Tal av Martina Skrak (V) vid manifestation mot väktarvåld, Stortorget i Malmö den 10 februari 2015. Obs! Det talade ordet gäller!

Varenda nerv i kroppen skriker när jag ser videon på hur en vuxen man sätter sig på en liten pojke. Ett barn på nio år, ett litet barn som är rädd, gråter och kippar efter luft medan en stor hand hålls för hans mun. Barnet skakas och huvudet slås i golvet. Ett barn på nio år.

”Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.” Detta är ur lagen.

Och varje nerv i min kropp kommer fortsätta skrika – för det slutar inte här – det slutar inte med att enskilda vuxna beter sig bortom rimlighetens gräns.

För det som hände är så mycket värre. Vi har en väktare, en uniformerad man som ska vara utbildad för att skydda och ingripa, som gör såhär mot ett barn.

Det blir ännu värre när ansvarig säkerhetschef refererar till barnet som ”kriminell” och att de har  rättigheter som vakter när de ska omhänderta brottslingar.

Nej, du har inte rätt att bruka våld mot ett barn ens om det spottas, sparkar och rivs. Det finns inga undantag.

Det blir värre när barnet inte ens ses som ett barn utan blir ett ”hot”, “en kriminell”, ”den andre”.  Hade det låtit likadant om pojken talat ett språk väktarna förstod, om han varit blåögd med blonda lockar? Det är ännu värre när det legitimerar rasism, när ett barn inte är ett barn utan ”något annat”.

Det blir värre när polisen först lägger ner utredningen och verkar undvika att höra vittnen. Med förklaringen att det inte var övervåld. “Pojken behövde hållas kvar.” Den som tror att ett barn som är rädd ska hållas kvar genom att man dunkar det i golvet, lägger handen för munnen och sätter sig på det, har uppenbarligen missat något i vad det innebär att vara vuxen. Att ta ansvar. Och att se till barns bästa.

”Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”

Polisen har öppnat utredningen igen, och ja, det är det enda rimliga.

Ta inte i med övertoner hälsar Jernhusen, de som anlitat vaktbolaget,  oss som protesterar på Twitter – jo vi ska höja våra röster och ta i så att det skakar.

För vi ska ställa krav.

Krav om en rättvis behandling av den utsatta pojken.

Krav om en ordentlig utredning av vaktens agerande.

Men vi ska också ställa krav på polisen.

För polisen är de som utbildar, förordnar och sköter tillsynen av ordningsvakter.

Och gårdagens händelse vittnar om att det är uppenbart att det krävs utbildning inom både polisen och bland ordningsvakter.

Det krävs en fristående myndighet för att utreda den här typen av övergrepp. Dagens system där poliser utreder sig själva och dem de förordnar är inte hållbart.

För det blir värre om vi inte reagerar, om vi inte höjer våra röster och skriker med varje nerv för att Malmö ska vara en stad där barn är trygga. En stad där vi vet att hur vi behandlas som barn påverkar oss hela livet. Att varje unge förtjänar en bra start i livet. En stad byggd på solidaritet och gemenskap. En stad där vi, liksom flera tusen igår, tar tydlig ställning mot rasism. En stad där varje barn ska mötas med kärlek och respekt.

Ett barn är ett barn och vi vuxna har ett ansvar, som vuxna, som samhälle och som människor som ska sätta standarden för vilket samhälle vi vill ha. Barnaga och övervåld ingår inte här.

”Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”

Om detta kompromissar vi aldrig.