mig som förhandlare bättre än arbetaren som jag företräder.

Lika intressant som det är för arbetsgivarna att inte teckna kollektivavtal, är det för arbetarna att faktiskt göra det. Linda Svensson menar att det finns en anledning till att de inte vill och oftast handlar det om pengar, att man inte vill betala för försäkringar eller den lön som de anställda har rätt till.

Linda Svensson har alltid haft en fot i politiken och arbetarrörelsen. Hon växte upp i ett rött arbetarhem i Kalmar och som barn sålde hon ”rör inte min kompis”-knappar på skolgården. Hon verkar ha haft en fallenhet för att övertyga klasskompisarna och knapparna blev poppis. Förmågan att övertyga och organisera verkar hon ha haft med sig i livet. Det politiska engagemanget förde henne till Malmö där hon bland annat arbetade som brevbärare. Efter att ha varit kampanjsamordnare för ”Nej till EMU”-kampanjen 2003 började hon arbeta på Transportarbetarförbundet.

Arbetet för bättre villkor har sin bas ute på arbetsplatserna, samtidigt som beslut fattas både i EU och i riksdagen. Linda Svensson menar att Vänsterpartiet driver krav som är viktiga för hela den fackliga rörelsen, bland annat inför EU- och riksdagsvalet. Fler partier borde ta efter:

– Jag märkte en förändring i samband med valet 2006 när de borgerliga kom till makten. Det var som att arbetsgivarna över en natt fick en annan självsäkerhet och kaxighet. Det blev mycket av ”take it or leave it”. Nu har vi bytt regering igen men inte fått tillbaka det kollektiva tänkandet. I mångt och mycket styr man vidare enligt en borgerlig agenda.

 

Transport organiserar arbetare inom tranportbranschen som till exempel lastbilsförare och bussförare. Linda Svensson menar att det fackliga arbetet i Transport skiljer sig från andra branscher:

– I en affär kan det vara 10 anställda som alla befinner på sig på arbetsplatsen samtidigt. När vi kommer ut till ett åkeri med 40 anställda kan det vara så att alla är ute och kör. Eller ta exemplet med taxiförare eller arbetare på bensinstationer som man ofta träffar en och en. Det är tuffare villkor för den fackliga organiseringen under de omständigheterna.

Transportbranschen är en av de branscher som har drabbats av låglönekonkurrensen allra tydligast. Laval-domen har öppnat upp för lönedumpning och arbetsgivare tjänar pengar på att ställa arbetare från olika länder emot varandra. Det kan till exempel handla om ett åkeri i ett annat land med lägre löner och sämre villkor som trots att det är förbjudet kör inrikestransporter i Sverige. Linda Svensson menar att Lex Laval måste rivas upp:

– Vi menar att alla som arbetar i Sverige ska göra det till samma löner och villkor. Det är bara arbetsgivarna som tjänar på låglönekonkurrensen och om den får fortsätta har vi snart ingen transportbransch kvar i landet.

 

Fakta

  • Linda Svensson
  • 40 år
  • Bor i Södra Innerstaden
  • Ombudsman på Transportarbetarförbundet

 

Transportarbetareförbundet

Svenska Transportarbetareförbundet är ett fackförbund inom LO. Förbundet bildades 1897 och har cirka 63 000 medlemmar. Lastbilsförare är den största medlemsgruppen, man organiserar också taxi-, färdtjänst och bussförare, lager- och terminalarbetare, väktare, hamnarbetare med mera.

 

Lex Laval

Laval-lagen, eller Lex Laval, stiftades efter att Laval-domen avkunnats i EU-domstolen. Den reglerar bland annat i vilka sammanhang svenska fackföreningar kan ta till stridsåtgärder mot företag med utstationerad arbetskraft. Till exempel är det inte tillåtet att kräva något över kollektivavtalets hårda kärna, det vill säga minimilön även om de verkliga lönerna i branschen är högre. Lex Laval öppnar upp för lönedumpning och begränsningar i strejkrätten.