Idag, den 25 november är det FN:s dag mot kvinnovåld. Mäns våld mot kvinnor är en fråga vi jobbar och lever med under årets alla dagar. FN:s dag mot kvinnovåld är till för att påminna om den skräckfyllda verklighet som så många kvinnor ständigt lever i.

Våld mot kvinnor är en fråga om makt och kontroll, om hur vårt samhälle är organiserat, och vilka maktstrukturer och mönster som finns här och nu, i Sverige 2009. Mäns våld mot kvinnor är inte något som bara sker någon annanstans, hos någon annan, utan här och nu i det som vi brukar kalla för världens mest jämställda land.

Över 28 000 fall av kvinnomisshandel anmäldes förra året. Det finns ett stort mörkertal, brottsförebyggande rådet gör antaganden att det bara är vart femte fall som anmäls till polisen. Statistiken visar också att det är vanliga kvinnor som blir slagna, och att det är vanliga män som slår. Det är en myt att det skulle vara män med någon särskild kulturell, etnisk eller socioekonomisk bakgrund som slår. Den enda statistiska överrepresentation som finns är att det är en man, närstående till kvinnan, som är förövaren.

Mäns våld mot kvinnor är det grövsta uttrycket för den könsmaktsordning som vi ser i samhällets alla olika delar. Vi ser den på jobbet där kvinnor har de lägsta lönerna och sämsta anställningarna, vi ser den i hemmet där det är kvinnor som vanligtvis tar huvudansvaret för familjen och som gör merparten av det obetalda hemarbetet. Vi ser den också i politiken där vi nu får en EU-kommisson där mansdominansen är näst intill total.

Våld mot kvinnor är ett strukturellt samhällsproblem och vi kräver därför också samhälleliga lösningar. Det krävs ordentligt stöd till kvinnojourerna, utbildning inom polis- och rättsväsende liksom inom sjukvård och socialtjänst. Men vi behöver också se på kvinnors situation i stort. Den egna försörjningen och därmed också löner och anställningar spelar roll i möjligheten att kunna lämna sin partner. Det krävs även ett feministiskt perspektiv på frågor som bostad, barnomsorg och kollektivtrafik för att skapa bättre förutsättningar för de kvinnor som kan behöva bygga upp sitt liv på nytt.

Vi menar att det är olyckligt att debatten om mäns våld mot kvinnor ofta har skymts av en debatt om så kallat ”hedersvåd” Genom att prata om ”heder” osynliggör man att grundproblemet handlar om mäns makt över kvinnor, och man osynliggör att våldet drabbar vem som helst av oss kvinnor, och inte handlar om vilket land man råkar vara född i.

Det behövs en förändring. Det behövs en feministisk politik som vågar identifiera problemet och som pratar om mäns makt över kvinnor. Vi kämpar för en feministisk politik och för att det feministiska perspektivet ska lyftas i alla sammanhang och i alla frågor. Det behövs en feministisk politik som på allvar kämpar för kvinnors rättigheter, som på allvar tar tag i problemet med mäns våld mot kvinnor.

Anneli Philipson (v) kommunalråd Malmö

Marianne Berg (v) riksdagsledamot

Martina Nilsson (v) partistyrelsen